…vad det innebär. Trötta människor i hushållet, pannkakor, välling, ryggsäckspackning, "väx-upp-tecken", tjat om ytterkläder och varför man bör klä sig varmt när man är ute, tjat om att gå till kompis efter skolan är också ett stående inslag i och för sig varje dag men…

…det är väl så det är? När det är en vanlig måndag där alla är nöjda efter en skön helg men kanske lite väl trötta (läs mamma) för att orka med stressen och alla kom-ihåg.

Ska invänta en kaffegäst, göra några sjyssta greek-frappé, prata, låta dataexperten titta på min lilla dator och förhoppningsvis fixa lite inställningar.

Trevlig måndag på er! Trevligt är också ett sätt att leva.

…känsla kom av sig.

Jag ställer mig frågande om det någonsin kommer att bli bra? Ska en 8 åring behöva vara så arg? I morgon tar jag tag i detta på riktigt. Orkar inte mer. Vill inte leva mitt liv i repris.

Jag får avsluta kvällen i tårar.

…och barnen utånade till farfar och bästa A!!! <3 Kan nog inte med ord beskriva min tacksamhet gentemot dessa två fina människor. De är så enormt älskade av mig och de mina. Jag känner en enorm glädje att få ha just dessa fina människor som mina (förvisso) ex-svärföräldrar men dock, farfar och bästa A i mitt liv.

Jag har:

• Hunnit med lite vuxensaker igår. Tror det kallas dejt med allt vad det innebär. Slappnat av varje sekund och njutit. Tack!!
• Druckit kaffe idag med bästa www.erikalundgren.com/ träffat hennes ljuvlige son, hennes fina väninnor med barn och bebi.
• Slappa i soffan, köra igång en tvättmaskin, diskmaskin och röja i allmänhet.

Ändå är helgen inte ens över. Lördag 15.51 och jag ska snart göra mig presentabel för att åka på surströmmingsfest i studentkorridor någonstans på Ålidhem tillsammans med en mycket kär person. Klä mig i min lilla svarta, bära knähöga stövlar och bara vara. Jag är tacksam för stödet och råden jag fått att börja leva där jag är idag. Njuta av det som kommer i min väg utan att tänka så mycket. När man har en grubblande personlighet har jag insett att det är alltför mycket sådant man ägnar sig åt. Men sedan jag tog beslutet att inte göra det verkar livet öppna upp sig på de allra konstigaste sätt. För varje dag tycks jag ta för mig mer och mer. Känslan är enorm!!! Befriande!!! Nu vet jag att känna igen lyckan. Visst kastas jag ned i depp men klättrar upp snabbt som f-n när jag känner att det tenderar att gå åt fel håll. För egentligen har jag inget att deppa över men åt. Tyvärr inte mitt problem att lösa och jag hoppas att det är någon som kan hjälpa till att lösa det som inte heter Catharina.

Jag har frågat mig rätt ofta var allt detta tog en vändning och blev så fel? Tiden som varit har bara gått, dragit mig med och jag har vetat var jag gick men inte att jag spenderade den så illa. Jag fortsatte trots vetskap om att allt var så fel, trots mina inre övertygelser. När minnena inte är lyckliga utan enbart melankoliska är det dags att välja ny väg.  Jag är skyldig att visa mina yngsta barn det.

Tack än en gång Kärastet R och A!!! Denna helg har gett mig energi och andrum!!!

Men nu, bad, lilla svarta, kamma ut lockarna och bara vara.

…ska fixa, njuta och hoppas på en fin kväll. Helgen är full av löften och det gillar jag just nu. Ut och bryta mönster som hållit mig fast. Att utforska den oförutsägbara zonen har gett mig mycket de senaste veckorna.

Jag är oerhört tacksam för allt stöd jag får från alla håll! Tack!

Källa: www.cosmopolitan.se/blog/i-date-joo

Avslutar denna fredagsförmiddag med en sjukt rolig bild!!!

Lev och må!

…gråta.

Fick ett samtal från den mycket irriterande enheten på sjukhuset som jag tillhör. Tydligen hade jag en läkartid idag som jag inte visste om. Eller så hade läkaren blandat ihop andra saker han skulle göra åt mig innan han drog. Samma visa för två veckor sedan. Då hade jag uppenbarligen en läkartid också som jag inte visste om. Vet inte vad jag ska tro om det väloljade psykmaskineriet…………………. Det medför tyvärr oro att det ALDRIG någonsin kan fungera i alla fall i någon månad.

Jag hoppas verkligen ambassadören för Handisam tänker på detta när hon talar om hur det är att kastas fram och tillbaka, upp och ned i denna vård som fortfarande verkar befinna sig i början på 1900-talet.

Jag mår bra nu. Vill fortsätta göra det och inte gå runt i oro över min livssituation allt beroende på vad avdelningschefen behagar göra. Ge garantier som inte finns och kasta ned en mängd människor i svarta hål? Bara för att själv kunna gå på stan och äta godis medan andra på avdelningen (nya, omedvetna) arbetar.

