Julpyntandet…

…står mig upp i halsen. Jag har aldrig heller riktigt förstått varför det stör mig så mycket förrän i år då jag fått mer självkännedom om mitt funktionshinder.  Förändringar…. Det är något som får mig att gå i taket. När rutiner och vardag förändras blir saker besvärliga, obehagliga och går inte att ta på. Sommarlov brukar vara sköna och avslappnade för många men för mig innebär det för det mesta en massa panik och måsten.

Nu kommer en sådan period. Jul och allt som följer med det. Det ska julpyntas för det är ju så mysigt……för mig? Njae….en massa extra jobb med att hänga upp, sätta fram, för att sedan tas bort i januari….men framförallt ska jag komma ihåg var jag placerade kartongen med allt elände sedan förra året. Alla mina julentusiastiska vänner, förlåt! Jag tycker att det här är en besvärlig årstid och jag tycker inte ens om adventsljusstakar, gardiner och en julgran som står och tar upp utrymme. Tyvärr.

Varenda år tvingar jag fram någon sorts julhysteri, plockar fram julpynt och ljusinstallationer, engagerar mig väldigt i pepparkaksbak och annat som hör till. Inte en sekund för min egen skull utan för de änglar som faktiskt ser fram emot detta med en brinnande entusiasm. I år ska givetvis dessa ljusstakar fram och belysa vårt hem i mörkret men just idag och framförallt igår på 1:a advent hände ingenting. Jag hade inte orken igår, ej heller idag. Så det får vänta några dagar till och mina grannar får vackert blicka in i våra fönster och se den gamla vanliga fönsterlampan lysa i natten.

Min energimängd per dag räcker inte till för julande. Det räcker till mig och de mina. Jag är nöjd med det. Jag får spela julsånger för lillgänget istället och bjussa dom på den vidrigaste glögg jag smakat på år och dag med förhoppning att de tycker bättre om den än vad jag gjorde.

Jul är inte min grej men ska fixa den i alla fall precis som alla andra år men denna gång ska jag inte låtsas gilla något jag inte gör.

Jomenvisst! Den är rätt tjusig….Men den ska ner igen efter bara ett tag…….Omständigt och onödigt i min värld, tyvärr.