Som någon annan här har jag upptäckt påsarna det står ’Raspeballer’ på. Vem hade kunnat tro att norrmännen skulle kunna göra något så gott i paltväg? Inte jag i alla fall, efter att ha sett norrmän äta riktigt lös palt med kokta morötter, kålrötter, sirap, senap och ketchup till. Joo, det är sant!

Min drygt 80-åriga mamma, pigg som en liten ekorre, lät mäkta imponerad när jag för några veckor sedan berättade att jag just stod och gjorde palt. Man riktigt hörde hur hennes haka ramlade ner. ’-Palt, du?’
Jojjomen! Jag lovade på stående fot att bjuda hem henne på palt någon dag.

Ikväll blev det riktigt sen middag. Det var läge för något lätt, snabbt och enkelt. Som palt till exempel, med Raspeballemix. Tillsätt vatten, låt svälla lite, koka och gör något medan du väntar. Sä geschwint! Det smakar ju palt, god palt. Riktigt god! Och då är jag finsmakare vad gäller denna norrländska njutning.

Ikväll gjorde jag flatpaltar. Några till middag, några för framtida uppstekning. Åt två med bregott och lingonsylt och tänkte att detta var gott och lagom. Men det fanns ju en panna med många fler paltar….
Det blev en till och därefter lite lagom ’paltschwim’. Efter en liten stunds läsande på kökssoffan tog palten ut sin rätt. I alldeles fel tid somnade jag in och i ännu mer fel tid vaknade jag upp. I normalfallet är jag hyfsat extrem kvällsmänniska, i nuläget kan de bli rent svårt att knoppa in. Det blev alldeles på tok.

När mamsen ikväll hörde att jag höll på med palt igen försökte hon pumpa mig på receptet och frågade lite om potatisen. Jag svängde mig undan som den nybakade gärdsgårdsseriepolitiker jag är. Svaret lät nog lite svävande.
Någon kulen höstkväll framöver ska jag bjuda henne på palt. Men då med stekt fläsk i och kall mjölk, smör och lingonsylt till. Ni som känner mamma Irene, skvallra inte för henne att det är fusk!

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Palt, Raspeballer

Jag skulle ligga och läsa och vila mig och inte skriva bloggtext, men en tanke tryckte på och krävde att bli nedskriven.

Rent definitionsmässigt/tekniskt övergick börsraset i veckan till att bli börskrasch. Nedgången blev mer än 20% och då ska det tydligen heta så. Oron på finansmarknaden ska inte viftas bort. Den kommer att påverka mycket och många, hela vårt samhälle. Även om Sverige har ett gott läge jämfört med andra.

Krisen är som tidigare sagt inte bara det påhittiga börsfolkets fel. (Deras finurlighet och tjänster uppskattades förresten av väldigt, väldigt många för något år sen) Stora delar beror bl.a. på att några ville andra (och sina politiska karriärer) riktigt väl. De som beslutade att stora halvstatliga amerikanska finansbolag skulle låna ut ett ofattligt antal miljarder till för många som inte skulle ha råd att betala räntor och amorteringar när vinden vände och lågränteperioden var över.

Det jag tänkte på var det här med ’börskrasch’. Låt oss stanna till och tänka efter en liten stund. Efter allt ’kraschande’ ligger börskurserna nu på 2004 års nivå. Världens finanssystem är mer än börskurser, och även en sådan här nedgång får stora konsekvenser, men ändå. Vi borde försöka ha lite perspektiv.
2004 års nivå. Det var inte jättelänge sen.

Intressant

Med en lågintensiv men ihärdig och bestämd förkylning i kroppen blir det en lugn vilodag. Ingen kyrka heller. Däremot har jag fått lyssna till mitt livs pappa, han som dog för tio år sedan. Av en god barndomsvän fick jag nyligen ett större antal konverterade mp3-inspelningar av diverse predikningar. Bland annat av pappa Tore. Speciellt att lyssna till det han sa och hur han lät året när jag fick börja köra min guldfärgade Puch Dakota. Igenkännandets glädje, på flera plan.

Min far som dog för ett knappt år sedan finns också i tankarna. Han skulle ha fyllt år i veckan. Det här livet är ett övergående fenomen.

Det är märkligt att se resultatet av Föräldraalliansens skolkvalitetsundersökning. På Sverigekartan har de bästa kommunerna fått grön färg.
Det finns ’gröna öar’ här och där i Sverige, men i huvudsak är det så att Norrland och särskilt Norrlands inland nästan är helt grönfärgat. Där är föräldrarna i stort mest nöjda med sin skola.

Någon ideologiskt hårdnackad friskolemotståndare kan säkert säga att det är därför det saknas friskolor där. Jag skulle säga att det inte har funnits samma behov och möjligheter som i mer tättbefolkade delar av landet.

Genom åren har jag sagt att jag hellre vill vårdas i Bjurholm som gammal än någonstans i Storstockholm. (Jag hade kunnat säga Vännäs också, men jag vill betona det minsta mot det största.)
I Sveriges minsta kommun känner alla ’Elsa’ eller ’Erik’ eller några av de andra åldringarnas anhöriga. Min tanke är att det inte lika lätt hänt att man blir illa behandlad i ett sådant läge.

Norrland och Norrlands inland kanske helt enkelt är ’bättre’ på det här med människor? Glöm inte det när du bestämmer dig för var du ska bo.

Vännäs hamnade förresten på 13:e plats i Sverige i Föräldraalliansens omröstning. Vindeln låg i topp och så fanns det fyra Västerbottenskommuner till i tabellen ovanför Vännäs.

Sträck på er norrlänningar!

Han ser bekymrad ut, ’Standing man’ på Rådhustorget i Umeå. I alla fall allvarlig.

Är det resan genom livet han tänker på? Misstag han begått? Relationsproblem? Brister han skulle vilja vara av med? Någon oförrätt han mött eller begått mot någon annan? Barnen han sällan får träffa? Den anställde han kanske måste säga upp? Eller osäkerhet om hans eget arbete? Är det hälsan eller ekonomin? Världsekonomin?

Eller riktigt djupa tankar?

William har satt sig, pappa är på väg. Säsongens första skotertur är ett faktum.

Även om det bara blev från garaget tvärs över tomten till uteförrådet.

Ta en närmare titt så du ser fingrarna på Williams vänstra hand.

(Det är William som är klok nog att ha hörselskydd)

’Få se, var det inte lite frost i gräset i morse?’

Grannarna Henke och William ser ut att fundera på en tur med gammskotern.

Jag undrar om inte våran Mona skulle byta ut dörren mot ett draperi istället. Det blir ändå mer flexibelt då….*ler*..