Kulturverket i Umeå lade på sin hemsida upp en video under rubriken Karantänspoesi uppläsare Anders Ekergård, dvs jag. Fast det stämmer inte helt, det är en kollektivdikt med även andra uppläsare, andra skribenter.
Det jag vill ta upp här är att dikten innehåller jämförelser mellan krig och covid, posttramatisk stress och covid. (Det sista något som jag tog upp i ett inlägg den 26 mars.) I alla fall i börja av pandemin var det vanligt med krigsmetaforer.
Okej, om jag som vuxen började leka med tanken på postramatisk stress pga pandemin kan det naturligtvis vara värre för barn. Här följer en skärmdump om hur barn blivit skrämda i onödan.
“Du kan ta av dig masken när du pratar med mig.” Skakar på huvudet. “Är du rädd?” ”Ja.” ”För vad.” “Jag vill inte dö”. Skärmdumpen skyller elevens obefogade rädsla på WHO, Imperial college, New York Times, med flera. Jag vill lägga till hobby-epidemiologer i sociala media, med deras memer och tillhörande svartvit världsbild, polarisering, samt fula retoriska knep.
Jag förstår twitter-användarens aggregation. Skrämma barn. Jag antar också att det trotts allt kan kännas skönt att posta det på Twitter. New York Times, WHO, med flera, pekade finger åt oss. Vi kan peka tillbaka för att deras metoder skrämmer barn. Hämnd. Samtidigt är skärmdumpen ett väldigt banalt exempel på hur barn drabbas. Anges Wold länkade nyligen till denna artikel med en deprimerande titel: As Covid-19 closes schools, the world’s children go to work. Hon påpekade att de vuxna som stängde skolor visste att barn sällan blir svårt sjuka*. De stängde skolorna för att det eventuellt skulle minska risken för vuxna. De krävde att barn skulle göra uppoffringar för vuxna. Då kommer vi tillbaka till pandemin och krigsmetaforer: ”Vi är i krig”. Jag kan inte vara den första som har gjort följande jämförelse, men konstigt nog har jag inte sett den formulerad av någon annanstans. I krig brukade det finnas en uppfattning om att män skulle göra uppoffringar för att rädda kvinnor och barn. I detta specifika fallet med skolan vågar jag skriva att de flesta länder kan anklagas för att ha gjort tvärt om. Om du vill kan detta tas längre. Sedan i mars eller så har experter varnat att barn offrar mycket för att rädda en i ett globalt sammanhang inte speciellt stor grupp** äldre. I långinskomstländer, kanske också medelinkomstländer, gick det så långt att de ställde in barnvaccinationer. Om de hade kört krigsmetaforer på allvar kunde de istället ha kommenderat ut sjukhuspersonal (militär eller civil) på det ”farliga” uppdraget, vaccinera barn.
För att gå tillbaka till det mer triviala. En gång jag i våras såg en presskonferens och jag faktiskt kände mig stolt var när Anders Wallensten sa att barn får sporta. Jag tror exemplet var fotboll. Idrott är så viktigt och risken så minimal att vi inte kan förbjuda det. Barn måste få vara barn. På detta tema försökte jag skriva en dikt med titeln: Pippi Långstrump inte Pippi Lockdown. Det sagt, vi måste undvika att debatten om covid bara blir retorik. Omsorg om barn får inte bli ett sätt för oss att hämnas och peka tillbaka på de som anklagade oss. Notera att jag inte, trotts titeln, heller kommenterar det mest kontroversiella som munskydd och lockdowns. Eller för att vara petnoga, naturligtvis skrev jag om de ämnena, men jag tog av denna anledning bort de meningarna. Jag klagar i detta inlägg på amatörer, så det skulle vara lite för hycklande att själv göra sådana uttalande. Jag tycker i alla fall att jag varit bra på att hålla mig till att bara kritisera just amatörer på social media. Det har varit enklare att acceptera när experter uttalar sig väldigt pessimistisk om pandemin. Jag har ytligare en personlig anekdot. På jobbet fick jag i början av sommaren ordna med ett massutskick till personal på medicinska fakulteten Umeå universitet. Bland personalen där återfinns en barndomsvän till mig, en kollega till mamma, några gamla lärare till mig, mamman till en tjej från gymnasiet, samt Joacim Rocklöv. Rocklöv som fick medieutrymme för sin pessimistiska modell över pandemins framtida utveckling. Självklart hoppades man att han hade fel, men det var hans jobb att ta fram sådan modeller. Det skulle vara fånigt att vara arg på honom.
* Om du reagerade på det. Visst ingenting i livet är helt säkert, ibland händer osanolika saker, det är sorgligt om ett barn blir svårt sjuk i covid. Det är inte mindre sorgligt om ett barn är med i en bilolycka. Kan vi enas om att utbildning är viktigare än bilar? När det kommer till omsorg om barn, skulle jag förbjuda bilar innan jag förbjuder skolor.
** WHO har ju gått ut med uppgiften att 2 miljoner kan dö i covid-19. Varje år dödar TBC 1,5 miljoner, det är inte mindre sorgligt, men får mindre uppmärksamhet. Det sägs ju också att det varje år fortfarande dör en halv miljon barn pga att de inte har tillgång till rent vatten. Om vi fixade rent vatten till alla barn i världen, kan vi på bara fyra år rädda just två miljoner barn. Skulle rent vatten också kosta mindre än att ta fram ett vaccin mot covid?
