Åsa Ögren

Attefall är en fuskbyggare

Av , , Bli först att kommentera 9

Häromdagen blev bostadsminister Stefan Attefall uppvaktad av nätverket jagvillhabostad.nu. Dom har genom ett mycket seriöst arbete samlat in namnunderskrifter för att få bostadsministern att vidta en rad åtgärder som leder fram till att det byggs fler bostäder. Detta bemöter Attefall med rent trams.

Sedan den borgerliga alliansen tillträdde 2006 har man gjort allt man kan för att rasera den lilla gnutta bostadspolitik som fanns. Utgångspunkten i borgerlig bostadspolitik är att alla ska äga sin bostad men detta gäller inte ungdomar för dom ska minsann bo hemma hos föräldrarna eller inneboende hos någon gammal dam. Detta ska man uppmuntra genom skatteavdrag, som vanligt. Det tidigare investeringsstödet för små lägenheter det tog man bort. Man har också med varje tillbuds stående medel lyckats omvandla bra hyresrätter till bostadsrätter och nu försöka få oss att tro att man vill stödja den ovärderliga upplåtelseformen. Att föreslå sämre otillgängliga lägenheter toppar man nu med att sämre bemedlade ska kunna välja bort kök och välja billigare tapeter. Som om det skulle hjälpa?!?
 
Antingen vill inte Attefall förändra politiken eller så har han ännu inte satt sig in i vilka strukturer och aktiviteter som driver på kostnaderna i bostadssektorn. Jag skulle vilja rekommendera Attefall att läsa ett par av statens egna utredningar. Den ena presenterades av Boverkets Byggkostnadsforum 2002 och heter Skärpning Gubbar. Uppföljaren kom 2009 och heter Sega Gubbar. Den visar att inget egentligen hänt under den sjuårsperioden för att sänka byggkostnaderna fast det lämnades en rad förslag i den första utredningen. Även konkurrensverket har analyserat byggkostnaderna och gett ut en rad rapporter som visar på brister i konkurrensen mellan leverantörer och i upphandlingsförfaranden.
 
När byggkostnaderna ökar med många procent utöver annan kostnadsutveckling i samhället. När system för effektiviseringar såsom Lean sköljer över övriga branscher. Och när teknikutveckling ger lägre priser ut mot kund i flera andra branscher. Då kan man helt enkelt inte avstå från att ställa krav på branschen och istället överlåta ansvaret att lösa bostadspolitiken på den enskilde hyresgästen.
 
Min uppfattning är att Attefalls trevare leder till dåliga bostäder och större segregation på bostadsmarknaden vilket i sin tur leder till ohållbara boendemiljöer och sociala problem. Fuskbygge helt enkelt.
 
Jag anser att det finns så pass många utredningar och viktiga reformer att hugga tag i och profilera sig i som bostadsminister att han har verkligen chansen att göra något bra och efterlängtat. Vi behöver en bostadsminister.
 
Det finns ett par saker som vi är överens om . Byggbranschen behöver långsiktiga spelregler. Och hyresrätten måste ges samma finansiella möjligheter som övriga upplåtelseformer. Men snälla Attefall – kan vi också vara överens om att vi löser inte bostadsfrågan genom att försämra boendet för de som behöver samhällets stöd för att överhuvudtaget få en bostad.

Helgens hjälte!

Av , , 3 kommentarer 5

Det var säkert fler än jag som upprördes av att läsa om fyra ungdomars framfart i en lokalbuss under fredagskvällen. Att så respektlöst förstöra kvällen för medpassagerare och chaufför är långt över gränsen för hur skojfriska ungdomar förväntas uppföra sig. Att inte förstå att vår fritid är någon annans arbetstid. Allmänfarlig verksamhet, misshandel och ofredande. Inga vackra meriter i ett CV.

Redan på lördag då jag läste tidningen tänkte jag att fanns det då ingen medpassagerare som kunde gripa in och hjälpa till. Det var så underbart att läsa i dagens tidning att det tack och lov fanns någon i närheten med civilkurage. Tack Kenneth Blom!
 
Min uppfattning är att vi, allmänheten, medborgare måste stå upp för vad som är acceptabelt beteende. Jag är inte ute efter någon moralpanik och jag tror inte heller på att frågan löses genom att förnumstigt säga självklarheter om föräldrarnas ansvar. Därutöver måste vi gemensamt leva upp till vad som förväntas av oss som medmänniskor. Definitivt inga medborgargarden utan bara sunda reaktioner på osunda företeelser.
 
