Om ett par dagar skulle SAAB kunna vara i konkurs. Mycket kunnande skulle försvinna, många underleverantörsjobb. Volvo kan bli kinesiskt eller franskt. Frågan är hur mycket som skulle bli kvar i Sverige på tio års sikt.

Bilarna står för mycket pengar i det svenska samhällsmaskineriet. 15% av exporten, som vi lever på, kommer från bilarna. Hur mycket av innovationskraften och industrins ryggrad som skulle gå förlorad för Sverige med en utplånad bilindustri vet vi inte.

En del rödgröna menar att det är dags att gå vidare och lämna den här industrin bakom oss. Kanske till och med det mesta av industrin? En del verkar tro att fordonsinustrin kan försvinna utan att välfärden försämras kraftigt för små, stora och gamla. Utan att det blir större skillnader i samhället.
Det kan vi glömma. Alla kommer att känna av priset som ska betalas. Framför allt de svagaste i samhället.

Det lönar sig inte att tänka tillbaka och att tänka ’om bara’…
Men visst önskar man att t.ex. Volvos innovationskraft under tidigt 90-tal hade fått blomma ut istället för att stagnera. En utveckling som säkert delvis satt ihop med att företaget blev amerikanskt.
1992 visade man prov på gasturbindrivna hybridbilar. Prototypen kom bara till Volvos museum. Företaget såldes till en ägare hos vilken sänkt bränsleförbrukning inte prioriterades alltför högt.

Volvo har inte bara kostat Ford pengar det senaste decenniet. Innan det bar iväg neråt kunde Ford ta ut 37 miljarder kronor ur bolaget.
Tänk om det hade kunnat satsas på hybridteknologin de senaste åren. Då hade kanske Volvo, Sverige och kanske även SAAB, kunnat ligga i framkant när det gäller fordonsteknologi.

Jag hoppas nog fortfarande på ett under.