jag såg bara vatten när jag vaknade. Oj vilken skön känsla. Har tillbringat natten under vindstaket på ett tjog madrasser i chefens stuga. Kände mig lite som prinsessan på ärten i alla bemärkelser. Är man ute med bara pojkar/män/gubbar/farbröder blir man ju till och med jag lite lagom omhuldad. Vilket innebar att jag kunde bula upp mig på fyra tjocka madrasser alldeles ensam!

Inget skulle kunna få en mörkrädd kvinna som jag att sova på bottenvåningen i en stuga ute in the middle of nowhere där man har noll koll på hur det ser ut utanför. Nänä, där går min gräns. Alltså klättarde jag upp till övervåningen där det också var becksvart när jag somnade, men alldeles underbar utsikt när jag vaknade.

Däremot måste jag ta ett snack med chefen om hans datamöjligheter i stugan. De är alldels för bra!

jag såg bara vatten när jag vaknade. Oj vilken skön känsla. Har tillbringat natten under vindstaket på ett tjog madrasser i chefens stuga. Kände mig lite som prinsessan på ärten i alla bemärkelser. Är man ute med bara pojkar/män/gubbar/farbröder blir man ju till och med jag lite lagom omhuldad. Vilket innebar att jag kunde bula upp mig på fyra tjocka madrasser alldeles ensam!

Inget skulle kunna få en mörkrädd kvinna som jag att sova på bottenvåningen i en stuga ute in the middle of nowhere där man har noll koll på hur det ser ut utanför. Nänä, där går min gräns. Alltså klättarde jag upp till övervåningen där det också var becksvart när jag somnade, men alldeles underbar utsikt när jag vaknade.

Däremot måste jag ta ett snack med chefen om hans datamöjligheter i stugan. De är alldels för bra!

Jojomensan. Jag ska på konferens idag. God mat, trevligt folk, allämnt surr och prat. För det är väl ungefär det som man i allmänhet tänker på när det blir tal om konferens?

Och sen följer det ju med en del kvällsaktiviteter. Som spabehandlingar, konjaksprovning och massage.Har jag hört alltså.
Jag har nämligen hittills aldrig varit på en sån konferens. Nej, vi har handmjölkat kor, skottat skit, rufflat runt i kolhögar och ätit torkad gädda. Det är sant!

Därför kommer dagens konferens att kunna jämföras med en mental spabehandling. Vi ska nämligen gå på hockey ikväll.
Jag kan överleva att det är Modo som spelar. Hockey är trots allt alltid skoj.

Sen ska vi ju jobba hela dagen också och berätta hur vi har det och vad vi vill och vad vi kan och så vidare. Förhoppningsvis lär man sig nåt nytt. Eller så tittar man bara på chefens spretiga whiteboardanteckningar och tänker att det blir jädra kul med hockey ikväll.

Haha, jag hörde just en imitatör härma förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson. Ja, eller rättare sagt tyckte jag att det var så i alla fall. Han lät bara lite mer som att han hade sju kilo gröt i halsen än Bengt-Åke.
Lite finslip, sen blir han perfekt tänkte jag.

Sen såg jag att det VAR Bengt-Åke som pratade i TV. Han är bara lite sämre än sig själv ikväll. Eller nåt.
Jag är inte förvånad över att han skojade till det och tog ut Foppa till Karjala Cup. Rolig kille det där…

Ed Belfour står i Leksands mål på onsdag mot Sundsvall. Det ska bli sjukt kul att se honom i Leksandströjan. Åh, vad sugen jag är att dra ner till Leksand bara sådär hips vips.
Ibland känner jag mig onekligen lite låst av familjeliv, jobb och ekonomi.
Jag borde ha gift mig jävligt rikt och struntat i kärleken. Då hade man ju inte haft några problem med att dra iväg och se hockey dygnet runt heller. Om man inte var kär menar jag. Och dessutom hade man väl inte skaffat fem barn då. När jag tänker efter är det mycket man hade kunnat undvika om man varit mer kallhamrad där i ungdomen.

Men jag är ju rätt så lycklig som jag är, ändå. Jag skulle bara vilja åka till Leksand på onsdag….

För övrigt har mina trumhinnor knappt överlevt tre skellefteåanhängare som suttit och skrikit som idioter här framför TV:n ikväll. Jag försökte ringa ett jobbsamtal under tiden, men jag gissar att personen i andra änden trodde att jag bodde på något dårhus.
Vem kan klandra honom?

Söndagmorgon och 11-årige Anton ligger och tronar mitt mellan mig och maken i dubbelsängen. Idag har han gjort en ny upptäckt, från sin vy i nåt märkligt underifrånperspektiv.
”Pappa, vad mycket hår du har i näsan”
”Jaha” svarar maken trött och irriterat.
”Det är helt sjukt mycket, det är alldeles fullt” fortsätter Anton obekymrat.
”Det är väl tur att jag inte har hår på tungan. Då är det väl bättre i näsan” svarar maken.

Jag är medvetslöst trött men hjärnan tycks funka i alla fall, för jag biter nästan av mig tungan i försöket att hindra en giftig kommentar. En riktigt dräpare.

