Etikett: Mitt ibland oss

Baklandet femte gången gillt

Av Kent Lundholm, 16 oktober 2018 kl 11:11, Bli först att kommentera

Två veckors semester från allt vad skrivandet innebär. Jag har tidigare skrivit oavbrutet, dag som natt, men på ett eller annat sätt och kände jag till slut att det var dags lägga min kreativitet i tillfällig vila. Något som påverkar mitt skrivande, mer eller mindre, är när jag skickat in ett manus till förlaget och tvingas vänta på svar och tummen upp. I denna vila, döljer sig en uppladdning inför vad komma skall.

Förläggaren ska ta itu med min ”Baklandsroman nr 5” och det tar några veckor innan han hinner skicka mig den första grovläsningen. Manuset ska bollas mellan oss i månader, innan vi kan säga att romanen är klar.

Den 3 oktober hade jag och Linda Marklund en av våra sista föreställning: ”Mitt ibland oss – rätten att vara annorlunda”. Platsen var Norums bygdegård inför ett 50 tal i publiken.

BOKA OSS: 070-299 36 80
[email protected]

Ett reservat för drömmar

Av Kent Lundholm, 30 september 2018 kl 10:34, Bli först att kommentera

Snart oktober – och då kan snön komma när som helt. Då måste däcken bytas. Det är en tid på året då björklöven blir guldgula, då aspens roströda darrar i vinden och rönnens bär signalerar i rött. Rovfåglarna far söderut och stararna flyttar dagtid i stora, täta flockar. Förr i världen kallades oktober för slaktmånaden.

Min nya ADHD-medicin har förändrat mitt liv. Efter att ha ramlat illa ett flertal gånger och blivit isolerad i min lägenhet, så går jag obehindrat i trapporna igen. Som tur var visade CT-skalle inga förändringar som kunde tyda på Parkinson, där fanns heller inga tumörer eller fler proppar. Så jag föreslog ett byte av ADHD-medicin – och det gjorde susen. Kan gå i trapporna igen med mina starka ben. Dessutom hade det infunnit sig ett behagligt lugn, som under merparten av dagen sopar undan ångesten och oron.

För övrigt så är mitt arbetsrum ett reservat för drömmar.

PS!

PS! Glöm inte finalen av min och Linda Marklunds berättarföreställning

”Mitt ibland oss – rätten att vara annorlunda.”
Onsdag den 3 oktober 19.00
Norums bygdegård
(Sväng av vid Sävar)

Rätten att vara annorlunda

Av Kent Lundholm, 2 april 2018 kl 15:26, Bli först att kommentera

Hemma i Umeå efter en snabb färd på rasslande dubbdäck mot en bar E4. Borde man byta till sommardäck i veckan? Då kommer väl en halvmeter sursnö, som efterföljs av 15 millimeter ösregn som blir till en decimeter blåis. Men jag överväger att ta risken. Fy tusan så mycket skit som dessa dubbar river upp, rena giftet, dessutom drar dubbdäcken mer soppa. Jag avvaktar.

Filar på en lite annorlunda inledning till den berättarföreställning som jag och Linda Marklund ska köra på Skellefteå: ”Mitt ibland oss” (om rätten att få vara annorlunda). Jag kliver på scenen som nummer två efter att Linda berättat om sin gubbe. Då väntar min gestaltning av Konungen. Tänkte inleda med att säga något om hur gott det var av folk som var elest, annorlunda, i trakterna i och kring Baklandet. Men de fick plats, de fick vara som de var skapta, udda och tjuriga.

Där fanns Elon som hämtade alla sanningar från ”Det Bästa”, vilket fick honom att förneka månlandningen 1969 och att utveckla en alldeles egen teori om att man snabbast tog sig fram mellan två punkter. Enligt Elons teori skulle man då man köra fort utav helvete i kurvorna, och sedan krypa fram i knapp styrfart längs raksträckorna. Eller August som trots tillrättavisningarna om att titta bort, spände blicken i den starka svetslågan. Det var August som efter att ha tokstirrat i in lågan i flera minuter, myntade de odödliga begreppet i Baklandet: ”Nu ser jag rött, nu ser jag gult, nu ser jag blått … å nu ser jag ta mej fan ingenting.” Han låg nedbäddad i veckor – plågad av svetsblindhet, vilket är synnerligen plågsamt.

Men störst av dem alla var Konungen och det är om honom jag skrivit en roman och som jag nu gjort en berättarföreställning kring. Mannen som byggde en tron i köket och dömde över levande och döda. Men så var han också utsedd av självaste Gudfader.

Fixa biljetter vet ja!

Jubileumskväll
10 april Skellefteå 18.00
Hallen Nordanå
”Mitt ibland oss” en berättarföreställning om rätten att vara annorlunda.
På scenen: Linda Marklund och Kent Lundholm

Gamla fina Sverige

Av Kent Lundholm, 9 oktober 2017 kl 08:44, Bli först att kommentera

Åter en grå höstdag, men än så länge faller inget regn. Alltid något. Idag håller jag mig inomhus för att skriva och stryka ett ton kläder. Det är rätt så fridfullt att stryka kläder. Brukar se på teve, lyssna på musik och fundera över livets mening. Kanske är svaret på den sista frågan: att stryka kläder. Annars lutar jag mycket åt att meningen med livet torde vara 42.

