Har fullt upp med packningen inför flytten. Över 60 kilo kläder, hur fan lyckades jag med det?

Jag har försökt skapa nån sorts sparteknik sen jag bestämde mig för att flytta ut/in/om. Det är trots allt 2000kr mer i hyra i månaden.
Resultatet kom i förrgår med posten, kontoutdraget alltså.

Här får man ju nämligen inget kontoutdrag i automaten, det skulle ju vara för simpelt och praktiskt för att vara Frankrike.
Och jag har lyckats bra! Det lönar sig att äta mindre.
Ja, ingen diet alltså men när man alltid jobbar 12-20 äter man frukost, ’lunch’ kl. 18 och när man kommer hem sover man.

Ett mål om dan, bra sparplan. Litet julrim där…

Sen har jag funderat på barn på sistone. Dom har det fan inte lätt alltså!
Vid disneys ingång säger föräldrarna åt dom att skynda sig in, gågågåGÅÅÅÅ DÅ, och när dom kommit förbi spärren skriker dom STÅÅÅ STILL! DU GÅR IIIINGENSTANS! Och tittar på dom strängt.
Snacka om förvirrande!

Vidrigt att snacka med engelska arbetskamrater också som har blivit slagna av sina föräldrar som små. Men det lider man inte av, den tekniken ska dom använda själva på sina småbarn. Men bara när dom är ’olydiga’.
Kul det där med tanke på att barn bara gör vad deras föräldrar har lärt dom…

Sen så är det ju lite fult och styggt att vara ett barn också.
Värsta förolämpningen man kan få i vuxen ålder är ju att man beter sig som en unge. Inte fan vill man bo ihop med nån som beter sig som en unge. Ja, vidriga är dom.
Så otacksamt att vara ett barn!

Bidrag ska jag också ha! Inte barnbidrag då, bostadsbidrag.
Skickade in alla papper för 2 månader sen (Kopia på pass, lönepapper, födelseattest, huskontrakt, förra årets deklaration i frankrike?, mina föräldrars namn, ålder, senaste gåvan du tog emot, ääh oändligt). Har fortfarande inte fått nått tillbaka.

Låg ett brev från franska staten i brevlådan idag men till min rummis. Hon sökte bidrag efter mig!
Jag brast ut i skrik och spydde galla, tills Yeimy sa:
’Lugna dig, det är säkert för att hon måste komplettera några papper. Annars skulle dom aldrig vara så snabba på att svara.’ Yeimy pratar svenska.
Sant, ibland tänker jag inte så långt.

Ibland behöver man tankebidrag också.
Tillbaka till packningen!

PS. Idag snöade det igen. Halkigt!

Min glada gårdag i frihetens tecken smulades sönder på 20 sekunder idag.

Jag var ledig igår och åkte in till min älskare Paris för att köpa skor.
Jag kom hit i sommartid och hade med mig alla obligatoriska sandaler och pumps. Inte hade jag tänkt stanna tills det blev kallt om tossingarna.
Sagt och gjort, 2 par skor rikare.

Idag kom jag på att jag vill ha dom bruna i 39 istället. Tur att jag var så smart och vårdade kvittot som min egen bäbis.
Slutade kl. 15 och hälsade på Paris enbart för att byta skorna.

När jag kom fram till kassan med 2 boxar skor klickade kassörskan in båda i kassaapparaten och förklarade att det blev 350 spänn. Hon var på telefon samtidigt. Så nu stog jag där och stammade på franska att ett par köpte jag faktiskt igår, jag vill bara byta storlek. Jag garanterar att jag har betalat för dom, verkligen.
Hon tittar på mig som om jag vore ett stinkande överkört kadaver som går igen.
Så ber hon om kvittot och jag ler och lämnar fram det. (Fan vad duktig jag är!)