Kenneth Blom. Du är helgens hjälte!

Utveckling och framtid blir vad vi gör den till

Av , , 1 kommentar 5

Förändringar kan vara tuffa att förhålla sig till. Ibland behövs det lagstiftning för att vi ska förstå allvaret och vårt eget bästa. Hur framtiden ter sig vet vi först då vi befinner oss i verkligheten och vardagen om några år. Förmodligen är det redan då aktuellt att blicka framåt och lämna historien bakom sig. Jag delar Robban Brobergs känsla av att det finns inget nu, bara nyss.

Häromdagen såg jag en hel familj gående på promenad med familjens hund. Samtliga hade reflexväst och hunden hade ett halsband med reflexer. Fantastiskt lätt att upptäcka i eftermiddagsdunklet. Jag kan bara konstatera att för tiotalet år sedan skulle ingen självmant ta på sig reflexväst ifall du inte var jägare eller möjligen om du var rullskidåkare.
 
Ett annat exempel på en positiv utveckling är säkerhetstänket då man färdas i bil. Jag minns min barndoms bilturer då jag själv satt i baksätet inkilad med benen mellan framsätena och nästan halvvägs i framsätena följde bilturen. Ingen hade bilbälte och pappa rökte oavbrutet. Idag skulle väldigt få köra bilen utan bälten och absolut inte skjutsa barn utan bälten och kuddar vid behov.
 
Inom miljöområdet finns det gott om exempel där vi i vardagen tidigare agerat kortsiktigt och dumt men där ny kunskap påverkat oss i hur vi lever. Asbest förbjöds som byggmaterial redan 1976 men finns fortfarande kvar i vissa rör och isoleringar och drabbar de byggnadsarbetare som ibland tvingas jobba med det. Förr var Totex, Round-up och Klorex ett vanligt och accepterat bekämpningsmedel men idag vet vi att det är synnerligen olämpligt. Inom avfallsområdet bidrar idag nästan alla medborgare i miljöarbetet genom att sortera sina sopor så att återvinning av materialslag kan spara energi och råvaruåtgång.
 
Min uppfattning är att det konsumtionssamhälle vi lever i måste omprövas och korrigeras. Jordens resurser räcker inte till om produktion och konsumtion inte fördelas på ett rimligare sätt än idag. Det är inte rimligt att vi i Sverige slänger skolmat till en kostnad av en halv miljard per år då 15 % av jordens befolkning svälter. Det är inte rimligt att svenskarna slänger läkemedel för en miljard kronor årligen då vi samtidigt vet det gigantiska behovet av malariamedicin, TBC-vaccin och koleravaccin till katastrofområden i Haiti och översvämmande områden i Pakistan.
 
Jag menar inte att vi, du och jag, ska avstå från livets njutningar och ägodelar men det liv vi lever måste vila på en värdering som gör att vi också kan tänka lite större, lite längre och även avstå. Slitochsläng-mentalitet måste ersättas med måttlighet och solidaritet. Köp inte mer mat än du kan äta upp, stäng av bilmotorn medan du väntar och ge dina omoderna men fullt användbara kläder till någon som behöver dom. Och varför inte pröva en shopping-fri månad?

Rätten att bo ska vara rättvis

Av , , 2 kommentarer 5

Ett välfärdssamhälle ska erbjuda sina medborgare en trygg och säker bostad. Barnfamiljer har sina behov, studenter sina och ett växande behov i vårt samhälle är de äldres behov av lämpliga bostäder. Alla kan och vill inte äga sin bostad. Ett brett hyresbestånd bidrar till flexibilitet i boendet och möjlighet att under livets olika skeenden ha ett boende som passar ekonomi och livssituation. Ett samhälle med bostadslösa, med trångboddhet och så höga hyror att ungdomar inte har råd att flytta hemifrån är inget välfärdssamhälle. 

Bostadspolitiken är komplext för att det är en kombination av å ena sidan en konkurrensutsatt efterfrågestyrd näringsverksamhet och å andra sidan en social rättighet som bygger på en aktiv reformpolitik med utgångspunkten i behov, solidaritet och jämlikhet.
 
