…med tät näsa. Går det ihop? Tyvärr så gör det ju det.

Lördagen tillbringade vi ute hos K.E:s mor, syster och styvfar. Det ligger långt bortom all redighet mitt ute i ingenstans. På gården finns hästar, får, ankor, höns och annat oknytt som en och annan hund och katt. Barnen var strikt tillsagda att det var förbjudet att hoppa på höbalarna som stod uppställda utanför hästhagen.

Som alla vet så är det mesta förbjudna så mycket roligare att ge sig på att utmana än det som man ärligt får göra. Sagt och gjort. Fjortis som VET men struntar i det lyfter upp de yngre som VET och även de stängt både öron och datorn däruppe går på sparläge.

Det resulterar i detta:

En pipmojj med gipsad arm, lagomt till skolstarten. Det enda positiva i allt elände är att han inte kan suga tumme och nu klarat sig utan i två dygn.

I övrigt är väl detta en rätt skarp lärpenning för samtliga i sällskapet.

…år 2009? Otroliga saker händer som för mig framåt i rätt riktning. Människor uppenbarar sig som jag inte varit nära på många år men nu helt plötsligt finner och får behålla. Utbildning på utbildning öppnar sig så jag plötsligt står vid ett vägskäl och måste välja. Hmmm…Jag var bättre än jag trodde, skönt.

Detta lämnar mig just nu med vissa nätters sömnlöshet. Plötsliga uppvaknanden med hjärtat i halsgropen. För en bipolär är stora förändringar inte så lämpligt alla gånger även om de är positiva. Så just nu brottas jag med lite vanlig jämnjävlig ångest. Det går bra nu när jag känner igen symptomen och jag vet att snart går det över så då är det lättare att uthärda. Men det känns lite väl orättvist att man ska behöva lida i de stunder man egentligen skulle vilja dansa på köksbordet och kvittra ikapp med höstfåglarna därute.

I övrigt….Detta år…sommaren har inte levererat vad den borde och det känns lite sorgligt. Därför håller jag fast vid den sista fina dagen jag och familjen hade, nämligen Junsele. Sol, tigrar, lejon och kaneler….Det var mumma det.

Även min första whopper var ett minne. Nu är varje snabbmatställe i skuggan av Burger King….Ö-vik den lilla skit staden har mer att erbjuda än vår egen fina…Nämligen Burger King och Cubus….

Nåja….Detta händer hos mig.

Vad händer hos dig?

…gör sig påmind när man minst anar det.

Har länge följt en blogg här på vk och innehållet har varit roligt och intressant. Som med allt så är vi alla olika men i mina ögon har detta varit underhållande och gett en bild av ett liv som jag aldrig kommit i närheten av. Sen en dag när jag som vanligt läser bloggen visar det sig att vi båda lider av samma helvete. Det helvetet att man förföljs och har en ständig följeslagare….ångest. Vad jag nu lärde mig av dennas blogginlägg var….Att aldrig sluta med medicineringen. Aldrig. För det tog inte längre en max fyra månader att sjunka tillbaka till helvetet. Och för min del så har jag varit nog därenere. Aldrig mer.

En liten påminnelse så här mitt i livet där jag är om att INTE inbilla sig att man är "frisk". För en genetisk sjukdom kan man aldrig tillfriskna ifrån, bara hålla under kontroll och ibland knappt det.

Sedan måste jag även spy ur mig att jag är färdig med människor som inte kan se förbi gårdagen och det som passerat. Alla människor kan förändras. Så också jag.

Ha en skön sommardag så här mitt i augusti.

Igår tog vi på oss hjälmar och tog oss en cykeltur i solen.

Vi stannade till hos Cicci och fick oss både lunch och trevligt sällskap.

Livet är ljuvligt och behöver inte alltid vara så komplicerat för att vara trivsamt.

…sig kvar.

I magen finns fladdrande fjärilar. Naturen som spelar mig ett grymt spratt. Barn som fortfarande får njuta sommarlov och en mamma som går på nedräkning. En ny bekantskap som får mig att fundera både en och två gånger, ett hjärta som står i brand.

Hjärnan lämnas ännu utanför. Det blir så komplicerat med den som sällskap ibland.

Lev och må!

…lyser solen och jag är inomhus. Hade bestämt att städa och vika undan mitt tvättberg oavsett vädret. Kan bara känna att jag ändå gjorde rätt som prioriterade hemmet för jag insåg att solen hinner jag ändå med idag.

Har försökt få in bilder men något strular och jag vet inte vad…Så tills dess kommer enbart trista bokstavsbloggar.

Jag mår bra och det är förunderligt att livet kan kännas så bra även då det är lite kaos. Har gjort en mängd konstiga saker för att vara jag men det är bra saker. Det känns som jag närmar mig mållinjen.

Jag tror jag får ett roligt telefonsamtal idag.

…och en gård som jag gärna skulle bo på. Sedan fann jag en till.

Gården vi bor på är extremt lugn men det är lite väl lite kontakt med markytan och barnen om de är ute. Igår hjälpte jag en väninna att laga "flyttgröt". Vi höll till i hennes nya lägenhet och jag måste säga att det var så att jag rös av avundsjuka.

Pratade med barnen och undrade om de skulle kunna tänka sig att flytta igen, TROTS, att vi inte bott här så länge. Men nej. Absolut inte. Så jag får fundera en vända till om det är värt alla möda att flytta på sig.

Det om detta. Nu kolonilottsjobb och skateramp.