Om man ska komma någonvart med kommunpolitiskt arbete, må man låta bli att hävda rätten till idéer. Om någon kläcker en bra idé, som främjar kommunens utveckling, då spelar det ingen roll vem som kommer med den. Där vet jag att de flesta av er är eniga med mig. Men, jag vill dra det där lite längre. Det spelar heller ingen roll, anser jag, vem som förverkligar denna idé, så länge det blir gjort och är till kommunens bästa.

För om man verkligen, med handen på hjärtat, vill det bästa för kommunens fortlevnad och utveckling, så spelar sånt ingen roll. Sådant spelar roll om man är ute efter ära, berömmelse och väljare. ”Vi har bäst idéer och förslag – Rösta på oss!”

Ta det där med ungdomsrådet till exempel. Den idén kom via ett medborgarförslag. Har ni sett människan som skrev det hävda rätten till idén? Nej, just det. Personen i fråga är mycket väl medveten om hur det har gått till och är nöjd och belåten med att förslaget blev praktisk handling, även om det ingenstans pratas om var förslaget kom från början.

Om man ska samarbeta opolitiskt, blocklöst, tvärpolitiskt eller vad ni än vill kalla det, så tror jag att man icke kan slåss om väljare på det traditionella sättet, som är just detta – kampen om vem som har den rätta ideologin och de bästa idéerna. Utan då må man hitta nya former för detta också.

Det spelar ingen roll vem som kommer med förslag. Det som spelar roll är att goda förslag blir omsatta i praktisk handling.

Nu är ju den mänskliga naturen (tyvärr) ofta sådan att man har lite svårt för det där. Det finns ett talesätt som påstår att ”Det är med idéer som med barn, man tycker bäst om sina egna”. Men, då får man väl tänka som så att är det nu med idéer som med barn, då må man lära sig att klippa navelsträngen även till idéerna.

Jaja, nog med reflektioner för ikväll. Jag kommer nu att ägna resten av kvällen till att vara nervös över att jag ska prata om min bok i direktsändning i P2 imorgon.

Ha det gott där ute!

Som läget ser ut just nu tycker jag att det verkar aningen förvirrat. Det finns två olika sammanslutningar i kommunen, som båda menar att de är fristående från landsövergripande politiska partier, att de strävar efter utveckling i kommunen och att de vill att allas idéer ska komma fram i ljuset. Bland annat. Dels Åselepartiet och dels den nystartade föreningen Opinion (som ingen människa hittills vet vilka medlemmar den har bortsett från Jonas T, utom de som är med i den och deras bekanta).

Det har pratats från flera håll, om vikten av att föra dialog och om vikten av att kunna lyssna på varandra, för att få en fungerande politisk arena i kommunen.

Hur kan det då komma sig att det finns två (2!) opolitiska föreningar? Den frågan kan man säkert ställa sig, om man är helt utan information från berörda parter – vilket de flesta kommunmedborgare förmodligen är. Vem tänker förklara det för väljarna (och oss andra), ordentligt, offentligt och lättförståeligt?

Det verkar vara en hel del kockar som ska försöka koka ihop den soppa som Åsele kommuns lokalpolitik varit på sistone, till något som är hyfsat välsmakande. Jag undrar om de har förmågan att jämka ihop sina recept.

Det påminner lite om vad som nu sker på föreningsfronten i Fredrika.
Det finns en levande föreningskultur i Fredrika, med flera aktiva föreningar.

Det har startats en ny förening även där. Dock ej med mål att komma in i kommunfullmäktige. Utan en förening med, vad det verkar enligt vad som står i media, samma mål och mening som Fredrikas Framtid haft och har. Det verkar också en aning förvirrat.

Än mer förvirrat blir det om man betänker det faktum att Handlarn i byn, som sägs vara en av grundarna, varit styrelseledamot i Fredrikas Framtid de senaste två åren. Dock en rätt passiv sådan. Men, likväl ledamot och som sådan förmodas man ha viss kunskap om vad den förening man är med i har för syfte.

De senaste åren pratade vi emellanåt i Fredrikas Framtid om att ett ökat samarbete mellan byns föreningar skulle gagna byn som helhet. Då tänkte vi närmast på Föräldraföreningen, Hembygdsföreningen och Fredrika IK. Men, även andra, som exempelvis Fredrika skoterklubb. Vissa aktiviteter i byn har även på senaste tiden genomförts via samarbete föreningarna emellan med lyckat resultat. Samarbete ger ofta det – Lyckade resultat.

Men, varför startar man föreningar med till synes samma syfte som andra föreningar som redan finns, istället för att gå in och samarbeta med människor i dessa redan existerande föreningar som har samma mål som en själv?

Det kan väl ändå icke vara så, att människor har så svårt för detta med att lyssna till varandra, att föra dialog, att de ej förmår samarbeta? Det kan väl icke vara så att människor har så svårt att respektera varandras olikheter och så svårt att se förbi eventuella krockar i personkemin för att arbeta tillsamman mot ett gemensamt mål, att de helt enkelt låter bli? För om det är så, då spelar det ingen roll hur många nya föreningar som startas oavsett hur vackra mål de säger sig ha. Då har de ju redan i uppstarten visat att de ej duger till att samarbeta med andra människor än de som de själva väljer ut.