Ja, jag blir sur.  Jag har ett handikapp, botas med medicin så hjärnan fungerar. Hur svårt är det att flytta över detta någon annanstans i en egen enhet där allt sköts kring detta? Vi blir fler och fler. Man kan stoppa detta i tid om det ges en chans. Lovar att sjukvårdskostnaderna minskar då.

*blä*

Snö, psykvård nu tappade jag sugen helt och hållet.

…Mr Piglet i egen hög person!

Trodde inte jag skulle kunna känna harmoni med ett djur. I vanliga fall har jag varit oerhört stressad. Hår, kiss/bajs, mat överallt, ut och rasta djuret. Min lista över varför jag inte gillar djur är lång. Det tog dock ett tag för mig att inse detta faktum, samt medicin då som gör att jag hinner tänka. Men denne herre har uppskov. En mycket speciell kille och det är kanske därför jag tycker så mycket om honom.

Nu har jag både erkänt att jag inte tycker särskilt mycket om djur, precis som med barn. Jag har även erkänt att jag älskar lilla Piglet precis som jag gör med vissa barn.

Nu……Lite mer kaffe innan jag ska……bara.

…8 åring tar sin lilla tid. Han avskyr att äta frukost det tar väldigt lång tid om inte….

Brukar fråga vad han vill ha till frukost och givetvis är det nästan alltid pannkakor. Där en macka och mjölk tar en evighet slinker tre pannkakor ner av bara farten. Har insett att det lönar sig att stå och grädda några pannkakor på morgonen dels för att han äter utan knussel och då jag vet att han avskyr skolmat kan jag vara lite lugnare då han ätit stadigt på morgonen.

Provade ett nytt koncept idag. Lite grädde i smeten för att göda min smale herre men det föll honom tyvärr inte på läppen. Ej heller har vetegroddar varit någon höjdare.

Jag återgår till det ursprungliga receptet "Tottes pannkakor a´la Sara". Sedan han var två år har han tuggat en mängd pannkisar från detta recept. Tack för det Sara! Värdefullt med en nästan alltid matvägrande son.

Med det här säger jag…. God Morgon! Det blir en synnerligen fin dag. Min prinsessa är på ingång för myyyyys med mamma.

…vad är det denna dag vill säga mig?

Nu är det tredje gången för dagen som jag snubblar över dessa baconinlindade dadlar….

Jag menar saltsöt smak….. Visst bacon, men dadlar? Tror inte det gör frivolter i min mun.

Se själv!

…mig själv. Lär mig saker jag aldrig orkat ta i förut utan alltid skickat vidare innan hjärnan fått härdsmälta och jag blivit djupt upprörd. Den berömda uthålligheten verkar finnas nu. Jag kan istället för att ge upp gå en sväng och återkomma.

Detta har gett resultat i några widgets idag. Ni får hemskt gärna följa mig via bloglovin!

Ha en riktigt skön kväll nu alla därute! Det ska jag ha och klappa mig själv på axeln i ett uns av övermod då jag känner mig pånyttfödd. 🙂

…uppdatering:

• Sonens tandbesök gick sisådär. Det tog lång tid. Vi fick röntga tänderna tre gånger och upptäckte att han hade ett myller av tänder som inte får plats att komma ner. Alla väntrum på sjukhuset verkar innehålla Ica Kuriren och Allers. Inget av det är särskilt njutbart att läsa för en rastlös 8 åring. Ej heller för mamman som insåg att hon blickade på samma recept i två olika tidningar. Baconinlindade dadlar, ett sötsalt tilltugg, what´s the fuzz? Blev inte sugen på lunch om vi säger så.

• Bilens bromsar måste renoveras. Min bästa bildoktor lämnade det tragiska beskedet. Ser inte fram emot utgiften men vad ska man göra? Själv ska jag göra en grundlig renovering och hoppas slippa skamlösa flickors gång.

• Har ägnat hela eftermiddagen till at försöka komma på vad jag vill göra i mitt fortsatta liv. Många har gett mig underbara förslag och frågan är väl bara hur jag tar mig dit.

• I brist på bättre att göra har jag och Piglet legat i soffan och lyssnat på nya Hoffmaestroskivan. Snurrat runt på internätet, försökt förstå hur saker fungerar när man ska lägga till i kanten på bloggen.

• Just nu inväntas sonen så vi kan äta lite middag för att sedan möta Piglets matte som säkerligen både är brun och glad över att se sin lilla kille. Därefter ska jag förhöra sonen på läxan och mysa i höstmörkret.

• Min längtan är stark. Den innefattar oerhört mycket och tenderar att brisera i en sorglig insikt om att livet kunde ha varit annorlunda. Försöker skaka av mig sorgligheten, stanna kvar i längtan och se möjligheterna istället.

Den siste som lämnar båten blir jag.