idag blev det bara för mycket… Från dagens…

Från mobilen

idag blev det bara för mycket…
Från dagens goda start till session 8… emotionsteori och känsloregelering.
Redan på första sidan av kapitlet började jag bygga upp min rustning. Det innerliga motståndet…
Hela tiden jag varit inom den sk ”psyksvängen” har jag fråntagits rätten att känna känslor. Har jag någon gång försökt har personal effektivt slagit mig till marken på ett eller annat sätt.
Försöken att tysta mig många.
Men jag gav inte upp, inte då. Jag kämpade för mitt liv så att mina barn skulle ha en mamma.
Helt plötsligt har jag rätt att känn igen…
Och just nu samsas det en mängd känslor inombords.
Det hela blir kaotiskt och leder till djupa inre konflikter.
Jag har landat där jag ska vara just nu. Med de som bara låter mig vara. Men det är idag.
Imorgon, efter hockey yra är det säkert nya tag och nya bättre strukturerade känslor som styr. Jag är stjärnan i mitt universum. Jag väljer lycka före att alltid ha rätt denna afton.

Nu peppar vi hockey. Go go go Skell-town, eller hur var det?

5 kommentarer

  1. Galen Pannan

    Jag är inte lika modig som dig, Galen Pannan skriver anonymt och om inte helt personliga saker. Liksom du har även Galen Pannan ett NPF, för att fortsätta min anonymitet så säger jag inte mer om det här och vad det är. Jag har läst igenom ganska stor del av din blogg, du är stark! Du är inte ensam, kom ihåg det!

  2. Maria Skiddi

    Jag är tacksam, det vet du. Över att du delar med dig och sätter ord på ngt som borde vara uppmärksammat och behandlat på annat sätt för LÄNGE SEN!

    Jag jobbar i ”landet” NEP… i gränslandet. Jag gör så gott jag kan, och där jag gör/gjort skillnad å kan förbättra någons dag,liv- finns min tillfredsställelse.

    Du ÄR stark, för att du både kan och orkar visa ditt svaga jag, ingen är bara stark eller bara svag, men uppdelningen på vi å dom är inte värdig å jag måste säga att det ytterst lilla jag haft att göra med psykiatrins ”syn” på NEP gjorde mig både förvirrad, frågande och skeptisk-

    MEN

    Jag KAN ha ”fel”? Jag kan ha missat koder och det blir en kulturkrock?! i hur HKP å psykiatrin ”tänker” kring detta….hur som helst så fortsätter jag. Därför att jag brinner för allas värdighet. Både den mänskliga och just den VÄRDIGA

    Tack för din blogg Catharina!

  3. Catharina Alperud

    Svar till Maria Skiddi (2011-04-08 00:12)
    Först och främst, dina förkortningar NEP och HKP är främmande för mig och förstår inte vad du syftar på. 🙂
    Sen så är min definition ”dom andra” fullständigt korrekt för mig och många som delar min syn på NPF-människor. De med en så pass öppen människosyn, de som faktiskt har förmågan att ta alla människor för vem de är, utan att döma bara för att alla inte är lika. Som inte låter sig styras av konformitet och förutfattade meningar. Det är min definition. Det är min känsla, och den delas av många med mig. Sen är min erfarenhet av psykiatrin stor. Jag hittar aldrig på, jag vet.

  4. Maria Skiddi

    8-D)

    Neuropsykiatriska funktionshinder NEP e..´samma som NPF antar jag…?

    HKP är hkp–> handikapp. Jag arb i HKPomsorgen
    ( gammalt namn som jag inte råder över)

    men vad jag pratar om ; funktionshinder, så blir det öht handikappande i miljöer- sammanhang, som inte anpassats efter behov.

    Det känns som om psykiatrin å´hkp i det sammanhanget skulle kunna göra mer TILLSAMMANS i samarbete, kring de personer de har att serva.,

  5. Catharina Alperud

    Svar till Maria Skiddi (2011-04-12 01:23)
    Tack Maria!
    Ja… Det är helt otrolig hur psykiatrin överhuvudtaget kan ha den synen på personer med ADHD men även kring resterande människor med psykiska problem/sjukdomar. Synen är nedvärderande och förminskande. Med en syn på människan att den aldrig kan bli bättre finns sällan några chanser för patienter.
    Bara det personal nämnt om mig gör att man har svårt att hålla sig för skratt. Där jag förhindrat en person från att ta livet av sig för att jag såg det, skickade de hem henne med orden att hon inte skulle lyssna på en sån som mig. Sån som henne? Svarade personen. Ja… Du vet… Eh…?
    Det de skulle se hos henne, de problem hon ägde gjorde inte det. Hade jag inte funnits, hade kanske hon inte gjort det idag.
    Personal i denna uråldriga apparat som tyvärr bara växer med alla ungdomar som bara mår sämre och sämre. Arbetar godtyckligt med förlegad syn och dålig vård som ledstjärna, där chefer håller bakom ryggen och mörkar mycket….
    Otäckt….
    Men jag orkar inte bråka om det just nu. Men tro mig…
    Det kommer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.