Jag hoppas verkligen att det icke är så att man vill vara herre på täppan, bestämma själv och ta all ära åt sig för eventuella framgångar och därför bildar nya föreningar istället för att gå in i redan existerande och lyfta sina idéer där. Det skulle ju vara närmast småaktigt.

Nu tänker ni kanske att jag kastar sten i glashus. Med tanke på S-föreningarna. Men, vi startade ingen ny förening! Vi gick (tillbaka för somliga) till Fredrika S-förening, bytte namn på den till Södra Lapplands S-förening och gick tydligt och klart ut med att vi under socialdemokratiskt flagg ville verka för hela kommunens fortlevnad och utveckling samt att vi ville föra dialog, verka för ökad öppenhet och lyssna till alla kommunmedborgare. Vilket Åsele S vid den tiden och några år bakåt verkligen ej gjorde. Snarare tvärtom. Tyvärr.

Det är bra med folk som bokstavligen arbetar för utveckling, istället för att enbart ösa ur sig visioner utan att lyfta ett finger för att förverkliga dem. Det är ännu bättre om dessa människor som arbetar för utveckling, kan finna en väg att göra detta tillsammans. Oavsett om det gäller kommunpolitik eller lokal byautveckling.

Ha det gott där ute.

Ta hand om varandra och om min hemkommun.

Världens första folkhögskola grundades 1844 i Danmark. Sveriges första startade 1868. De har funnits med ett tag.

Folkhögskolorna i landet finns samlade på en egen hemsida. Här.

På den sidan kan man hitta dels utbildningar och dels fakta, såsom exempelvis de historiska som jag skrev inledningsvis.

Det som är lite speciellt med en folkhögskola, är att den lyder ej under skollagen. På folkhögskolornas hemsida kan man läsa:

Det är den enskilda skolans egen styrelse som är ytterst ansvarig för verksamheten och det är till den du ska vända dig med eventuella klagomål eller synpunkter. Folkhögskolan har ingen separat lagstiftning och skolorna lyder inte under skollagen, men det finns regler och riktlinjer förknippade med de statliga bidragen till folkhögskolorna. Dessa berör i viss utsträckning områden som är intressanta ur ett studeranderättsligt perspektiv.

Skolinspektionen som har tillsynsansvar över större delen av skolväsendet, har inget tillsynsansvar för folkhögskolorna. Oavsett vem som äger folkhögskolan. Här finns en lista på vilka skolformer som Skolinspektionen granskar. Skolinspektionen ser till att kvaliteten hålls på såväl utbildning som skolmiljö. Skolinspektionen är även den myndighet som beviljar tillstånd, om man vill driva en fristående skola, allmänt kallad friskola.

Folkhögskolor kan vara ett mycket bra alternativ till utbildning för den enskilde människan. Absolut. Många är de människor som lovordat utbildningsformen och menat att den utbildning de fått varit ytterst givande. Allt lärande är bra. Man väljer själv den form som passar en.

Det jag ser som orosmoment, grundar sig på att jag hört ett uttalande från en företagare som funderar på att bedriva utbildning i den här formen och har som motivering:

Om man har en folkhögskola slipper man få Skolinspektionen på sig.

Jag hoppas verkligen att människor med den inställningen kommer till insikt om att de kanske ska hitta annat att syssla med, än att driva en skola.

Med det sagt, vill jag önska kommunen all lycka med folkbildningen via filial från antingen Storumans eller Vindelns folkhögskola, vilka är de två i länet som är landstingsägda. Efter vad jag utläste av kommunalrådets blogg så var det sådana det gällde. Eftersom landstingets underlag hade med saken att göra.

Ha det gott där ute!

Detta är bilden på provtrycket som jag fick hem i brevlådan igår. Idag skickade jag meddelande om att det är godkänt, vilket innebär att beställningen på de exemplar som kommer hem till mig är skickad och tryckningen igång. Leveranstiden är 1-2 veckor.

Om man vill beställa den direkt ifrån det företag jag anlitat (vilket jag nyss fick besked om att några personer har gjort), kan man göra det här. 

Den kommer även att vara tillgänglig i handeln. Förmodligen dyker den upp där i slutet av veckan. Den är registrerad hos Bokrondellen. Så här funkar det (kopierat från Solentros hemsida):

För att den svenska bokhandeln ska kunna ta in din bok i sitt sortiment krävs det att boken registreras hos Bokrondellen. Solentro tar hand om all administration och kostnader kring detta.
Registreringen innebär att din bok blir tillgänglig hos de största nätbokhandlarna i Sverige som t ex AdLibris, Bokus, CDON och hos den traditionella bokhandeln. Även bibliotek och vissa andra aktörer som behöver uppdaterad information om svensk utgivning använder sig av Bokrondellen och därmed blir din bok tillgänglig även för dessa.

Hos Solentro behåller du alla rättigheter kring din bok och det står dig fritt att använda våra försäljningskanaler tillsammans med andra samarbeten och/eller egen försäljningsverksamhet. Det innebär stor frihet i jämförelse med traditionell bokutgivning där du som författare avsäger dig försäljningsrättigheterna till din bok och överlåter dessa till förlaget.

Ha det gott!

Ps. Det var lite roligt att just detta blev inlägg nummer 100 på den här bloggen. Ds