…ihjäl någon.

Gårdagsnatten tillbringade jag mer i skafferiet än i sängen. Ett av de tydligaste dragen i min sjukdom är min störda dygnsrytm. Nätter igenom har jag tillbringat springandes upp och ned i trappor (om sådana funnits), fram och tillbaka (gissa om jag trampat upp en gång) i de enplans boenden jag haft. Nu är det förvisso bättre när rätt medicin finnes men ändå…ändå blir det inte riktigt bra då jag i sten vägrar äta sömntabletter och annat skit vad det nu är. Så då kommer mitt dilemma…kylskåps, skafferi och barnens kvarlämnade godis ätande. Det blir inte vackert nu i dagsljusets kranka verklighet. Men under natten då maran rider då fungerar det mesta. Oliver, halloumi, kakor och en och annan godis, russin…listan kan göras lång.

Dagen efter mitt frossande??? Ja, då är magen i uppror å det grövsta, så till den milda grad att lillgänget stilla ber mig att fisa på toaletten eller någon annanstans där människor inte beträder stället allt för ofta.

Man kan ju undra varför man inte går ned i vikt…

Vad tror ni?

Regnet det bara öste ned…Flickan hon var sned på sin outfit. Pojken ville inte visa sitt inflammerade öga så brillorna var på. Men ändå så ville de gå. På fest med vänner som lyckats vara gifta i 10 hela år.

Själv var jag lite mer livfull. Min vackra femår tog kortet och lyckades väl hyfsat.

Man kan säga att på det hela taget blev kvällen lyckad. När vi rullat ut genom stan slutade det hälla ned och nejderna i Bygdeå blev ljusa och natten likaså.

Som cineast och filmkritiker saknar jag Royal, eller egentligen deras filmutbud som var lite smalare med mindre blockbusters på repertoaren. En film jag minns extra mycket var The Prestige. Jag såg den med min äldsta son som nog också tyckte den var både speciell och minnesvärd.

Så jag hoppas innerligt att det snart kommer uppdykandes något nytt som förhoppningsvis kan ersätta Royal.

Nu ska inte lilla Folkets Bio ta åt sig på något sätt. Ni är älskad av många så också av mig och er existens gör att filmkulturen i Umeå fortfarande existerar dock i så liten skala att man önskar något större

Så….Mer film åt folket, snälla Umeås politiker!

Ivriga diskussioner.

Hunden har ryggsäcken som huvudkudde. Verkar strunta i det mesta.

Själv funderar jag mest över livet, så där i allmänhet. Lämnar ut ytterligare en bild på en vän jag mötte på Mc Donalds…Numer tvättande håret med hundschampoo påstående att det kliar mindre i skalpen då. Funderar på att fråga hund om det verkligen stämmer?

 K.E ville inte vara med på bild.

Ha en skön söndagskväll! Själv ska jag fundera på om alla lärare är besserwissers….

I min familj bla bestående av en liten femårig ajmigga kan man hota med mycket när hon trilskas. Men att hota med Anki denna kärleksfulla varelse kan sluta med strid på kniven. Just nu står en galen dotter och slåss med Anki. För det är just det Anki är till för. Även om man inte får slåss. Idag är hon en tyrann denna Anki.

Imorgon kallas hon säker för smutsAnki som vanligt. För det är väl ändå så att ett smutsigt älskat gosedjur är det bästa i en liten femårig flickas värld när den snurrar som värst.

…några punkter.

7. Göra inihelvetes många sit-ups.

8. Se lite tv-serier istället för att söka upp solen.

Ja, så blir det. Jajaja… 🙂

…eller mest oinsatta, superuttråkade kvinna när det kommer till datorer, internet och en massa applikationer, smink och kunna lära ut. Kan också bero på min sjukdom och bristen att hålla koncentrationen nog hög tills jag lyckast röna ut taggar och annat som har med sminkning, fixning och trixning med bloggen.

Hursomhelst skulle jag göra några ändringar skriva lite mer om det här med biplärsjukdom men insåg att bloggen helt plötsligt tudelat sig. Gillar inte. MEN, K.E kommer idag och förhoppningsvis har han mer koncentrationsmöjligheter än jag.

Tills dess……..Ha en fortsatt skön dag. Har en massa bilder…Hur fan gör man?

1. MÅSTE städa kattlådan
2. Fila på upplägget för mitt nya liv.
3. Plocka en massa saker som ligger och skräpar.
4. Fundera över alla frågor jag fick igår, samt skapade själv.
5. Rea ut en mängd busiga kattungar som studsar precis överallt även om de bara är två stycken.
6. Ge två personer en fin kommentar om sitt vara här i livet.

Det blev sex punkter. Undrar just om jag kommer på fler innan dagen går mot sitt slut.

Kram!

Helt ärligt…Vädret suger och är kallt. Jag vill ha snyggklänning och stövlar istället för att frysa fötterna av mig i ett par sandaletter….Kan man? Jo, jag vågar. Idag kan nog inte något stoppa in en sur min i mitt ansikte.

Och så där helt plötsligt kommer allt över mig.

Hur livet från ett ögonblick till ett annat kan förändras så enormt massivt, så stort att efter några timmars eufori upptäcka att fan….Hur ska det här gå? Vem och vad blir jag nu? Klarar jag detta? Man ska betänka att jag i och för sig de senaste åren bestigit berg men då enbart genom att fjällvandra i mitt eget inre kaos. Nu helt plötsligt ska jag ta ett steg vidare och bli något än Catharina, sitta hemma och vara sjuk- Catharina. För i ärlighetens namn så vill jag inte vara henne, den jag varit i tio år. (räcker ut tungan)

Helt klart är ju att ens självförtroende inte är på topp 10 listan över mina bättre egenskaper. Hur lyckas man sänka sig själv så djupt? Jo, gå i mina skor. Helt klart får jag göra som en av mina vänner gör. Sätta upp lite affirmationer överallt i lägenheten som möter mig och sedan tänka tanken upprepade gånger. Kan det vara nåt månne? Äh, ska prova i alla fall för inget kan bli sämre.

Och det är just det…Att våga. Våga leva. Våga tro att man kan göra det man föresatt sig men jag tror att Våga Leva är det främsta. För jag är rädd…så fruktansvärt rädd. Det kommer sig naturligt med att vara Catharina…ångest, oro och paranoia.

Fast idag ska jag vara bara glad. Eländet får jag brottas med en annan dag.

Livet går vidare och jag med det.

Vänner och motståndare. Som alla vet kommer de första antagningsbeskeden inför höstens högskolestudier ut i dagarna. Jag hade fått mitt idag. Jag kom in på mitt förstahandsval och jag är så glad! Fåglarna sjunger, solen lyser i min lilla lägenhet.

Det blir att fira med pompa och ståt i dagarna tre!

Nu vänder det, sannerligen känner jag inte det!

Kraaaaaaaaaaaaam!