Etikett: Esox

Bilder från Hjukensjön

Av , , 1 kommentar 0

Hemma efter ett besök av Esox the festival 2015, en kulturhändelse i Hjukensjön – ett stenkast från Åmsele. En otroligt vacker plats där några röda timrade hus och logar, inkilade mellan två sjösystem, utgör den plats där människor kommit för att njuta av bra musik, konst, god mat och trevligt sällskap. Detta är platsen där bröderna Brändström är födda. På gräset utanför logarna restes tält av folk från Göteborg, Stockholm och Skåne. Detta är en festival att ta på allvar; en festival för alla generationer – och för alla slags hundar. Boka in den nästa sommar (för då är undertecknad inbjuden för att ljuga …).

20150808_164911 20150808_164926
Hjukensjön.

20150808_183735
Uffe Brändström, en av arrangörerna.

20150808_201903 20150808_185950

20150808_173937
Jag och Hanna var där.

Festival i Hjukensjön

Av , , Bli först att kommentera 0

Cyklade i motlutet till Ersboda och hämtade hyrbilen i eftermiddags; en finfin Toyota. Men det fattades en pedal, men så ska det visst vara på nya bilar som är helautomatiska. Men inte var den särskild automatisk, för jag tvingades likafullt att gasa, bromsa och ratta. Drog genast ut till skogs, nu när jag är med bil, och jagade runt i skogarna för att finna de kantareller som så många påstår sig ha funnit kilovis av. Men inte en gul svamp så långt ögat nådde, trots att jag knatade runt 8000 steg över stubbar och stenar. Men jag är lika gla för det …

En gammal vän från tiden i Lycksele dök upp ikväll – Anders Karlsson. Oj vilka minnen vi delade, och precis alla var sanna. Tror vi. Vi kunde konstatera att tiden gått onödigt fort att livet förmodligen är ändligt.

I morgon bär det av till Hjukensjön och ”ESOX the Festival 2015”. Tut i luren! Arrangörer är KulturKlubbKangerovel, bakom vilka vi återfinner bröderna Brändström – de lustigkurrarna. Konst, musik, go mat, bastubad och tävling i bågskytte (det sista låter lite för farligt för mig …)

Festivalen i Hjukensjön

För övrigt känner jag mig stark.

Om att finnas

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag kör vi igång arbetet med septembernumret av tidningen Vasaplan. Om ett par timmar träffar jag bildredaktören Lars Öberg nere vid kajen, intill Väven, under bar himmel för att kontrollera var i processen vi befinner oss. Det känns ganska lugnt. Alla jobben är utdelade och eftersom det proffs vi har att göra med så sköter det sig självt. I slutet av augusti kommer jobben att trilla ner i mejlboxen.

Under sommaren har jag stött ihop med några av våra säljare som ute på gator och torg, i regn och solsken, stått och sålt Vasaplan. De har sett stolta ut. Vi har till och från ett tjugotal säljare som fördelat sig på olika platser i Umeå. För många av dem är det den första handling på många, många år som påminner om ett ”jobb”, inte minst är det för många ett stort steg att på detta sätt möta andra människor. Det är ju så viktigt för oss människor att få finnas i ett sammanhang, att få synas och bli sedd. Det är först då som vi finns till. I dagens samhälle är det många som fallit mellan stolarna – och försvunnit. För en del är säljandet av Vasaplan en av vägarna tillbaka.

Klart med hyrbilen till helgen och färden till Hjukensjön. Det är dags för årets händelse: ”ESOX the Festival 2015”. Musik, konst, go mat, allt på en vacker plats – och så alla trevliga människor förstås. Ska bli trevligt att träffa männen bakom arrangemanget bröderna Brändström, gamla goda vänner.

För övrigt undrar jag varför vi grämer oss mer över en förlust, än vi förmår oss känna glädje över en vinst? Varför lägger vi så mycket energi på att undvika motgångar, än att ta chansen till en vinst och kanske få det bättre? Bara en undran så här på morgonkvisten.

Om att bli vuxen

Av , , Bli först att kommentera 0

Fick fint besök igår då min dotter kom förbi och åt en bit mat. Hon har varit på resande fot då hon följt med sin mor på en semestertripp genom sommarsverige. Hon hann knappt landa förrän hon igår kväll klev på södergående tåg, för att tillsammans med en kompis göra Göteborg osäkert. Det är hennes första resa på ”egen hand” – lilljäntan min, blott sexton vårar tror jag att hon är. Det är nu hon växer och blir stor, både utanpå och inuti. Det är nu hon ska göra sig fri från oss föräldrar och bli en självständig individ. Det är så det funkar – men jag ser ju henne ännu som lilljäntan min och kommer kanske att göra det resten av mitt liv. Och det är väl så det funkar.

Jag flyttade själv hemifrån när jag fyllde 16 år, när jag började på gymnasiet. Mamma och pappa hyrde ett rum hos min faster i Lycksele, då de tyckte att det var ohållbart att jag skulle åka med bussen in till stan ytterligare två år – totalt två timmars daglig restid längs krokiga och guppiga grusvägar mellan Baklandet och Lycksele. Det var jag tacksam för. Det var så min resa ut i världen började, i ett rum på övre våningen på Granvägen. Den började i det lilla, och fortsatte i det stora. Det är så det funkar.

På söndag blir det generalrepetition av min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Detta sker inför ett tiotal personer någonstans här i Umeå, så i dag blir det till  att gå mellan rummen och prata högt, rakt ut i tomma luften, för att det riktigt ska sitta till på söndag. Fast både jag och Linda är ganska trygga i våra berättelser – vi fyller utan problem ut den timme som föreställningen ska vara. Det känns verkligen roligt att detta blir av, inte minst efter allt trassel som varit under resans gång. Men allt har ordnat upp sig till det bästa.

För övrigt är det snart dags för Stora Nolia här i Umeå. Ska gå dit ett par svängar för att ta reda på om det finns något att skriva om till tidningen Vasaplan. Har några små idéer. Efter det så bär det av till Hjukensjön och Esoxfestivalen (8 augusti) som bröderna Brändström arrangerar. Det som för några år sedan började som en kamratfest i en av logarna, har blivit en festival med musik, konst, god mat och bastubad. Dessutom ligger ju Hjukensjön så vackert till, en pärla i inlandet, ett stenkast eller två från Åmsele.