Klyftorna i samhället syns väl inom bostadssektorn. De som redan äger har i ägandet av sin bostad större möjligheter att växla upp sina tillgångar än de som har behov av samhällets stöd för att kunna bo drägligt. Att, som regeringen föreslår, begränsa möjligheter att låna till sin bostad och att sänka avdragsrätten på räntan påverkar inte förmögna men det slår hårt mot fastighetsägare med små marginaler och utan övriga tillgångar. Den som inte kommer in på bostadsmarknaden kan inte heller ta del av förmånerna eller värdeutvecklingen så det finns en uppenbar risk att klyftorna ökar.
 
För samhällsekonomin är byggbranschens investeringar oerhört konjunkturpåverkande och har länge används för att påverka sysselsättningsnivåer och BNP. Före 1990 var bygginvesteringarnas del av BNP mellan 10 och 16 %. Sedan de statliga räntesubventionerna försvann på 1990-talet har nivån aldrig nått 8 %, inte heller idag utan bostadsproduktionen befinner sig på en farligt låg nivå.
 
Boverket har räknat ut att landet behöver 30 600 nya bostäder per år under planeringsperioden t.o.m. 2020. Den borgerliga regeringen verkar inte orolig över nivåer under 15 000. Istället börjar röster höjas om en bostadsbubbla. Det finansiella fokuset är betydligt större än det bostadspolitiska.
 
Analytiker Bengt Hansson vid statens bostadskreditnämnd, BKN, har siffror som visar att bostadslånen gynnar detaljhandeln i form av bilar, möbler och resor och de lånade pengarna har även gått till köp av aktier och andra värdepapper. Politik är att välja. Den borgerliga regeringen valde att ytterligare stimulera fondsparande genom att sänka kapitalvinstskatten trots att Sverige redan är världsledande på fondsparande. Dom valde också att ta bort stimulansen till byggandet av små hyresrätter liksom att begränsa allmännyttans möjligheter att tillhandahålla subventionerade lägenheter till de medborgare som har störst behov.
 
Min uppfattning är att bostäder bara till viss del är efterfrågestyrt. Därför kan man inte enbart förlita sig på marknadens förmåga att tillhandahålla bostäder. Jag anser att bostadspolitiken i vissa delar måste regleras med den finansiella politiken men nuvarande förslag slår orättvist och drabbar låginkomsttagare, arbetslösa och unga på ett sätt som får andra konsekvenser i vårt välfärdssamhälle.
 
Den borgerliga regeringens är visserligen konsekvent men utgångspunkten att göra den enskilde ansvarig för en situation skapar klyftor. Det drabbar värst de som bäst behöver politiska insatser för sina grundläggande behov. De höga bostadspriserna, bostadsbristen i storstäderna och oförmågan att stötta hyresrätten är inget annat än resultatet av en dålig politik.

Elmarknaden är sjuk

Av , , 5 kommentarer 9

Vi är grundlurade. Marknaden fungerar inte. De svenska kärnkraftverken ägs av tre företag med insyn i varandras verksamheter. Ett klockrent oligopol utan konkurrensinslag. Det är ett sjukt system och det är konsumenterna som tvingas betala. 

Det är lätt att förstå att ifall den som har makten över produktionen väljer att producera mindre då behoven är som störst så kommer det företaget att tjäna omotiverat mycket pengar.
 
I kvällens program intervjuas Vattenfalls Nordenchef Torbjörn Wahlborg. Han medger att den dyra kärnkraftselen bytts mot den betydligt billigare vattenkraften då efterfrågan är som störst och att Vattenfall därmed tjänat bra.
 
Eftersom Sveriges problem egentligen inte handlar om tillgången på el utan att nå full effekt av samtliga energislag så att behoven täcks under de kallaste månaderna så förstår man ju att kraftbolagens val att underhålla kärnkraftverken under den kallaste tiden handlar om att sätta marknaden ur spel.
 
När Rottneros VD Ole Terland tidigare i höst gick ut i media och sa att vi har elbrist, kom då ihåg att det han menade är att elpriset är för högt för att nå lönsamhet. Han sa också att det samverkar med en stark krona och han är ärlig med att det är elbolagen som tjänar pengarna, inte massafabrikerna.
 
Jag delar Terlands uppfattning om att landet saknar energipolitik men kan inte se att satsningen, den långsiktiga lönsamheten och lösningen heter kärnkraft. Min uppfattning är att Sverige ska bejaka företag, tjänster och produkter som stödjer ett långsiktigt hållbart samhälle och dit räknas inte kärnkraften. De svenska kraftbolagen ska ligga i framkant med ny teknologi, med framtidens innovationer och investeringar som lyfter svensk industri och möjliggör export av kunskap och material som leder Svenskt näringsliv framåt och inte bakåt.
 