För några år sen skulle nämligen äldsta dottern avlägsna hår från sina ben med nåt kemiskt preparat. Veet hette det och var en ny upptäckt i min värld. Lite oroad är man ju över vad de mixtrar med de här barnen så jag bestämde mig för att pröva själv, som den goda mor jag är.

De tre strån jag normalt har under armarna kladdades in med Veet och sen väntade jag skeptiskt på underverket. Jösses! De bara försvann. Det är då man på allvar undrar vad det är i de där tuberna.

Jag ställde tuben på hyllan i badrummet och tänkte inte då på att den var lite lik den nya Sensodyne-tandkrämen jag just hade köpt. Det gjorde ingen annan heller förrän nästa dag.

Min man kom hem från jobbet, stressad som bara den för han skulle med en kompis och spela golf. Varför han skulle borsta tänderna innan har jag faktiskt fortfarande ingen aning om, men jag vet i alla fall att det var det han gjorde. Vrålet från badrummet när pappan borstade tänderna i Veet gick liksom inte att ta miste på.

Gissa vem som fick skulden?
Så jag vet ju varför han definitivt inte har hår på tungan i alla fall.

13-åringen behöver tändstickor till nåt myspys hon och kusinen ska ha uppe på hennes rum.
’Pappa, var har vi tändstickor eller en tändare’ undrar hon.
Maken gräver i fickan och håvar upp en cigaretttändare och räcker över den till dottern.
’Varför går du omkring med en cigaretttändare i fickan’ undrar dottern misstänksamt.

Maken blir ställd, så jag rycker in till hans försvar och berättar alla tretusen saker jag kan komma på som bra anledning till varför han ständigt behöver en tändare i fickan, för att han inte ska behöva stå till svars för det hon misstänker. Cigarettrökning.
’Jaha, räddad av din fru dig. Igen’ fnyser hon medan hon springer uppför trappan.

Nu hör till saken att min man röker väldigt sällan. Feströkarre som det kallas. Och så jädra mycket fester har vi väl inte. Semestern och sånt är förstås också fest.

Men dottern ogillar det något kopiöst. I somras satt hon varje gång han rökte en cigarett och räknade ner antalet sekunder han just hade förkortat sitt liv med. Hon är ganska ihärdig. Varje gång gjorde hon en summering dessutom, där hon adderade de tidigare livsförkortningarna.
Jag kommer att få flytta till ett änkehus, den saken är klar.

Jag gissar att det är en ren hämndaktion för att han vägrade skriva på hennes skol- och tandläkarpapper om Tobaksfri Duo, där man förbinder sig att vara tobaksfri tillsammans med en vuxen anhörig, under högstadietiden.
’Ingen ska besstämma om jag får röka eller inte’ sa maken.
Jag skulle tro att dottern i samma sekund som han sa det gav sig fan på att hon kunde bestämma det.

Gissa vem som skrev på i mitt hushåll.

Jag beslagtog Antons gympaskor häromdagen. Alltså, ungen kan ju inte gå med tårna stickande ut genom hål överallt i skorna? Det handlar inte om att vi inte har råd eller tid med nya gympaskor. Närå, ungen vill helt enkelt inte ha några nya.

I morse fick jag plocka av honom ett par håliga byxor under stora protester.
’Det är så sjukt mamma att det är just när byxor, tröjor och skor är som skönast som det går hål i dem’

Alla har förhållanden. Om inte till en särskild partner så åtminstone till en sak eller en släkting eller…ja mjölk?

Jag läser på en gammal mjölkförpackning om Hanna Ljungbergs förhållande till mjölk. ’Jag drack nog en ko om dagen’ eller något i den stilen var rubriken.

Vad har då jag för förhållande till mjölk?
Jag kan utan omsvep säga att jag har Norrmejerier att tacka för att mina armmuskler är i trim. Inte för att jag har druckit en massa mjölk, däremot för att jag har tvingats släpa hem den.
Mitt förhållande till möjlk är att jag burit hem en ko om dagen. Eller nåt.

Det fanns tider när vi var uppe i en mjölkkonsumtion på 40 liter i veckan. Nu är vi nere på 12.
Förmodligen är det därför jag orkar stavgå numera. Jag behöver helt enkelt armträningen efter att mjölkbärandet minskat drastiskt.

Det finns saker som andra skulle se som världsliga som kan irritera mig till vansinne. En av dem är när vindrutetorkaren och den musik jag spelar i bilstereon inte går i takt.

Alltså, jag tror vi har sju olika lägen på vindrutetorkaren, något borde ju passa? Rix FM är rätt så bra, för där är det vindrutetorkarmusik i parti och minut. Men ibland är det käppkört, det spelar ingen roll vad jag spelar, inget passar!
Och ja, jag medger utan omsvep att ibland är det musiken och inte regnmängden som avgör torkarhastigheten.

Är det då så konstigt att jag inte kan ha vilken musik som helst i lurarna när jag är ute och går?
Igår gjorde jag ett försök med Bon Jovi och med min ungdomskärlek Sweet. Total miss! Jag höll på att snava fötterna av mig och det blev mer liksom stå och stampa på stället. Det gör jag hellre på ett discogolv. Precis all musik jag gillar går lite, lite för fort. Och det är ju nästan värre än när det går mycket för fort.

Är det någon som förstår mig eller är det här ett så kallat ”I-landsproblem”??