Gnälla…

…offentligt? Just nu sitter jag och funderar mycket över det. Om det överhuvudtaget är lönt, vad det på sikt ger en i sitt personliga liv. Vad man vill ha ut av det. Att deklarera sin smärta till offentlig daglig beskådan för att på så sätt få en extra biljett till något, sjukskrivning, medlidande eller bara en extra kick självömkan. Nu när man dessutom kan moderera sina egna kommentarer är det enkelt att skriva vad man vill och bestämma vilka som får delta med sina ord i bloggen eller inte. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det med egen modererade kommentarer, men visst kan det vara bra om det blir rejäla påhopp. Men å andra sidan kan man ju tycka att om man valt att bli offentlig med sina ord får man vackert stå sitt kast. Vet att alla inte delar samma åsikter i detta och det är väl så vår värld är. Man har rätt att gilla olika.

Just nu sitter jag själv och gnäller märker jag. Men ibland blir jag så förvånad över både mina egna och andra personers märkliga uttalanden. Där värk helt plötsligt är så påtagligt i livet att det är ett genomgående tema. Att göra något åt det däremot då det finns enkla medel att tillgå för att slippa skiten verkar inte vara aktuellt för då måste man göra som någon annan säger, bryta levnadsmönster, matvanor och så vidare. Men sådant kan säkerligen bero på att det är ljusskygga indivder som helst vill "leka" sig genom livet på sitt sätt men ändå ha det så bra som möjligt.

Det är väl här mitt gnäll kommer in. Tycker att jag genom åren kämpat mig igenom strid efter strid med en enda önskan, att få må bra, kunna göra rätt för mig men ändå stupa gång på gång när målsnöret är snuddande nära bröstkorgen. Där andra kan lura systemet, ljuga och bedra verkar vissa kunna flyta igenom oavsett kroppshydda. För det här är väl när sluthymnen träder in. Arbeta vet jag många som måste göra och kämpa sig igenom dag efter dag för att få in till brödfödan med dagar som känns så monotona att de undrar vad livet egentligen ska gå ut på? Fem veckors semester för slit resten av året? Gång på gång blir jag påmind om de kämpar som finns därute och det faktum att när storgnällare öppnar munnen och förmodligen inom kort får sig en sjukskrivning som ett brev på posten för att stjälpa för de som verkligen behöver en frigång från Försäkringskassan inte får det utan får gå till arbetsträning med cancer och andra fruktansvärda åkommor, som dessutom inte orkar driva roliga saker på sin fritid, glida runt på roliga leksaker och gnälla sig igenom det vanliga systemet utan konsekvenser. Man kan undra var Försäkringskassans utredare har fått utbildningen ifrån….Den som tjatar mest vinner medan de som knäckts av verkliga orsaker där orden är slut förlorar.

2011 vad kommer du att föra med dig?

Vi måste öppna våra ögon och inte gå blundande genom livet.

God morgon!