Franske presidenten ligger i topp. Andra ledare är inte långt efter. Obama har kanske en av sina största svagheter på det här området.
Svenska ledare som skulle göra liknande saker skulle få stora applåder från dem som tänker lagom långt. Innan folk får konsekvenserna klara för sig.

Jag talar om protektionism. Konsten att se till att andra ska köpa från oss, men vi ska inte köpa av dem. Konsten att inte ha någon tillverkning på andra ställen, hur effektiva och duktiga de än är, utan försöka ta hem allt.
Konsten att stänga gränserna helt enkelt.

Blir detta framtidens melodi ska du snabba dig att skaffa en litet torp där du kan odla potatis och morötter och ha några djur. För då kommer allt att stanna av, det kommer inte att bildas det kapital vi behöver i landet och välfärden kommer att åka ner i källaren.

Ett litet, extremt export- och handelsberoende land som Sverige kommer att ligga särskilt risigt till.

För de allra flesta är det tydligt att på områden där det råder en sund konkurrens fungerar saker vanligtvis bättre. Olika aktörer anstränger sig lite mer för att göra saker bra för dem som kan välja mellan ’leverantörerna’. Effektiviseringar, förbättringar och utveckling sker i högre grad än på områden där det råder monopol.

När det gäller järnvägen är det lite speciella spelregler som gäller. Spåren ligger där de ligger. Det gör vägarna också, men det nätet är mer finmaskigt och flexibelt. Bilar och lastbilar kan t.ex. köra om varandra. Det mesta är lite enklare än kring den miljövänligare tågtrafiken, det är bara att konstatera.

Jag säger absolut inte att det inte ska vara konkurrens mellan olika aktörer på järnvägen, men det är inte lika lätt att åstadkomma som på landsväg, hav och i luften. Det krävs att man tänker till, om man inte vill ha bakslag.
Eller ersätta gamla monopol med nya.

Men det är klart att den relativt miljövänliga tågtrafikens potential ska nyttjas och utvecklas.

Det skulle vara intressant att ta del av era tankar omkring vad som är mer miljövänligt. Att köpa en ny miljöbil, som då ska tillverkas, eller att köpa eller behålla en begagnad bil som redan finns och som rimligtvis ändå ska köras av någon.
Vad sägs?

Härom dagen skulle ett team som filmade för ett franskt vetenskapsprogram besöka Skapelsemuseet i Umeå, förmodligen p.g.a. Darwin-jubileet. Det behövdes ett gäng besökare och med kortast tänkbara varsel fick vårt högstadium en fråga om man ville få en gratisvisning.

Ganska få av eleverna hade varit dit och det blev för många en upplevelse. Inte minst detta med dinosaurierna och fossilerna. Alla har ju inte hållit i en klump dinosauriebajs tidigare.

Om skapelse och utveckling är tankarna många. Mats Molén är geovetare och ämneslärare i kemi, fysik, biologi, naturkunskap och matematik. Han driver också skapelsemuséet och har fått mycket kritik för att han tror att Gud har skapat världen.
Det anses mer suspekt än nästan allt annat och omfattas inte av så mycket tolerans. Tron att vi levererats hit av UFO:n väcker inte lika stor upprördhet som om man tror att vår värld satts samman av en intelligent och älskande Gud. Det är lite märkligt.

Bor man i Umeå tycker jag att man ska passa på och besöka skapelsemuseet, vad man än har för tro och uppfattning. Det finns en del att fundera på omkring de olika teorierna om världens uppkomst. Samt omkring en del detaljer.

Och kan man sin Darwin och har ett öppet sinne behöver man väl inte vara rädd? *s*

Efter att på sistone ha läst en del artiklar och tagit del av annat som skrivits om centrala politikers upplevelser så har jag blivit en aning bekymrad. Är det verkligen som de säger? Eller är det nerkörda och uttröttade människors bilder och upplevelser? Kanske erfarenheter från dem som kommit på kant med ’flocken’? Som man börjat stöta ut och som det därför börjat kallna kring på ett särskilt sätt?

Om politiken består av möten där man knappt säger god morgon innan man startar, som Kristina Axén Olin säger, vill man vara med där? Är politiken verkligen som Per Nuder beskriver den? Saknas verkligen lagandan, som regel?
Jag kan inte tro det. Eller?

Där på toppen borde det väl räcka fuller väl med arbetstryck, inläsningspress och blodtörstiga media. En och annan skamlös politisk motståndare inom eller utom partiet, sugen på att ta aldrig så billiga poäng på någon blotta man visar.
Visst måste det väl också finnas medmänsklighet, resonemangsklimat och en vettig arbetsgemenskap? Hur ska annars vettiga beslut kunna fattas?

Jag är kanske naivare än jag trodde.

Det var högst motvilligt som barnen på förskolan släppte iväg farbror Sven till kontoret där det sedan skulle pratas förskola, aningens mer formellt än här på bilden.