Ännu ett steg…

…framåt, ut i ovisshet.

Den här gången något så ytligt som att våga göra naglar.

Varför? Jo, mina egna naglar som jag slutade bita på i januari går hela tiden av och ser bedrövliga ut. Sen har jag återupptäckt mig själv och glädjen att vårda mitt yttre. När detta fantastiska erbjudande dök upp tackvare alla fina vänner jag tydligen har så var jag inte sen att haka på. Det är inte farligt att pröva saker utanför den komfortabla zonen.

Av rädsla gör man många dumma saker och naglar är väl inte något att rädas men att bli fin och känna att man förtjänar att få vara det är. Rädsla är förlamande och blockerar mycket vilket jag blir mer och mer medveten om.

Mitt liv har bestått av mer rädsla än glädje över livet och det har lett mig fel allt för många gånger. Vågar man bara stirra den blint i ögonen, släppa taget lite kan det plötsligt vända och världen öppnar upp sig i sitt allra bästa sken.

Det tar tid att beta av alla dumma saker man ställt till med och rädslan för att möta sina demoner är jobbig men sakta, sakta gör jag förändringar. Mot personer jag sårat, gentomot mig själv som jag nog skadat mest.

Står jag utanför din dörr en dag eller på något sätt visat ett livstecken så vet du att en demon är utdriven och inte kommer åter. Gör den det så gör jag om och gör rätt.

Min kärlek ska också snart våga sig ut men det får ta den tid det tar. Jag har i alla fall beslutat mig för att inte rädas det som kallas förändring. Jag vill inte stampa i gamla dåliga fotspår. Jag vill leva här och nu fullt ut! Tack Linda!!!

Korten är suddiga…..

Ovant men härligt och fantastiskt snyggt!!!