Tillsammans med Göran Hägglund har jag i dagens VK en debattartikel om psykiatrin. Lägger också in den här.

_____________________________________________

Psykisk ohälsa har blivit ett omfattande samhällsproblem, särskilt bland yngre. Allt fler av dem har svårt att hantera vardagen på grund av stress och huvudvärk, ångest och sömnbesvär. Här i Västerbotten är vi inget undantag. En del barn som mår dåligt har inte heller en fungerande familj att få stöd av. Då kan sommaren bli extra ångestfylld när dessa barn inte har samma tillgång till hjälp och stöd från skolan.

Fler äter antidepressiv medicin nu än någon gång tidigare. Antalet barn och unga som försöker ta sitt liv ökar. Det är dags att se frågan ur ett helhetsperspektiv.

1. Öka tempot i psykiatrisatsningen.

Under perioden 2012-2016 satsar Alliansen cirka 870 miljoner kronor per år mot psykisk ohälsa. Det är en fortsättning på den stora psykiatrisatsningen om 3,7 miljarder kronor som redan genomförts under ledning av Kristdemokraterna. För oss är det självklart att prioritera barn och unga som är i riskzonen.

Regeringen kommer tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, att de närmaste åren fokusera arbetet med den psykiska hälsan. Vi vill både förebygga problemen och förbättra vården och omsorgen för dem som redan har drabbats.

Samarbetet regeringen-SKL pågår sedan tidigare och har redan lett till flera förbättringar. Tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin har ökat. Vårdpersonalens kompetens har höjts. Nya metoder har införts för att förebygga psykisk ohälsa. Men en ny överenskommelse mellan regeringen och SKL ska skynda på utvecklingsarbetet i landstingen och kommunerna. Landstinget måste ta sitt fulla ansvar över psykiatrin. Det är inte acceptabelt att man ska få vänta på vård inom psykiatrins område, och särskilt illa är det när man som barn får vänta alltför länge innan man ges samtalskontakt via BUP.

2. Uppvärdera familjen.

Visst vet vi att det finns familjer som inte fungerar. Men lösningen är inte att prioritera ned eller rentav dödförklara familjen, som det ibland låter från socialistiskt och liberalt håll. I stället borde vi lägga energin på att ge familjer bättre chanser att växa sig livskraftiga. Vi ser ett tydligt samband mellan välfungerande familjer och välmående barn och ungdomar.

Kristdemokraternas nya familjepolitik tar ut färdriktningen. Den lägger ner statens pekpinnar och stärker rösten för dem som i rimlighetens namn själva ska fatta de nära besluten – familjemedlemmarna. Vi väljer vardagsmakt framför politisk detaljstyrning.

Dagens ekonomiska trygghetssystem har blivit omodernt och stelbent. Det erbjuder inte tillräckligt stöd för dem med lägst inkomster. Vi vill bygga ut föräldraförsäkringen med ytterligare 30 dagar och ge föräldrar möjlighet att vara tjänstlediga på heltid fram till barnets treårsdag. Vi vill slopa de tvingande pappamånaderna. Vi föreslår också en höjning av grundnivån i föräldraförsäkringen från 180 till 250 kronor per dag för de familjer som har lägst inkomster.

Föräldrar ska avgöra vad som är bäst för deras barn – inte politiker.

3. Stärk det civila samhället.

För en del barn och unga är frånvaron av vuxna ständigt närvarande. I de fall då familjens förebilder abdikerar, så spelar ledare hos ornitologerna, kyrkan eller friidrottsklubben ofta en avgörande roll. Det barn som annars i stor utsträckning fått klara sig själv får där stöd av vuxna ledare och jämnåriga vänner. Sverige har ett närmast unikt starkt föreningsliv. Vi kristdemokrater vill stärka föreningslivet ytterligare. Under vår tid i regeringen har vi drivit igenom avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar. Sverige var länge ett av få EU-länder som saknade den möjligheten. Vi vill att avdragsrätten utvidgas ytterligare.

Vården och de nära gemenskaperna kan tillsammans rulla tillbaka den våg av psykisk ohälsa som idag sköljer över våra barn och unga. Men för att komma tillrätta med problemen krävs att vi bekämpar dem på bred front.

Göran Hägglund (kd)

Socialminister och partiledare för Kristdemokraterna

Hans-Inge Smetana (kd)

Kommun, regionpolitiker och ombudsman Kristdemokraterna