Det andra kvittot tack, säger hon och ser jääävligt sur ut.
MMmm, jag fick 1 kvitto igår och inte 2. Och tydligen duger inte det kvittot jag har till ett byte, jag skulle ha haft det andra.
Nu är jag sur. Jag är stolt och tar inte skit för inget.
Hade kassörskan varit svensk hade jag sagt ett och ett annat om kundrelationer.

Det jag fick fram på knagglig franska var att jag bara fick ett kvitto och att det inte är mitt fel. Jag vill ju bara byta storlek? Så hon låtsas att hon inte förstår mig, ber om ursäkt och hoppar över till nästa kund utan att ens titta mig i ögonen. Salope!

Kände mig så fruktansvärt maktlös och liten. Förnedrad och förbannad på samma gång.
Det är verkligen inte kul att bo i ett land där man inte behärskar språket.

Det var så deprimerande att jag köpte ett par andra skor?i en ANNAN butik!

Har öst i mig rå vitlök under mina lediga dagar för att förebygga feber. Det fungerar alltid bra mot sjukdom och socialitet. Ändå rinner min snornäsa över mitt vitsminkade ansikte under paraden och förstör mitt smink.
Jag är livrädd för att bli sjuk i detta land. Verkligen livrädd.

Jag betalar lika mycket skatt här som jag gör hemma men ska alltid betala mer för sjukvården. Visst får jag tillbaka hälften efter jag betalat det: Om jag har kvittot. Om jag har fyllt i formulären. Om jag har ett carte vitale.
Hur gör man för att få ett carte vitale? Man måste lämna in många dokument:
Speciellt papper med banknumret på.
En kopia av passet.
Kopia av 3 första lönebeskeden.
Kopia av ditt EU sjukförsäkringskort.
En kopia av ditt födelseattest översatt till franska.
Kopia av ditt huskontrakt.
Kopia av ditt arbetskontrakt.
Kopia av din rumpa. Ja, det skulle inte förvåna mig alltså!

När jag får feber innebär det alltså att jag måste betala 40 euro (400 spänn!!) till läkaren som kan intyga att jag har feber och kan bestämma hur många dagar ledigt jag får från jobbet.
Det ska lämnas till min chef. Även fast allt det är gjort och underskrivet får jag inte betalt från jobbet trots x antal sjukdagar eller liknande. Om inte sjukdomen är "arbetsrelaterad" såklart.
Överskrider min sjukdomstid den tid för vila som läkaren ordinerat får jag betala igen för att få tempen tagen. Så gör vi en vag uträkning skulle en veckas feber kosta mig ca 2500 kronor. Billigare att flyga hem, gå till läkaren för intyg, faxa över det till frankrike och flyga tillbaka alltså.

Vid ett besök hos en fransk läkare får man alltid medicin rekommenderad oavsett tillstånd.
Min vän som inte ville jobba på grund av bakfylla gick och klagade på magont, fick intyg och sömntabletter!?
Min vän som sabbat foten på jobbet fick diagnosen överansträngd fot och plåster!?
Varför inte smälla på en hårtork också så kan hon blåsa på såren?
Och på apoteket hittar du som oftast saker som tandkräm och pizza. Kortisonsalvor eller förband? Vad är det?

Jag skulle däremot helt frivilligt gå till en ryggknäckare. Min rygg ger ifrån sig ljud jag aldrig trodde var möjliga. Det räcker med att jag andas så kan den banga till. PANG!
Lutar jag åt vänster hör jag knast. Höger knak. Fram låter den bång och bak taktaktaktaktak.

Mitt jobb är tungt. Disney har förstört en fullt frisk 21 åring.

Idag hoppar vi in på frankrikes fantastiska bakkonst.

Dom här 22 bäbisarna hittade jag på affären idag. Fransmän har mycket konstigt för sig men om det är en sak som är säker så är det att dom kan sina godsaker. Pain au chocolate, Pain aux raisin, Beignet de pomme, Les macarons, och idag kolorna. Usch vad det är snuskigt, det vattnas i munnen.
Som hobnobs med mjuk karamellkola och lite lite choklad.
Det är det negativa med att bo ensam borta från familj och vänner. Man har ingen som ser efter ens matvanor utom en själv.

