…

Humöret var gott in i det sista, trots att vi stannade till på slutet och städade bussen. ’Borta bra, men hemma bäst-syndromet’ låg kanske bakom jublet som bröt ut när vi passerade skylten med ’Umeå kommun’.

När vi närmade oss ytterligare började några sjunga nationalsången bak i bussen. Jag bad dem lugna sig till Röbäcksslätten och när vi passerade över den och såg Umeås skyline sjöng alla för full hals. En intensiv resa var över. Mycket intressant har vi sett och upplevt, men hemma är hemma.

Efter att jag tackat alla för deras insatser sjöng de ’En busschaufför’ i en bukett tonarter. ’Umeås strängaste rektor’ blev smått rörd.

På slaget midnatt backade vi in vid Mariaskolans högstadium på Marielund. Det tog en halvtimme att tömma bussen och sedan rullade vi mot Vännäsby. Några av eleverna och personalen åkte med en bit hemöver. Som synes med gott humör, trots klockslaget.