Jag är lycklig!

Solen skiner igen, JAG är varken manisk eller deprimerad.

Solen lyser igen och jag får inte panikångest.

Solen skiner igen och jag städar köket på en lödag.

Solen lyser och jag är hemma i mitt eget hem full med lugn.

Det är vad som händer den här veckan. Jag har återtagit mitt hem. Jag törs vara hemma. Jag KAN älska lugnet.

Men nu….middag med några av mina bästa!

Ha en underbart fantastisk lördag!

Min lilla femåring har kommit in på Minerva.

Bara sådär…Blev så himlastormande glad. Min lilla skatt kommer också att få en lika bra skolgång som sin bror, rådjursögas son och många med dom. Det är verkligen en fantastisk skola med mycket engagerade lärare! Barnen lär sig, sonen är otroligt duktig. Läser bland annat redan flytande och matte verkar han inte heller ha några större problem med.

Det är fint som snus!

har precis stått bakom någon i kö utan att tappa förståndet. Sitter just nu och väntar på vår mat. Sammalika tillstånd. Sinnessjukt. Jag har nog blivit galen läs normal. 🙂 nu vill jag bara slippa en massa saker som följer med detta. Typ biverkningar jag vet att jag är tjatig men detta är sjuktjobbigt för inte bara mig. Tänk själv att komponera ihop en matsedel när inget vare sig smakar eller lockar? Så veckomatsedlar tas tacksamt emot.

…man står inte högt upp på skalan över populär förälder.

Sonen bajsar och spyr, ropar och ber mig ringa sin far…undrar just varför? (har spyfobi och är nog inte särskilt pedagogisk)

Sonen tvingas ta på sig en ordentlig vinterjacka som saknar innerficka (inte populärt)

Helt plötsligt är man längst ned på listan över potentiell världens bästa mamma titel. Han gnäller, och skriker över faktumet att han ska behöva klä sig i en Polarn och Pyret jacka för att få gå ut och köpa sushi….

….undrar just om han hamnat längst ned på listan över världens bästa son?

….till mig som saknar matlust. Sonen som varit magsjuk i två dagar ville ha sushi. Ja, då provar vi väl det. Undrar just vad min köttätande dotter säger??? Det blir väl som vanligt en hamburgare åt sessan.

Ska se om det smakar då…

…eller hjärnlös?

I helgen har K.E varit mitt skydd. Utan honom hade jag suttit i soffan hela helgen. Barnen hade nog sprungit som de ville. För första gången i hela mitt liv har inte ångesten jagat mig och effekten av det har blivit något av en tvärtom sitution. I vanliga fall har helgen varit full av aktiviteter så att mamman inte ska bli upphunnen av demoner men denna helg…Ja, vad f-n har jag gjort? Inte mycket. Tvättat, hängt tvätt, umgåtts med K.E och barn. Bio, syster med kraftansträngning. Ojoj, tänk så spännande…

Att vakna pigg innebär följande…Vad gör man?

Att inse att hemmet är i stort behov av uppryckning…Var börjar man?

Prata med människor….Under tvång då dagen går åt att förstå vad som händer med mig.

Framsteg…skulle skrivas ned. Ser dom inte förrän de passerat…

Skallen går för högvarv, jag analyserar, funderar på mitt liv ytterligare en gång. Förbannad över vården som är så jävla nonchalanta…DET ÄR MITT LI V som det experimenteras med….

Jag är lycklig, förvirrad, rädd om vartannat. Har tagit time-out. Patetiska, ta dagen som den kommer uttryck ligger jag med just nu.

Sömnen är inte min största rädsla i alla fall. Jag är på väg upp. Upp, upp och iväg!

…men andra dagar är en kamp.

Kamp för att gå ett steg framåt. Kamp för att orka vara människa. Kamp, kamp och åter kamp. Undrar just när jag ska ge upp, sluta kämpa och lägga mig platt…………på rygg och titta i taket.

Undrar just om näringsbristen ställer till det?

…att jag håller på att bli lika tråkig som alla andra normala människor.

Förstå. Livet går i 50 istället för 190, inget gör mig förbannad, jag kan skratta åt elände och inte haka fast. Jag kan sitta still och lyssna på en människa utan att behöva göra andra saker. Mina vänner som jag umgåtts rätt nära med ser enorma skillnader. Vad gör det då att jag känner mig helt personlighetsförändrad och världsfrånvänd?

Har i tre nätter kunnat sova utan kvällsmedicinen. Haft ungefär lika många uppvaknanden som tidigare och även nu kunnat somna om. Jag är pigg när jag vaknar. Men vet inte riktigt vad jag ska göra åt det när man är van att gå omkring halvdöd hela förmiddagen. Helskumt.

Jag talar givetvis om veckan som varit med nya medicinen och de positiva effekter det hittills utverkat på mig. (Ja, förutom min jungfrugraviditet då) som förövrigt är jobbig men det går. Dricker näringsdrycker a´l´a 300 kcal så nog får jag i mig lite.

Men positiva effekter märker jag hela tiden. Några framsteg dag efter dag. Huvudsaken är att andra ser dessa då man lätt blir hemmablind.

Sen har väl veckan innehållet en del andra tråkiga ämnen men väljer att inte tala så mycket om det här. Det är många inblandade och sorgen är enorm. För mig kommer den som ett knytnävsslag då och då men blandas lika mycket upp med ilska som bubblar inombords. Över Socialtjänstens inkompetens och människors mörka feta skyddsglasögon. Livet är verkligen orättivst men jag väljer att inte stanna kvar så länge i misären för då är det mitt nya liv.

Jag är fortfarande glad och tacksam…kåt brukar folk skämta om att man ska vara också och ja…det finns nog där med. 🙂

Jag är hursomhelst en glad prick nuförtiden och det gillar jag.

Ha en fin helg alla glada!

…de kommer har jag blivit förvarnad om.

Det gör det faktiskt lättare att härda ut. Helheten med nya medicinen är fortfarande att jag mår bättre, även om jag inte kan äta någon fast föda. Det går bra nu när jag hittat näringsdryck att få i mig. På apoteket fanns ett gäng att välja emellan så jag tog de som hade mest kalori innehåll och som verkade smaka bäst. För det är just det….maten. Nu har jag ju varit helt låst vid att ändra mina kostvanor men inte på detta ofrivilliga sätt. Varje tugga är en prövning, varje vattendroppe en klump i magen. Vet inte om det är så bra men på apoteket sa de att det går över.

Fick rådet att köpa något proteintillskott som de stora gymgubbarna kör med och det verkar väl rätt klyftigt. Då kanske jag får lite ork. För det är lite dåligt med det känner jag. Det är som om allt bara stannat av. På ett bra sätt förvisso, men det är lite skumt hur en tillsats till hjärnan förändrar ens hela person. Jag kan bara vara tacksam att det nu fungerar i skallen och att matlusten sakta finner sin väg tillbaka.

Nu ska jag dricka lite kaffe och helst en liter vatten till. Vi får se om det lyckas.

Jag är hursomhelst tacksam och fortsatt ödmjuk inför livet.