Jag minns när jag först kom hit och såg personalmatsalen. Den innehåller dagligen 7 olika lunchrätter, 5 olika bakverk, 10 olika yoghurtar, 5 olika dessertkrämer, 3 olika fruktblandningar i chokladsås, ibland chokladmousse, 5 olika franska dessertbröd och frukt. Alltså överbefolkat av desserter.
Jag minns hur stygg jag kände mig när jag tog en liten söt sån där gräddig yoghurt efter maten. Nu efter 5 månader i detta land har man ju gått in på lite tyngre grejer. Här snackar vi munkar med nougatkräm i eller vitchoklad- och kokosmousse?.före maten!
A, jag vet.
Men man har ju alltid haft nån sån här barnslig "utan mamma och pappa" dröm sen långt tillbaka. Om hur man kan äta glass direkt ur en 5 liters bunke med hur mycket kolasås man vill till. Och det kan jag äta till middag om jag har lust med!
Jag fattar ju att det inte funkar att leva så men jag kan inte låta bli att känna mig sådär rebelliskt fri när jag äter min munk innan jag börjar på kycklingen.
Inte alls fri som i "fri från min mors regler" utan fri som i "jag bryr mig inte om vad du tycker, jag får göra som jag vill" fri.
Barnsligt men sant?och gott.
Det är schysst att få bjuda sig själv ibland.

Jag känner att jag har en feber på ingående. Jag har maximerat frisktiden till 4 dagar och startade därför min echinaguard behandling idag. Jag var så duktig, tog med mig tabletter till jobbet och allt. Var på disneys tåg med disneyfigurer på.
Tog med mig tabletterna i fickan och lämnade på bordet i vårt rastrum. Innan lunch hade vi 4 rundor att åka med tåget i parken vilket också innebär 3st 30min pauser. Första pausen tog jag tablett. Kände mig duktig.
Vi satt alla och klagade på hur hungriga vi var. 3 timmar utan mat och man har fortfarande 3 timmars jobb innan det är lunch.
Andra pausen letade jag efter mina tabletter men kunde inte alls hitta dom där jag lämnade dom? Började leta runt och fråga andra.
"Har ni sett min medicin? Jag behöver den. Det är som små bruna trianglar som smakar skit"
och då får jag till svar:
"Jaha, det var inte godis alltså, det var medicin?"

Ah visst alltså, då är det någon som tagit förgivet att det var karameller och propat i sin en halv karta echina. Never mind att det smakar skit. Och never mind att jag köpte dom dyrt i ett land långt bort. Suck alltså, så går det när man umgås med hungriga människor. Så som sagt, 4 dagar, sen ligger jag i feber.

Allt på grund av lite godis!
 

Det är en oslagbar hjältinna som äntrar sitt hem klockan 6.30 på morgonen.
Lycklig, livsglad, trött och ska börja jobba om 2 timmar. Jag alltså.
Idag tar vi en titt på min passion dvs. Paris uteliv.

En stad på 15 miljoner pers. Nästan 2 Sverige inklämt i en enda stad.
Och ack så vacker den staden är på kvällskvisten. När Champs-Élysée ligger kilometerlångt upplyst och i slutändan ståtar triumfbågen. Napoleon må ha haft det största uppblåsta egot någonsin men tacka vet jag hans fina troféer. Eller varför inte chatelet om natten? Med den ljuvliga, men inte så säkra, parken och med 500 hundra små mysiga barer runt i kring. Allt någon promenadminut från floden seine.
Varför inte sätta sig på taket på kulturcentret George Pompidou och se i princip hela Paris om man tittar lite åt höger och vänster? Si sådär.
Min specialitet har blivit hiphopklubbar. När man går och klubbar i Paris är det långt ifrån att klubba hemma. Säkerhetsvakter är inte till för att hålla ordning och rensa bort de värsta fylleskummen. Dom ser till att kvoten män inte överstiger kvinnor till något pris. Och såklart finns dom där för att själv få med sig någon hem. Att kolla legitimation är enbart ett raggningsknep.

