Etikett: annorlunda

De annorlunda

Av , , Bli först att kommentera 4

Annorlunda människor bryter ny mark. De ger oss distans till livet och får oss att undra över VEM som bestämmer vad som är normalt.

Annorlunda människor som vågar ha en röst som skiljer sig från andra får räkna med att hånas och bli idiotförklarade.En del de som blivit eljest försöker desperat göra avkall på sin personlighet och ära genom att bära olika masker och kämpar livet igenom för att få tillhöra en flock.

 

Detta blir aktuellt då jag jobbar med romanen om Ester Duva Nilsson; en kvinna som var född eljest och dog som en annorlunda männisch. Hon struntade i normerna, i de osynliga reglerna (mycket på grund av att hon inte begrep sig på de lagar som gäller för folk i flock.) Kom hon väl in i en gemenskap, så sparkades hon snabbt ut, fick rött kort för brott mot reglerna.

Ester Nilsson även kallad Duva.

Vi människor är olika: Vi har i grunden olika stilar, olika intressen, olika behov, olika mål. Vi har framförallt olika förutsättningar. Ibland är sådana skillnader orsaker till att det uppkommer konflikter. Många har aldrig ägnat någon större uppmärksamhet åt att människor kan fungera helt olika. De reagerar därför med oförståelse och stark irritation när de märker att en kollega, vän eller en kuf ute på stadens gator inte beter sig så som de borde.

Det annorlunda, de som är eljest kan verka skrämmande, just för att vi är ovana att möta dessa människor. Ilska och rädsla … en farlig kombination. Ur detta börjar mobbingen. Den som är räddast och fegast tar på sig rollen att göra sig lustig och säga elaka saker till den som är annorlunda.

Ester var pusselbiten som inte passade in, som bar fel kläder, förstora skor. Hon var den långsamma kvinnan som pratade långsamt och gav ett intryck av att vara trög i huvudet. Vilket var fel. Hon fick ta emot smällar för att hon vägrade ändra sig och bära masker av tillgjordhet. Falsk skulle hon aldrig bli.

I ämnet har många kloka ord sagts: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem.” ”Du skall älska din nästa som dig själv”. ”Sannerligen, vad ni har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” 

Jag har alltid dragits till människor som simmat motströms, som sett världen med lite annorlunda syn, som hävdat en röd blomma är gul, som gått sina egna vägar, trots ett högt pris och en påtvingad ensamhet.

Kanske är en av orsakerna till detta är att jag själv är eljest, annars och annorlunda. Nåt jag skrev om i min biografi ”Spring Kent, spring!”

 

Rätten att vara annorlunda

Av , , Bli först att kommentera 3

Hemma i Umeå efter en snabb färd på rasslande dubbdäck mot en  bar E4. Borde man byta till sommardäck i veckan? Då kommer väl en halvmeter sursnö, som efterföljs av 15 millimeter ösregn som blir till en decimeter blåis. Men jag överväger att ta risken. Fy tusan så mycket skit som dessa dubbar river upp, rena giftet, dessutom drar dubbdäcken mer soppa. Jag avvaktar.

Filar på en lite annorlunda inledning till den berättarföreställning som jag och Linda Marklund ska köra på Skellefteå: ”Mitt ibland oss” (om rätten att få vara annorlunda). Jag kliver på scenen som nummer två efter att Linda berättat om sin gubbe. Då väntar min gestaltning av Konungen. Tänkte inleda med att säga något om hur gott det var av folk som var elest, annorlunda, i trakterna i och kring Baklandet. Men de fick plats, de fick vara som de var skapta, udda och tjuriga.

Där fanns Elon som hämtade alla sanningar från ”Det Bästa”, vilket fick honom att förneka månlandningen 1969 och att utveckla en alldeles egen teori om att man snabbast tog sig fram mellan två punkter. Enligt Elons teori skulle man då man köra fort utav helvete i kurvorna, och sedan krypa fram i knapp styrfart längs raksträckorna. Eller August som trots tillrättavisningarna om att titta bort, spände blicken i den starka svetslågan. Det var August som efter att ha tokstirrat i in lågan i flera minuter, myntade de odödliga begreppet i Baklandet: ”Nu ser jag rött, nu ser jag gult, nu ser jag blått … å nu ser jag ta mej fan ingenting.” Han låg nedbäddad i veckor – plågad av svetsblindhet, vilket är synnerligen plågsamt.