Föreställningen Mitt ibland oss. Nu i Bjurholm.

I morgon åker jag och dottern Hanna till Bjurholm, där Linda Marklund möter upp inför vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” – om rätten att få vara annorlunda. Ni som bor i trakterna kan väl släntra över till biblioteket klockan 18.30. Välkomna! Trots allvaret är det en riktigt rolig och underhållande föreställning. Borde träna mer på texterna, men känner ett inre motstånd. Det handlar ju om muntligt berättande – inte om teater där varje replik måste sitta. Jag har jobbat in en röd tråd i mina berättelser och den följer jag, lite si så där. Det betyder att varje framförande blir lite annorlunda, vilket ger mig en frihet att lyssna av publiken och känna efter om de vill att jag stannar kvar i berättelsen lite längre eller om de menar att jag borde fortsätta.

Gamla, fina Sverige 1907. SD:s dröm?

Låg på soffan och lyssnade – bitvis – på gårdagens partiledardebatt. Intet nytt under solen – förutom att Åkesson (SD) tvingades besvara frågor som inte rörde flyktingar och invandring. Han hade rysligt svårt att hänga med när det gällde frågor om välfärden och jobben. Riktigt okunnigt blev det när ämnet ”Miljön” kom på tapeten. Han blev rysligt isolerad när han menade att Sverige skulle sänka utvecklingen och ambitionen kring vårt inhemska miljöarbete genom att vi skulle ”börja skita ner” lika mycket som Polen och Kina. Hur tänkte han där? Nja, SD är ett enfrågeparti – kasta ut alla flyktingar, stäng gränserna och låt oss odla våra drömmar om det Gamla Fina Sverige. (Menar de 50-talets Sverige? Eller Gustav Vasas medeltid?)

Peppe Brändström fyllde 60 år i helgen.

I lördags var jag och Lena inbjudna till ett födelsedagskalas. I en inhyrd festlokal på Västerslätt tog Peppe (Peter) Brändström emot så väl gäster som presenter – men så fyllde han också GUBBE, alltså 60 år. Förr i tin hade han fått en käpp att luta sig mot, vilket var brukligt ute i byarna.Om man fyllde 60 år på 30-50-talen, innebar det att man hade slitit ut kroppen, blivit vansinnigt glömsk och rent av stappelbent, därav den vanliga gåvan i form av en käpp. Men Peppe är en kry och pigg 60-åring och tycks ha en förmåga att inte åldras – i varje fall inte till det yttre. Säger åter Grattis!

För övrigt vägrar jag tro att mänskligheten drivs framåt av själviska gener. De som odlar dylika teorier har glömt att människan är en social varelse som tidigt bildade grupper, eftersom man blev uppäten av vargar om man försökte klara sig ensam. Vi behöver flera sociala rum att röra oss mellan för att utveckla vår empati och solidaritet. Om någon knackar på din dörr – öppna den!

Ester Duva och Konungen

Av Kent Lundholm, 15 augusti 2017 kl 07:10, Bli först att kommentera

Gårdagen ägnades åt att fila på texterna till berättarföreställningen ”Mitt ibland oss” som har premiär i Lycksele den 6 september. Det är en föreställning där vi ställer oss frågan: ”Var tog alla original vägen?” Sanningen är att de fortfarande finns kvar oss, men de är kanske inte lika synliga. De finns mitt ibland oss. Jag kommer att gestalta Valfrid Johansson, mannen som trodde sig vara Konungarnas konung som skulle leva i tusen år. 2006 kom min roman ”Konungarnas konung från Baklandet” ut – som baserades på Valfrids liv. Det blir en rejält nedbantad version på cirka 30 minuter, men tillräckligt lång för att beskriva hans märkliga liv.

Valfrid Johansson ”Konungarnas konung” född 1904. Uppvuxen på Flakaliden. Död i Åmsele 1987.

Nästa person jag valt att gestalta är Ester ”Duva” Nilsson. Ett märkligt livsöde, som i en ålder av 33 år flyttade in på Lyckselehemmet tillsammans med sina åldrade föräldrar. Hon blev kvar på ålderdomshemmen i Lycksele. Ester sökte sitt sociala sammanhang genom att delta i alla bröllop, dop och begravningar, och bjöd sedan in sig till kyrkkaffet utan att egentligen känna de som var värdar.

Ester ”Duva” Nilsson, född 1896 i Öretorp. Död 1985 i Lycksele.

Har nyligen läst Arne Müllers bok ”Stockholm, städerna och resten”. Resten ska syfta på det avfolkade, snudd på bortglömda Norrlands inland (bland annat).Som torparson, uppvuxen i Västerbottens inland, kan jag nicka igenkännande åt Müllers analyser. Idag saknar stora delar av Norrlands inland elementär service som fungerade skola, matvarubutik, apotek, fungerande vårdcentraler (och finns där någon vårdinrättning så saknas det ambulans). Det kan innebära en resa i taxi på 20-30 mil – med en pågående hjärtinfarkt. Det är klart att missnöjet frodas i dessa trakter, och när förtroendet är slut för de etablerade partierna så hamnar allt fler röstsedlar hos det främlingsfientliga SD (som för övrigt skiter i glesbygden).

