I lördags när Agneta och jag tagit den korta ’broarna-runt-varianten’ i Umeå låg vi på ett visst kaloriplus. Eller minus. Det var positivt i alla fall. Eller negativt om man räknar utifrån det som försvann.

Nåväl, kanske delvis p.g.a. att middagen uteblivit blev vi sugna på semla och styrde stegen mot Mekka uppe i bågenhuset. Det var ju Alla hjärtans dag och allt och vi brukar sannerligen inte fika upp tid och pengar på lokal. Vi tänkte vi skulle ’unna oss’.

Det var verkligen gott, semla med choklad och vispad grädde. T.o.m. ett litet chokladhjärta för Agneta och en annan liten sak för mig. Så var jämvikten återställd, för att inte säga helt tippad över ända. Vi hade fått gå tre turer till för att väga upp det där rent kalorimässigt

En annan sak är att vi nästan funderade på en amorteringsplan för att kunna lösa ut oss. Mat är egentligen billigt.
Men går man på café är det ju egentligen inte fikat man betalar för, det är lika mycket själva sittandet. Och eftersom Mekka är alldeles ny-uppiffat förstår man att det måste kosta en del.

Det är förmodligen bättre att gå hemma i Vännäsby. Om man tänker på plånboken och midjemåttet.