Sjukhus

Jag befinner mig i en fin loop. Livet är ljust igen. Tänk vad rätt substans tillsatt till hjärnan kan göra. Nu har jag ätit min nya medicin i fyra dagar och redan känner jag mig annorlunda. Huvudet klarare, jag själv på bättre nivå i humöret. Igår överraskade jag mig själv med många konstiga saker jag normalt aldrig skulle göra. Det var fascinserande när jag hajade till på min egen person. Dessutom klarade jag duggan vi hade på skolan utan några som helst problem. Det var där jag upptäckte något intressant. I vanliga fall när jag skrivit något prov har jag inte uthållighet att gå igenom det jag skrivit. Tidigare har jag stått och fallit med det jag skrivit och aldrig orkat titta igenom och hitta eventuella fel. Men igår så gick jag igenom det jag skrivit och kunde både hitta fel och fylla i saker jag missat. Ni må tro att jag var lycklig när jag insåg detta igår kväll. Dessutom…….kommer jag ihåg det idag och kan skriva om det. Ännu större. 😀

Måste säga att jag fått nytt hopp om mitt liv och ve. Tack farbror doktor som orkat lyssna och som utan större åthävor trodde mina ord.

Jag kommer aldrig att bli som alla andra med det neuropsykiatriska handikapp jag lever med. Men ärligt talat bryr jag mig inte längre. Jag är faktiskt lycklig där jag befinner mig i livet. Att jag fick hjälp så sent i livet är inget att gräva ned sig i. Jag fick hjälp och har några år kvar att uppleva men då rätt medicinerad och förhoppningsvis lyckligare än jag varit i min levnad.

Jag vinner mark varje dag. Vissa är mindre landvinnare men mestadels tar jag mig framåt varje dag, inga steg bakåt men ibland måste man stanna upp då sorgen tar överhand och hotar att dräpa en.

Kärleken till barnen får mig att orka vidare. Som läkaren sa: Du är på väg upp och det ska bli mig ett sant nöje att följa din resa.

Lycklig.

God morgon!