Spel och fulspel….
Nu är det midsommar. Sill och jordgubbar borde vara huvudsaken. Men för många av oss är det istället politiken. Funderar lite på den här märkliga situationen ett tag.
Först och främst, är det unikt? Nä, inte så särskilt.
Efter valet 2014 var vi en DÖ från extraval. Jag gillade inte DÖ, för den gjorde våld på parlamentariska fundamenta. Faktum är att statsministern hade förhandsinformerat om datum för extravalet. September 2018 till januari 2019 var ingen lek det heller. Och den gången när Bengt reste sig ur soffan var läget avsevärt mer komplicerat än det såg ut. Fast det löste sig genom att man samtalade i riksdagen. Inte genom att man reste sig ur soffan. Tvärtom faktiskt, Bengt W fick igenom mycket av sin politik tack vare Ny Demokrati, vars företrädare han inte ens ville samtala med. Tur då att andra gjorde det så Bengt fick bli minister.
För det andra; vems är ansvaret? Regeringsbildaren har alltid ansvaret för att regeringsunderlaget finns. Så det är tydligt att Stefan Löfvén är ansvarig. Men han har haft god hjälp av Annie Lööfs Centerparti. Väldigt god hjälp. Helgen som gick var det läge att rädda regeringen genom att faktiskt samtala. Det vägrade Centern. Då tyckte Nooshi att det fick vara nog och accepterade inte det bud statsministern la fram. Resten är historia. Däremot släpper Annie kravet på fri hyressättning i nyproduktion EFTER misstroendeförklaringen! Då frågan redan är död. Så nu får hon antingen släppa fram ett regeringsalternativ med V,S, MP och C eller ett borgerligt. Att V inte skulle stå ut med att rösta fram liberal politik i all oändlighet var ganska givet. Att Annie tror att ett nytt avtal med skattesänkningar skall rädda regeringen är obegripligt. Vem förutom någon som lever i ”my little pony-land” tror det?
Så ansvaret vilar tungt på Annie nu. Riktigt tungt.
Senaste kommentarerna