Att gå ut gratis är också min specialitet. Jag går aldrig in om jag måste betala. Antingen går man till ett ställe som är gratis eller så snackar man sig in. Inget är omöjligt i Paris.
Gratisställena brukar också som oftast myllra av nyktra människor som går ut för att dansa. Dom är som jag, vill bara ha någonstans att mötas för att träffa andra att imponeras av och kunna lära av. Nu kanske det låter lite väl glamoröst, visst finns gamla fullgubbar och snubbar som tittar i kors också här men dom är ingen majoritet.

Igår tog vi tåget vid 11 för att upptäcka den största söndags hiphopklubben, Klubb 79, samma som Chris Brown besökte förra veckan. I dörren blev jag avtagen min frukost som jag tyckte jag hade varit så smart och packat ner, en stor drickyoghurt. Fastän jag påpekade att den var helt oöppnad och omöjligt kunde innehålla något alkoholhaltigt log snubben och sa, "bra då kan du komma och hämta den lite senare." Ja, det är också en raggningsreplik! Och tro då som fan att jag såg honom drickandes min frukost när jag kom upp för trapporna igen. MMmhhrrmm, ilsket mummel.

För övrigt var kvällen verkligen ingen besvikelse. Dans-battles överallt, bra musik och fantastisk stämning. Och när jag säger att alla killar kan dansa här menar jag att alla kan dansa! Och inte dansa som i svensk mening, dvs en snubbe som kan hålla takten och kör hitch-dansen (armarna längs sidan i 90 grader). Nä, här snackar vi taktkänsla, musikalitet, kroppskontroll, bakåtvolter, glidningar på huvudet, komiska trix och passion. Mitt hjärta hoppar 5 slag åt gången av pur lycka bara jag tänker på det. Alla mina danssystrar har likvärda färdigheter också, men det var mer en självklarhet.

Vill gärna lägga ut en video så ni kan få utveckla en djupare förståelse för min otroliga kärlek till paris dansanta nätter. Men he blir ju lite svårt.
Det var i alla fall med stor sorg i hjärtat jag drog mig till tunnelbanan för att ta tåget hem.
Bytte från tåg till buss kl 6 på morgonen och äntrade enligt överststående.
Det var värt varenda jäsp jag utsöndrade på jobbet under dagen, nickningarna och slitet.
Jag gör lätt om det igen…fast först i övermorgon.

…fransmän och engelska!
Hysterisk roligt!!!
Att det är svårt för dom att lära sig språket är helt förståeligt eftersom franska inte tillhör den anglosaxiska släkten. Det märker jag ju själv när jag ska lära mig franska. Finns inget ord som ens har minst liknelse med svenskan, engelskan eller tyskan, dvs alla språk jag förstår mig på. Jämför bara mjölk, milk, milchen, lait! Ja, vilket ord kan vara det franska? Va? Vilket?

Jag har undersökt saken närmare och det har visat sig att dom visst läser engelska i skolan. Men dom börjar först när dom är 12 år. Sen så dubbar dom ju fortfarande allt på tv och bio så det är klart dom har det lite svårare än oss andra. Sen så saknar ju dom flesta helt intresse för att ens vilja bekanta sig med engelskan.

