Vi kan skapa idyllisk omsorg!

Tänk er ett boende där äldre människor kan bada bastu, baka mjukkakor när de vill, får återkommande musikaliska uppträdanden, har tillgång till biljardbord och spelar boul på gården.  Ett boende individers kunskaper tas tillvara och uppmuntras att starta en studiecirklar för att lära ut till andra jämnåriga om hur exempelvis en akvarellmålning går till och där man umgås med andra i samma ålder nere i det lugna och härliga samvarosrummet för att när tröttheten smyger på åka hissen upp till sin egna lägenhet.

Allt inom samma byggnad.  

2009 när jag började jobba inom äldreomsorgen gled mina tankar bort till ett boende som kunde skapa livskvalitet för de äldre. Där det lilla extra, guldkanten i tillvaron, stod i fokus. Under mina år i äldreomsorgen upplevde jag motvind för att varje dag sätta guldkanten i fokus. Omsorgen var strikt formad efter ett kommunalt styrdokument där inga större svängar fick tas ut. Egna idéer innebar att likvärdigheten var hotad, vilket krävde att alla avdelningar i så fall behövde göra samma sak.

2011 när jag började inom hemtjänsten kände jag att omsorgens organisation måste förändras. Det var allt för många som satt ensamma i sina lägenheter och inte stimulerades till aktivitet på dagarna. Många kände inte orken, men orken berodde inte på knoppen- utan på att kroppen inte bar för längre resor. Krånglet med färdtjänst, buss eller att inte kunna styra exakt när och var blev för stora hinder.

Igår var jag på studiebesök på Bäckbacka trygghet- och trivselboende. Det var en fantastisk upplevelse. En upplevelse som faktiskt gjorde mig rörd, eftersom att det var verkligheten av vad jag att funderat på under mina år inom omsorgen. Den idyll man möts av, livsglädjen och livskvaliteten fångade mig. Beskrivningen av boendet här ovan är det jag fick se och höra under mitt besök. Och trycket för att komma dit är stort. Hundratals står i kö för att få en lägenhet.

Bäckbacka är enligt mig ett resultat av när en mångfald av idéer får förverkligas. Ett resultat av när ett behov hos en målgrupp uppmärksammas och snabbt kan omsättas till verklighet genom att privata initiativ får och kan tas. När fler än bara kommunen äger rätten att bestämma får fler människor bidra med sina idéer och investeringar.

Det är just det här som svensk vård och omsorg behöver. Fler idéer.

Men om fler idéer ska bli verklighet behövs också möjligheten till att privata initiativ får tas och att privata pengar tillåts få göra vinst. Först då kan risken med att pröva sina idéer också vägas upp av möjligheten att få avkastning på sina pengar. Tyvärr verkar vinstförbud ha högre prioritet än idéerna och kvaliteten för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Även fast inte just Bäckbacka skulle behöva påverkas, skulle förutsättningarna för nya idéer i annan omsorg kraftigt begränsas i och med ett vinstförbud. Det skulle bidra till att den form av strikt hållna kommunala styrdokument skulle bli norm igen. Det är en tid vi inte vill tillbaka till. Äldre vill bestämma själv, vill ha valfrihet och kräver högre kvalitet. Då krävs också att vi bejakar privata idéer och initiativ och ser dem som en möjlighet och inte som ett hot.

#bestämsjälv 

– Vill du ge förutsättningar för nya idéer inom omsorgen?

Etiketter: , , , , , , , , ,

En kommentar

  1. Bergis

    ”Om jag inte får göra vinst och dra till skatteparadiset med överskottet är jag inte intresserad av att ge gamlingarna en god vård.” Är det så du menar? Har såna i äldreomsorgen att göra? Om man återinvesterar vinsten i verksamheten blir det ju ännu mer över till de äldre. Typiskt borgerlig retorik. Vadå ”flera hundra miljoner i vinst till riskkapitalisten”, gamlingarna får ju göra en akvarellmålning. Är jag inte hygglig?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.