Att dessutom Svenskt Näringsliv med hjälp av andra sprider bilden av att landet är kärnkraftsberoende genom att anlita Prime att skriva debattartiklar som sprids i dagsmedia gör mig så vansinnigt arg.

Vem och hur staden planeras

Av , , 6 kommentarer 4

Bert Mårald skrev i dagens VK-debatt att Umeå har tillräcklig kompetens för att inte enkelspårigt följa rådande trender i urbanisering av städer. Han har också ett förslag om att staden ska växa i sina utkanter och bli flerkärnigt. Han kallar motstående intressen för hjärnspöken och säger att det vore mera progressivt att släppa fram medborgarinflytandet än aktörerna i processen. 

Jag känner inte Bert Mårald och delar av det han skriver har andra skrivit före honom. Han är historiker och ibland har det varit samhällsplanerare eller arkitekter som avgett sina uppfattningar om hur den optimala planeringen ska se ut för en stad. Jag är ingen akademiker men jag behöver den formella kompetensen som beslutsunderlag. Sen är det jag som lekman som sitter mitt i verkligheten och ska få detta att fungera också i praktiken.
 
Min uppfattning är att vi kan rita vilka rutor vi vill för stadens utveckling, planera och systematisera hela utvecklingen men inget av detta kommer att bli förverkligat om det inte finns ett näringsliv med aktörer som bejakar förslagen. Vi behöver därför en utökad samverkan med näringslivet.
 
Tvärtom vad Mårald skriver så finns det tyvärr en förtroendelös kultur inom myndighetsutövningen där regelverket bromsar istället för möjliggör för de som är villiga att investera. Stadens utveckling sker inte av sig själv och jag anser att enstaka motståndare har i vissa ärenden ett omotiverat stort inflytande än vad de olika aktörerna har, aktörer som tar risker och tar ansvar och som också är samhällsmedborgare. Demokrati ska vi bejaka men egenintresse ska inte gå före allmänt intresse.
 
Att peka på stadens utkanter för en kraftfull expansion då investeringarna ska bära sig ekonomiskt är inte realistiskt. Att göra staden flerkärnig är inte heller realistiskt då umeborna knappt rör sig utanför Rådhustorget. Sådana förslag är en teoretisk önskan utan stöd i verkligheten.
 
Min erfarenhet är också att varje detaljplaneärende är under arbetet fylld av motsättningar. Någon vill bygga, någon vill inte. Någon vill investera i utveckling, någon i bevarandet. Det är dessa målkonflikter, intressekonflikter och ibland personliga konflikter som vi i politiken ska sammanväga och sedan ta beslut. 
 
Helst ska ju besluten ligga i linje med önskvärd sammanhållen planering men även behov, samverkanslösningar och rättvisa utgör svårbegripliga argument för en teoretiker men är viktiga i politiskt beslutsfattande som hela tiden bygger på helheter. Och hur vi än gör så kommer det att uppstå besvikelse. Demokrati betyder inte att alla kan få som man vill. Demokrati är också enklare i teorin än i praktiken men det är vår uppgift att utveckla de demokratiska processerna så att medborgarna vill vara med. Det är en utmaning.
 
Benny Karlsson skrev i sin krönikepingis före jul att jag är kinkig. Det kanske är sant men man kan ju också välja att se det som repsekt för demokratin i just det specifika ärendet. Min personliga uppfattning är egentligen inte heller intressant eftersom beslutet tas av elva individer, elva politiker med sina egna argument. De utmaningar som påtalas i planärendet ska hanteras vare sig jag personligen gillar det eller inte. Bättre utreda, analysera och avfärda än att låtsas som att de inte existerar.
 
Min uppfattning är att de idéer som finns nu kring utvecklingen av Umeås innerstad är smått fantastiska och kan leda till nya upplevelser, nya gestaltningar och nya aktörer som åtminstone jag kommer att göra vad jag kan för att se förverkligat.

Slöseriet av arbetskraft och mänskliga resurser

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag hörde häromdagen att svenska företag har svårt att hitta rätt kompetens då man ska rekrytera personal. Jag satte mig och kollade några hemsidor för att få grepp om hur det egentligen ser ut. SCB, Högskoleverket och Svenskt Näringsliv har alla noterat att matchningsproblematiken är stor och att den ökar.