Men störst av dem alla var Konungen och det är om honom jag skrivit en roman och som jag nu gjort en berättarföreställning kring. Mannen som byggde en tron i köket och dömde över levande och döda. Men så var han också utsedd av självaste Gudfader.

Fixa biljetter vet ja!

Vävenspet17

Jubileumskväll 
10 april Skellefteå 18.00
Hallen Nordanå
”Mitt ibland oss” en berättarföreställning om rätten att vara annorlunda.
På scenen: Linda Marklund och Kent Lundholm

Nära till premiären

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar till en solig morgon häruppe på Pig Hill. Ser lovande ut, även om jag med en viss förvåning noterar att det håller på att bli höst. Den här sommaren gled sannerligen förbi obemärkt. Livet rör sig ständigt och obevekligt framåt. Det går fort nu och det skapar en oro inom mig. Den utmätta tiden. Men det är inget jag kan påverka.

Igår var Linda Marklund förbi. Vi tränade på våra berättelser som ska fylla ut vår föreställning. Den 6 september har vi premiär i Lycksele. Jo, de börjar sitta där. Jag släpper loss Konungen och Ester Duva, två märkliga livsöden som torde skapa tankar kring hur vi behandlar den människor som är nalta eljest, de som är annorlunda. Föreställningen ”Mitt ibland oss” kommer att bli bra.

Rep på PigHIll

Linda och jag tränar uppe på Pig Hill.

Mor Gunhild har opererats i Lycksele. Hon har fått ett ”nytt” knä. Det förra var helt utslitet. Hon klarade av narkosen som är riskabel när man som hon är 82 år. Men på dygn två fick hon en propp i ena lungan, som tur var i ett litet kärl nere i lungspetsen. Men det tog en hel del av hennes krafter. Igår hade hon låga blodvärden och fick en transfusion. Hoppas att hon piggnar till av den. Men det som skulle bli en tredagars vistelse på lasarettet blir nog en dryg vecka. Minst. Hon måste först klara av att gå i trappor innan hon skickas hem. Eftersom jag är utbildad sjuksköterska så faller det på min lott att hålla kontakt med sjukvården, vilket är en naturlig fördelning i syskonskaran. Men det sliter på mig. Det river upp minnen då jag hade samma ansvar för min far Nils. Jag har en förmåga att uppslukas av det jag ska göra och har svårt att släppa tankar och känslor från det.

Till veckan är det fullt upp. Provtagningar, bokcirkeln, föreläsning i Ö-vik, tandläkarbesök, en tur till Skellefteå och generalrep hemma hos Linda. Måste hämta andan.

För övrigt upptar hjärnan två procent av kroppsvikten, men förbrukar 20 procent av all energi. Vi har 100 miljarder nervceller och om vi virar ut dem räcker de fyra varv runt jorden. Dessutom tänker vi cirka 70 000 tankar per dag. Jo, vi kan kalla hjärnan för mänsklighetens kronjuvel.

Allt upprepar sig

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit ut – till halv åtta. Strax före 22.00 släppte min gode Gösta, tillika chaufför, av mig här hemma på Pig Hill. Var rätt så slut i skallen, men inte så där totalt utmattad som jag brukar bli efter ett framträdande. Hängde på soffan och glodde på teven, minns inte på vad. Nån slags våldsam film var det, kanske med Bruce Willis; han som brukar slåss med ett leende på läpparna, han som brukar kasta sig åt sidan för att undkomma kulorna och som kan gå nerblodad genom hela filmen (som om sminkösen dött och ingen kan ta bort låtsasblodet).