Lite annorlunda är det ju på Disney. Där är man lite mer internationell. När jag jobbade i kassan på biljettförsäljningen fungerade jag som engelsklärare för mina franska medarbetare.
Det ledde till flertalet roliga incidenter. För att nämna ett som exempel:
Har just lärt min arbetskollega att chipet på betalkortet heter "chip" på engelska.
Hon mumlar chip, chip, chip för sig själv i 5 minuter och ser nöjd ut.
Hennes nästa kunder är en engelsk familj. Jag ger henne ett uppmuntrande smil. Hon nickar glatt tillbaka och sätter på sig sin mickrofon. Det här är vad jag hör henne säga:
– Hello.
– 2 adultes and 1 child for 2 parcs. Ok. You pay with card? Ok.
– Please put in your sheep in the machine.
Självklart är den engelska familjen totalförvirrad? Hon har just bett dom stoppa in sitt får i maskinen. Det hon vill mena är att man inte ska dra kortet genom maskinen utan stoppa in chipet.
– NO NO NO Pay with your SHEEP. Your SHEEP.
Gissa vem som låg dubbelvikt på golvet och skrattade!
Det är lite skönt att få veta att man inte är ensam om felsägningar hela tiden. Som "invandrare" i frankrike får man stå ut med många skratt om dagen.

Det blir så enkelt fel. Sist var förra månaden då jag såg en söt liten svart katt och sa: "Regarde! Un petit chat noir!" Grejen var bara den att jag uttalade T:et som egentligen är stumt. Säger man cha betyder det katt och säger man chat så syftar det på det kvinnliga könsorganet. Jag bjöd på den.

Mästarinnan på felsägningar hittar vi nog ändå på radion idag.
Lyssnade på henne när jag gjorde min äppelsmoothie. Kvinnan hade en felsägning på franska och för att skoja till det sa hon: Mistake i made funny!
MMM, jag tror visst hon felsade sig 2 gånger i rad på 2 olika språk. Eller så är det så Ushers nya singel heter. Jag dömer ingen!

Och på er högra sida ser ni en boendesituation.
Ja, det finns mycket att upptäcka på disneytåget så vi kan ju börja här.

Parisiska bostäder är ju kända för att vara små. 30 kvadratmeter på en familj är nog inte alls ovanligt. Så jag förväntade mig något lite mindre än det jag fick när jag kom hit. Däremot förväntade jag mig inte vakter, taggtråd och fettinsmörjda stängsel för att hålla ickeresidenter på avstånd. De flesta här tycker att det är normalt. Det tycker inte en svensk? När jag fick besök av bilresande vänner hemifrån körde dom fram till porten, drog fram smilet och bad vakten att "öppna så äru snäll". Vakten skrattade.

Bor alltså ihop med massvis med ungdomar från hela världen på inhägnat område. Det är alltid spännande. Finns alltid någon att umgås med eller någon ny maträtt som lagas som aldrig har luktats förr.
I min lägenhet är vi 4st. Jag har bott ihop med många olika männsikor under min tid här.

1. En finsk kvinna på 28, förlovad, helt utan medkänsla för andra människor, ägde inga som helst städfärdigheter och hon tände eld på köket.

2. En skotska på 22 som fortfarande älskar Backstreet Boys. Ja minns ni dom? Dom var poppis när jag var 10. Det beställs nyckelringar med backstreet boys och hon är med i idolklubben. Också en stor idol av simba från lejonkungen. Vi snackar mjukisdjurssimba i allt från människostorlek till nyckelringsstorlek.

3. En tyska som har samlat 1 års soppåsar på balkongen.

4. En italienska som älskar att städa. Hon omarrangerade min rena disk.

5. En belgisk brud som precis flyttat in. Har inget att säga om det.

I mitt hushåll blomstrar den svenska traditionen. Tyska flaggor på väggarna men falukorv och lingonsylt i kylskåpet. Adam Tensta spelas och dansas till glatt i mitt rum och jag avgudar att kunna se svensk tv från svts internetsida. Morgonsoffans nightvision är min favorit!
"Jag käänne en kyyle i rumme" AAAHAHA!
Och kyligt var det här också. Frost ute i morse igen. Där ser ni, lika kallt utanför Paris som hemma.
5 grader på morgonen och blygsamma 13 när solen är framme. Fubbigt va?

Vi dröjer inte längre kvar här utan åker vidare. Tuff tuff tuff tuff tuff tuff