…att ens barn formas både av arv och miljö. Det ville jag ogärna tro att mina barn skulle formas av någon annan än mig. Dvs. via miljö. Nu kan jag bara konstatera och känna lugnet att jo….barn formas visst av sin miljö, hur dåligt det än är.

Vem i hela världen har kommit på att skridskor är tråkigt? Jag. Vet inte vad som hänt med mig sedan livet sakta började återvända. Hela vintern har jag åkt skridskor med småttingarna, lockat med mig både familj och vänner att åka tillsammans med oss. Kort sagt, det har varit så roligt att återupptäcka vad livet har i sina skrymslen.

Så till helgen, som förövrigt har inneburit en massa onyttiga intag då sonens kalas efterlämnade en hel del gott att knapra på. Lördagen kom och sonen ville absolut köpa en ny hjälm till sin skateboard. Sagt och gjort. Jag, K.E och små åkte till intersport. Hittade en hjälm och ytterligare en bräda som är lite mindre. Sedan kom vi till inlines avdelningen där K.E suktade på ett par nya fina då hans har några år på nacken, sju år närmare bestämt. Kontentan av det hela blev att de kostar gruvligt mycket…

Sedan ville han att jag skulle prova ett par. Eftersom skridskor har varit så roligt tänkte jag…Varför inte? Tryckte ner mig i ett par och provade glida runt på ostadiga ben. Tror nog att det var den värsta kicken på hela sommaren! Så till mig själv, istället för både tatueringar och annat junk blir det ett par inlines.

Så ser ni någon som prövande vinglar sig fram med armar flaxande runt öronen är det jag. För hellre rullande än sittandes still och inte våga prova något.

Mottot i mitt nya liv är att pröva eller dö en smula.

Kram alla, ses vi i vänortsparken idag?

…fetast är sonens nya skateboardhälm!

Med texten "There are no rules with me" ska han lära sig åka på sina nya skateboards som han fått i födelsedagspresent. Gissa om det kliar i hans upptäckarlust?

Själv har jag provat K2 inlines och så fort jag har lite pengar över ska jag införskaffa ett par och åka runt i Umeå med omnejd. Man kan säga att skridskoåkningen i vintras lätt överträffas av att glida runt på asfalt i de par inlines jag provade idag. Som att ha en skön dojja och ändå slippa gå.

Ja, det var min eftermiddag….Ja, en sak till. Köpte en pilatesboll och tänker utvärdera den och dess vara att på skonsamt sätt försöka hjälpa till att bättra på min rygg och kanske mage.

Ha det gott i värmen!

I många år har de förföljt mig när juli månad inträder. Igår med kalas och en mängd sötsliskiga saker i parti och minut surrade även ett bananflugemoln mitt kök. Detta ger mig panik!!! Ringde mor och bad henne ta med radar då jag vet att det alltid finns hemma då hon inte är speciellt förtjust i kryp.

Så igår kväll efter jag stängt alla sovrumsdörrar, stängt in tussbollarna sprejade jag….Då jag inte alltid läser instruktioner så sprejade jag godtyckligt en rejäl dos med spray i rummet, runt sophinken i köksskåpet och runtom. Doften luktar ungefär som en konstig hårspray du köper på konsum så det var helt ok.

Gick och la mig med stängd sovrumsdörr med en begynnande huvudvärk…(Skit man får ta antar jag…)För att nu på morgonen vakna till ett flugfritt kök. Från att i åratal försökt med vinäger och annat skit, finns inte en enda flugjävel så långt ögat når. Och OM jag stöter på någon fler under denna skitmånad så….Jepp, radar är numer min bäste vän.

Och ja! Jag har vädrat efter jag sprutade.

Någon fler som är fan av radar?

Vi kan bilda klubb. 🙂

Kram!

Den varmaste dagen i juli var just den 17:e 2002. Prinsen anlände som förväntat för fadern visste minsann med visshet att det skulle bli en pojke. Med tilltro och resignation väntade jag ivrigt på den lille som fick mig att likna mer en sjöko än människa på slutet.

Min son, Theodor, fyller 7 år idag. Han hade önskat sig 3 hundralappar och en 10:a. Ett guitar hero, hjälm…(ifall han får en skateboard, och som han kommer att få), en munkjacka med dragkedja samt en blandskiva med svenska artister. Inga svåra önskningar att uppfylla så det var lätt gjort.

Han önskade sig även cupcakes, mormor tårta och Johannas dumlemuffins och tänk! Ingen nekar honom det han önskar.

Hans dag blir komplett då gästerna kommer och han får fira med de han älskar mest.

Grattis lilleman önskar mamma som älskar….mest.

Hurra! Jippie! Pratade med CSN igår, sedan FK. Båda berättade för mig att min pension som jag förövrigt betalar skatt för är ett bidrag och därför inte kan söka bidragsdelen på csn:s studiemedel.

Va? Men då har jag alltså över 2000 att hämta då skatten ska tas bort från mitt BIDRAG???

Nej.

Ringde socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsons avdelning för att få lite mer kött på benen. Hur de tänker. Och se där!

Nu när sommaren står som högst….

Tror ni att de arbetar och kan ge några närmare svar till en okunnig?

Nehej nej…….

Jag får vackert återkomma efter 3 augusti.

Undrar just om jag ska bli politiker….Man behöver nog inga större kunskaper och kompetenser…………………….

Hej!!!

Som många vet är jag en riktig fanatiker när det gäller film och tv-serier. Det senare kan man också säga att jag emellanåt använder som berusningsmedel trista kvällar då man vill fly en stund.

Min absolut bästa tv-serie all-time är nog Supernatural. En serie om två hårdföra bröder som glider runt i en Chevrolet Impala….Svart, fyrdörrars och med muskler under huven, jagandes olika fenomen såsom demoner, vampyrer, spöken och annat oknytt.

Bilen har etsat sig fast och döm om min förtjusning då K.E kom släntrandes vid bågen-huset och sa……"Du……Ser du den där vita bilen därborta?" Eh….Ja? Och sen insåg jag……ATT det var en Sam och Dean-bil. Fast vit då och två dörrars. Men vad gör det? Fortfarande Impala….med muskler under huven. Gick dit och frågade lite fint om jag fick fota….Och givetvis var herrn tillmötesgående.

Lämnar lite dåligt tagna mobilbilder, men ändå…..Det är en Cheva Impala SS -65

Inte en fläck, inte en rostros…Bilderna gör INTE rättvisa åt finishen på bilen.

FETA fälgar……….

Vad är väl en rosa cadillac mot det här… 😉 Jag vill ha…….Fort, bullrigt och totalt underbart! Hoppas bara att det är en 409….Jag glömde fråga.

Ha en underbar kväll vänner!!!

…kan gå i tusen bitar fortare än man anar.

Ibland undrar jag varför man inte är mer rädd om det man har när man väl inte har någonting? Det man var så stursk och modig kring kan i sanningens vitöga bara verka löjligt och högmodigt.

Jag saknar inte det jag hade men det jag kunde ha fått.

Kramar i tristvädret!