Så här någon månad efter USA-resan tänker jag fortfarande då och då på deras enorma säkerhetspådrag. Ibland undrar jag om det inte är terroristernas största seger. Rädslan och de enorma långtidskostnader man tillfogar ett land.

Den smygtagna bilden är från en av de byggnader som byggts upp vid f.d. World Trade Center och som bland annat innehåller en galleria. Om man hade räknat alla säkerhetsvakter man såg, undrar till vilka tal man kommit?
Det var oerhörda mängder.

Winston Churchill hade en annan strategi när det verkligen var fara å färde i London under andra världskriget. Han gav de mer säkerhetstänkande grå hår genom att stanna kvar i London, åka omkring när flyglarmen gått och ibland dyka upp på oskyddade platser när det fortfarande brann eller rök i bombade husruiner.
Genom att visa sig och därmed dela det utsatta läget med människorna inpräntade han att ondskan inte förtjänade glädjen över att se Londonborna paralyserade av skräck.

Jag menar inte att man ska lämna allt vind för våg, men någonstans finns en skärningspunkt mellan frihet och rimlighet å ena sidan och säkerhetstänkande och alla typer av kostnader detta har med sig å den andra.