Vart femte rekryteringsförsök misslyckas trots att tillgången på arbetskraft borde vara gigantisk i och med den höga arbetslösheten. Ett företag som expanderar har normalt inte tid att ägna åt att leta lämplig personal. Då kanske man avstår. Ett företag som ska klara pensionsavgångar hamnar i svårigheter att dels täcka erfarenhetsbortfallet av en senior medarbetare och att dessutom inte kunna täcka kompetensbehov kan äventyra företagets fortlevnad. Lägg till detta Svenskt Näringslivs konstaterande att vart fjärde företag anser att ungdomar inte har tillräckliga kunskaper för att vara anställningsbara.
 
Högskoleverket bekräftar detta i sin årsredovisning där man konstaterar att endast en tredjedel av de högre utbildningarna stämmer med arbetsmarknadens behov. SCB konstaterar att bara hälften av gymnasieeleverna stannar i sitt yrkesinriktade programområde så inte heller de yngre studenterna överensstämmer med näringslivets behov.
 
Inte ens en borgare kan påstå att man lyckats med utbildningspolitiken och för Sverige innebär det att vi nu tappar i konkurrenskraft. Istället har den moderata arbetsmarknadspolitiken gått ut på att uppmuntra lågavlönade okvalificerade jobb vilket näppeligen ger svenskt näringsliv vad den behöver.
 
Då kan man ju förledas att tro att näringsminister Maud Olofssons mantra om småföretag har lyckats. Antalet företag har visserligen ökat de senaste åren men inte antalet företagare. Också antalet konkurser har ökat så det är inte fler som livnär sig som företagare idag än vad det var 2006. Ord, ord, ord…
 
Jag letade vidare. En mycket intressant statistik som jag hittade är något som Ekonomifakta kallar ”utanförskap”. Det avser antalet människor som skulle kunna vara sysselsatta, potentialen i arbetslösheten. Siffran uppgår till drygt 19 procent vilket är högre än 2006 då moderaterna tog över ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Oj, vad länge sedan jag hörde en moderat prata om utanförskap.
 
Av de 14321 personer som utförsäkrades i januari har bara 362 personer fått jobb och då har arbetsförmedlingen även räknat tim- och deltidsanställningar. 255 personer har fått nystartsjobb och tyvärr hittade jag ingen statistik på den moderata formen av slavarbete, fas 3, men helt klart har dessa inte lett till riktiga jobb.
 
Inget, absolut inget, talar för att den svenska regeringens politik fungerar mot arbetslöshet och det finns ingen politisk vilja att tillvarata alla människors kapacitet och förmåga att bidra i arbetslivet. Så länge man gör den arbetslöse ensam ansvarig för sin situation så leder arbetsmarknadspolitiken ingenstans.
 
Min uppfattning är också att de ungdomar som står utanför arbetsmarknaden ska utvecklas, utbildas och föreberedas för de krav som ställs på framtidens arbetskraft. Det har näringslivet behov av. En regering som lämnar en fjärdedel av ungdomsgenerationen utan jobb saknar helt rätten att ta ordet arbetarparti i sin mun.
 

Ny tidning – ny journalistik

Av , , 1 kommentar 2

Före jul blev jag kontaktad av ett par eldsjälar som ville medverka till att det startas en rödgrön tidning, en lokal variant av tidningen ETC. Till att börja med ska den komma ut som en veckotidning precis som i Uppsala, Malmö och Örebro. Målgruppen är unga umebor och främst studenter eftersom tidningen drivs som en non-profit tidning och därmed blir ett billigt alternativ för en fattig student som vill ha en lokal tidning.

 
Tidningens styrning ligger i huvudsak hos ETC men delvis också på en lokal ideell förening som bildas. Vill du vara med och starta, förbättra och påverka tidningens innehål så kan du välja att aktivera dig som medlem.
 
Arbetet med att rekrytera prenumeranter har nyligen startat. Om du är nyfiken på detta kan du gå in på hemsidan rodgrondagstidning.se och anmäla ditt intresse.
 
Min uppfattning är att det behövs ett rödgrönt alternativ som lägger det journalistiska fokuset i nyhetsbevakningen på att spegla arbetarerörelsens vardag. Det finns en snuttifiering och en sensationsoptimering i journalistiken idag som speglar konflikter och motsättningar och möjligen gynnar lösnummersförsäljningen. Däremot saknas journalistik som bejakar läsarnas intellekt och vetgirighet genom att gå på djupet och även belysa bakgrunderna till nyheten. Väldigt sällan kan vi läsa grävande, analyserande och mera ansträngande journalistik.
 