För övrigt håller jag med Mark Twain som sa: ”Ett gott samvete är ett säkert tecken på dåligt minne.”

BESTÄLL BOKEN! (Endast ett fåtal böcker kvar!)

Beställ >>>>

Fördomarnas sanna element

Av Kent Lundholm, 10 juli 2017 kl 07:32, Bli först att kommentera

Hittills i sommar har jag fått uppleva en knapp vecka med värme och sol, men så många timmar av solande har det inte blivit. Igår satt jag på balkongen och läste Bob Dylans memoarer i ett par timmar och brände flinten och min något utstående mage. Tål inte längre värmen. Åldern? Stroken? Eller helt enkelt ett bristande tålamod? I ungdomens dagar kunde jag ligga en hel dag på en vit sandstrand och bränna skinnet. Jag var nog mer fåfäng på den tiden då jag kopplade samman min bruna kropp med skönhet. Det jag idag sammankopplar solandet med är malignt melanom. Ps! Hoppar över årets bad.

Ser du vittra? Jag och Linda i Siksele.

Jag och Lena har varit förbi Siksele en sväng och besökt Linda Marklund i hennes sommarhus. Under en hel dag gick vi igenom våra berättelser, filade på inledning och avslutning. Vi har ställt frågan: Var tog alla original vägen? De som var annorlunda, de som var eljest, ni vet de som simmade motströms i jakten på källorna. Genom att blicka bakåt försöker vi belysa hur det är i dag. Det är klart att det finns många som är annorlunda idag – men har de blivit osynliggjorda, gömts undan? Jag har periodvis under mitt liv varit annorlunda, en udda fågel, och träffat på de som i dag är eljest. Det som är skrämmande är alla de fördomar som frodas och där självutnämnda ”sanningssägare” kan vräka ur sig precis vad som helst. Fördomar består av två element: okunskap och rädsla. Med vår föreställning ”Mitt ibland oss” hoppas vi kunna visa på det storslagna i att vara ett original och på så sätt sticka hål på en del myter. Den 6 september har vi premiär i Lycksele och dagen därpå uppträder vi Väven, Umeå.

Efter sol kommer regn. Verkar stämma. Himlen är igentäppt av högt flygande gråa slöjmoln. När de sänker sig kommer regnet. En dag på något museum? Varför inte? Second hand ute på Teg? En tur i min fina Skoda? Men först ett besök på apoteket, en procedur jag gör om i morgon – då läkarna skriver ut pillren med ett par dagars mellanrum. Har de även skrivit ut ett recept på motion, något som jag missat …

För övrigt innebär alla relationer ständiga utmaningar – inte prövningar. Man ska inte behöva bevisa sin kärlek eller förändra sina beteenden. Då är risken att båda förlorar sig.

Ordträning i Siksele

Av Kent Lundholm, 27 juni 2017 kl 14:10, Bli först att kommentera

Midsommaraftonen blev fram mot aftonen ljus, men kall. Efter middagen åkte vi en sväng ut i ”naturen”, bort mot Anumark för att plocka blommor och räkna kor. Blommor fanns det gott om, men värre var det med korna. Det verkar som bönderna åt det hållet, slaktat korna och förlitar sig på att med EU-bidrag hålla markerna öppna.

Har äntligen fått texterna klara till hösten berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. Min original blir Valfrid Johansson ”Konungen” och Ester ”Duva” Nilsson. Två märkliga livsöden. Om en vecka åker jag till Siksele för att träffa Linda Marklund och slipa lite på våra berättelser, ge varandra konstruktiv kritik. Första veckan i september smäller det, då är det premiär i Lycksele.

Jag och Linda Marklund träffas till veckan i Siksele för att träna på våra berättelser.

Om en eller två dagar bär det av till Skellefteå och Lena, beror på vilken av dagarna som passar. Har städat undan det som varit av vikt: texterna, betalat räkningarna, överklagat försäkringsbolagens bedömning av min dotters vanprydande ärr, städat, diskat, kastat bort all levande materia som gömt sig i kylskåpet, promenerat, vilat, diskat igen, läst i Arne Mûllers bok om utarmningen av Norrland, tvättat kläder, strukit kläder, delat piller i mina dosetter för tre veckor framåt. Kvar att göra: samla ihop alla texter, kopiera dem. Sedan packa kläder för minst en vecka.

En grå och regnig dag. Kallt. Men det ska visst bli sol och värme på torsdag.

För övrigt är sommaren alldeles för kort – och det mesta regnar bort.

Etikett: Mitt ibland oss

Baklandet femte gången gillt

Ett reservat för drömmar

Rätten att vara annorlunda

Gamla fina Sverige

Ester Duva och Konungen

Fördomarnas sanna element

Ordträning i Siksele

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv