Blir världen lite bättre nu?

Idag är världen lite annorlunda. Joe Biden har valts till president i världens, trots allt, mäktigaste nation.

Förhoppningsvis kan det leda till någonting bra? Mindre aggressiv retorik, mer satsningar på jämlika förutsättningar, mer enighet och färre motsättningar, mer internationell handel och mer internationellt samarbete.

Retoriken? Bara ord, kan man hävda. Men ord betyder mycket, ibland allt. Att förnedra och förolämpa människor, länder, grupper eller organisationer genom språket underlättar verkligen inte. Man tar sig inte framåt på det sättet. Det senaste riktigt tydliga exemplet är väl Erdogans utfall mot Macron. Där gick luften ur Turkiets demokratiska fasadballong på riktigt.

Att skapa jämlika förutsättningar borde egentligen vara en amerikanska, självklara, utgångspunkten. Grundlagsfäderna, the founding fathers, har ju nästan skrivit in det i konstitutionen. Den är snart 250 år gammal så de har haft tid att träna. Ändå verkar det vara svårt att förstå. Den amerikanska drömmen, att alla skall kunna söka sin lycka, har snarare omtolkats till att de som lyckats med det skall slippa anstränga sig ytterligare. Det var inte riktigt meningen, är min gissning. Förhoppningsvis kan förutsättningarna bli mer rättvisa framöver, inte bara i USA.

Enighet? Är det ens möjligt? Nej, åtminstone inte om man söker polarisering, konflikt och ställer grupper mot varandra. Men om man åtminstone tänker tanken, och försöker, blir det bättre. Det är bra nog. Att det inte kan bli perfekt är inte någon särskilt god ursäkt för att låta bli att försöka.

När det gäller handel och samarbete internationellt fick jag en lektion idag på morgonen. Jag hade förmånen att åka med en klok taxichaufför med ursprung i Somalia. Han var förbannad på Trump som inte fattat den riktiga faran med Kina. ”De tar över hela Afrika, men det fattar inte Trump och EU”. Han har rätt. Kina erbjuder infrastruktur, finansiering – all inclusive. Sedan kommer kineserna med allt material, all personal, alla förnödenheter, all serviceutrustning, alla maskiner. Det är högeffektivt som kolonialisering betraktat. Efter sig lämnar de mängder av folk och ett stort lån som sätter mottagarlandets i skuld för all framtid. Brittiska imperialister var amatörer i jämförelse. ”Kina har fattat, de ger inga pengar till ledare och politiker, de levererar färdiga grejor” fortsatte min taxivän. ”Därför är de populära även hos stora delar av folket, för det finns ingen cash som kan leda till korruption i styret”. Det är ju självklart. Trump har bromsat mycket av den internationella handel som kunde varit en motvikt till detta. Men det fattade han inte. Synd. Det hade varit bättre med en demokratisk, marknadsfinanserad utveckling i alla de länder i Afrika där nu Kina håller i trådarna.

När det gäller internationellt samarbete har det aldrig varit en effektiv strategi att lämna någonting för att man inte får som man vill. Det betyder bara att det man lämnar fjärmar sig än mer. Nu kan vi förhoppningsvis se ett USA som aktivt bidrar och påverkar i FN, i Nato, i WHO och som tillsammans med oss andra på allvar kliver in i ringen och tar matchen mot ofrihet, mot klimatkris, mot handelshinder och inte minst mot Covid-19.

Allt detta är bra för USA. Det är bra för Sverige och det är bra för världen.

Välkommen, Biden och Harris!