Jag hoppas och tror att det är fler än jag som ser fram emot ett komplement till VK och VF. Sprid gärna detta bland rödgröna presumtiva prenumeranter av ETC Umeå.

Det meningslösa våldet

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag har det varit svårt att koncentrera sig och fokusera på uppdraget. Jag kan inte känna annat än chock. Ett våldsbrott, ett mordförsök, är alltid fasansfullt men då det också drabbar en vän, partikamrat och en fantastisk medmänniska så blir allt annat oviktigt.

 
Umeå är en trygg stad att leva i. Något annat kan man inte säga. Vi har låg brottslighet i jämförelse med andra städer, särskilt statisktiken för den här typen av grova våldsbrott ligger väsentligen under jämförbara städer. Jag vill också gärna tro att medborgarna i Umeå känner sig lika trygga och säkra som vad jag gör. Och det är kanske just därför som den här typen av våld skapar sådan olustkänsla och känns så fruktansvärt. Det meningslösa våldet som förstör livet för både offer, för gärningsman och för alla de som genom rädsla och otrygghet hämmas i sin vardag. 
 
Jag känner att jag behöver få veta Vem som gjort det här. Jag behöver få veta Varför han gjort det. Och jag behöver få veta att han får hjälp så att han inte skadar någon fler. 
 
Därför hoppas jag verkligen att polisen får allmänhetens hjälp att hitta gärningsmannen. Snabbt.
 
Men det viktigaste just nu är att vi snart får besked om att Bernt mår efter omständigheterna bra.

Ministerstyre i sin prydo

Av , , 2 kommentarer 6

Jag är inte helt säker på att alla medborgare noterar den smygförändring av landet som pågår. Enmansutredningar, ministerstyre men även rena lagbrott förekommer. Nåväl, för den sittande regeringen är det ingen konst att ändra även den lag som man nu tänker bryta mot, yttrandefrihetsgrundlagen. Där står att ”ingen myndighet kan kräva att något som skall framföras i radio, tv eller annan sorts upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ”. Ändå kräver nu moderaterna att public service måste rådfråga regeringen innan man får sända något nytt, något av större betydelse.

 
Nu talar jag inte om Berlusconis makt över Italienska RAI där statsmakt och media är ett och detsamma utan detta handlar om den svenska regeringen som med en ny lag skaffar sig vetorätt över nya programidéer. Den fina svenska traditionen av en fri och oberoende media som kritiskt ska granska även makthavare. Den objektive journalisten som kan presentera sina fakta utan att riskera att någon stoppar programmet. Det är så vi svenskar lärt oss att media fungerar. Vi tror på media.
 
Som vanligt sker denna lagförändring av ideologiska skäl. Regeringen vill genom en innehållsprövning bypassa lagstiftningen och därigenom skydda kommersiella aktörer på mediemarknaden. VD för Sveriges Radio, Mats Svegfors, menar att de kommersiella mediebolagen, däribland TV 4, har utövat rejäl press på regeringen för att begränsa public services utvecklingsmöjligheter. Även Eva Hamilton, VD för SVT, framför stark kritik mot att lagen öppnar för godtycklighet.
 
Nu är det inte så konstigt att detta inte slagits upp av media själva. Dessa media ägs till största delen av precis de imperier som regeringen nu vill gynna så varför skulle dom kritiskt granska denna lagändring? Bonnier fick köpa sig förbi konkurrenslagstiftningen och man fick ett skräddarsytt lagstöd för att utöka reklamsändningarna då man köpt TV4. Nu får man också lagstöd för att stjäla programidéer som dyker upp inom public service.
 
Min uppfattning är att en regering för att motverka ensidighet i journalistiken i stället borde reglera den svenska mediakoncentrationen som enligt många också strider mot EU-rätten.
 
Självklart ska ingen regering kunna förhandsgranska vad som ska sändas eller hur arbetet på SvT eller SR ska bedrivas. Detta är absurt. Det strider mot yttrandefriheten, mot tryckfriheten och mot andemeningen i många andra grundlagar. Om detta tillåts fortsätta så leder det till en statsstyrd opinionsbildning.
Presentation

Här tänker jag ta chansen att reflektera över en del av alla de situationer, ärenden och personer som jag dagligen möter i mitt politiska uppdrag.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se