PMS funderingar

De senaste dagarna ja, nästan veckan har inneburit för lite sömn, för mycket kaffe och för lite mat, en del alkohol och alldeles för lite kärlek av äkta kvalisorten.

Kärlek av den äkta kvalisorten….. Man kan i mitt fall undra vad det innebär då jag inte haft hjärtat öppet för sådana skitsaker. Kärlek, bah! Inget som gäller mig. I mitt liv har kärlek och lidande mer varit synonymt än kärlek, lycka och glädje.

Ett steg framåt mot att kanske möjligtvis börjar våga möta kärleken med öppna ögon är ändå taget. Nu vet jag vad jag vill i alla fall och främst, vad jag är kapabel att ge.

Berg och dalbaneförhållanden klarar jag mig utan. Kärlek får sig definitivt inte en extra krydda av dramatik, det ger bara en bitter smak som aldrig går att få bort oavsett hur mycket man än försöker. Smaken återkommer alltid, dramatiken likaså.

Kort sagt. Jag önskar mig en man som gillar samma saker som jag. En man som kan lära mig om de saker jag tror jag inte gillar, som kan få mig att förstå att kärlek inte behöver betyda alla dessa djupa dalar och berg att bestiga. Någon som kan säga åt mig att trist är bra,

Nu har jag ägnat mig åt ensamhet tillräckligt länge och åt assholes med för den delen.

Finns det någon vanlig, rätt enkel man därute (som helst får gilla hårdrock, tatueringar, svart långt hår och många barn) är du välkommen att äntra min hemvist, ge mig lite tid och jag ska älska dig för alltid.