Det blev ett bra framträdande i Åsele bibliotek och ett femtiotal hade kommit för att höra min berättelse barndomens oro och rastlöshet, om de sena tonårens kaos och panik, om min ojämnhet där jag å ena sidan gjorde karriär på många sätt, å andra sidan inte klarade av det mest elementära. Jag berättade förstås om resa tillbaka och sa att det alltid finns hopp om ett bättre liv.

PhotoGrid_1475784115266
Har nog funnit ett bra sätt att berätta min historia utan att skrämma slag på folk. Det handlar om att krossa fördomarna och samtidigt sprida kunskap om oss som lider av olika psykiska tillkortakommanden. Frågorna från publiken var många, några från anhöriga till bipolära döttrar/söner: ”Hur ska jag göra när hon flyger upp i det blå?” Sedan brukar det smyga fram en eller två och säga (med låg röst): ”Jag är som du och har upplevt mycket av det du berättade. Tack!” Oj, vad jag växer då. I går var det en kvinna i min ålder som berättade att hon fick sin bipolära diagnos först i fjol. Blev glad för hennes skull då hon nu kan få hjälp, men förbannad över att de diagnostiska verktygen inom psykiatrin fortfarande är så trubbiga att folk ska behöva dö innan de får en diagnos. Tänk om det vore lika illa med de som fått diabetes? Att det skulle ska behöva ta 20-30 år innan det sätts in insulin.

jude

Genom världshistorien har vi varit usla på att hantera främlingar, istället har mytbildningarna fått ta över och ganska snabbt har vi klumpat i ihop folk, ofta utifrån den religion de praktiserar. Judarna är ett bra exempel, som mellan 1870-1945 i miljontalls massutvandrade från Östeuropa i första hand till USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien, vilket genast  skapade rädsla och avsky. De pratade konstigt, såg märkliga ut med sina svarta kläder, huvudbonader, långa skägg, hade egendomliga religiös seder och höll ihop som grupp. Fram till 1917 kom 3,9 miljoner flyende judar till USA; fattiga och arbetslösa. De blev genast illa sedda. Många menade att de var illojala och att de hade en ”dold agenda”, att deras tro var en ”erövringsideologi”. I USA 1917 gjorde den s.k Dillinghamkommisssionen ett slags ”IQ-test” på de nyanlända judarna och kom fram till att 76 procent av dem var idioter och att barnen var efterblivna. I själva verket var det fattigt folk som inte fått lära sig att skriva och läsa och att de ännu inte lärt sig det nya språket.

I Frankrike menade många ”intellektuella skribenter” att judarna hade för avsikt att påtvinga sin religion och att de av den anledningen inte ville anpassa sig. Känner ni igen argumenten? De som används mot muslimerna som de senaste åren kommit till Europa, då vi börjat klumpa ihop dem till ETT. Allt går igen, allt har skett tidigare.

nassar

I 20-30-talets Tyskland användes samma argument som i Frankrike och USA. Hitler talade öppet om att det var judarnas fel att Tyskland förlorat 1:a världskriget, att det var en judisk sammansvärjning. Och folk nickade och höll med, ingen sa emot. I det fallet kan vi verkligen tala om en dold agenda. 1923 kom den första pogromen, då man i Berlin brände judiska hus, synagogor, skövlade, plundrade. Nu jävlar skulle judarna sättas på plats.Hösten 1938 följde fler pogromen för att kulminera i Kristallnatten den 10 november. Denna iscensatts av nazisterna. 267 synagogor brändes ner,  7 500 butiker vandaliserades, 400 judar dödades, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, och som en konsekvens av Kristallnatten fick judarna betala ett skadestånd på en miljard mark till tyska staten. Just, det – judarna fick betala för skövlingen och dödandet. Allt byggde på hat, fördomar, rasism och var inledningen på Förintelsen och de slutgiltiga lösning.Vete gudarna hur många som skrivit och sagt att detta aldrig får hända igen. Men jag blir allt mer osäker om det verkligen stämmer.

För övrigt krävs det ett visst mått av mod för att bryta mot konventionerna och kliva av ekorrhjulet. För då måste vi ju lämna vår trygga zon.