Etikett: Hjukensjön

Festival till gäddans ära

Av , , Bli först att kommentera 3

20170812_181442_001

Nyss hemkommen från Hjukensjön och Esox-festivalen (firandet av gäddan), vilket i själva verket är en kulturfestival vid en vackert belägen sjö, inbäddad av resliga tallar och granar. Där i logarna har bröderna Brändström rustat upp några av dem och gjort den största till konsertlokal med en liten scen med tillhörande bubbelmaskin, en bar där det serveras vad man nu vill dricka, veg.gryta, grillade hamburgare och en himla massa musik och överraskningar. Tror att det är femte året och kvalitén ökar i samma takt. Men publiken vill inte riktigt hitta dit – kanske av lathet eller för att marknadsföringen inte fungerat. Kan varmt rekommendera ett besök i Hjukensjön och festivalen som går av stapeln varje år i början av augusti.

20170812_194752

Två av bröderna Brändström, Lars och Rolf. Den tredje heter Ulf.

Nu är jag trött och ska sova. Sova sött. Det är jag värd. Ps! Sålde fyra av mina böcker.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Modiga vardagshjältar

Av , , Bli först att kommentera 1

Min kropps sov- och vakenklocka ringde denna morgon vid sexsnåret, men jag känner mig ändå rätt så utsövd efter cirka sex timmars sömn. Hade svårt att somna på grund av att jag var så uppskruvad efter framträdandet i Hjukensjön utanför Åmsele. Om man ska åka runt och vara berättare/författare i detta stora län, får man lära sig att tillbringa merparten av tiden i bil, buss eller tåg. Avstånden är stora. Ändå var det bara tolv mil till Hjukensnjön och Lena körde bilen en bit av hemresan, då jag var rätt så tom i bollen. Blir sådan efter urladdningen på en scen – och värre har det blivit efter stroken. Det påminner om ett neurologiskt åskoväder inne i min skalle – det mullrar och blixtrar.

20160813_182124_resized 20160813_182138_resized IMG_20160813_182318_resized

 

Regnet och kylan bidrog till att det inte kom särskilt många besökare (hälften mot i fjol). Skulle tippa att det var femtio personer som lyssnade på min berättelse om Vedtjuven. Dessutom dök det upp ett tiotal tyska kanotister som under fyra dagar paddlat längs den vackra Åman och nu gjort ett strandhugg  i Hjukensjön för att ta sig en pilsner och käka hamburgare. Under söndagen går de i mål i Åmsele för återfärd med buss och flyg till Tyskland. Stackarna kan inte ha förstått ett enda ord av det av det jag sa, men satt ändå snällt kvar och applåderade livligt och glatt när jag tackade för mig. En eloge till bröderna Brändström, Rolf och Ulf, för deras idoga arbete att från noll bygga en vacker pub med pizzaugn i en loge och att för femte gången arrangera denna festival. Det är mycket jobb som hamnar på en arrangörs axlar. Ett extra plus var att de i år fixat en bubbelmaskin som mycket effektfullt skapade magi på scenen.

hjältar

Kaffe, en stor mugg med svart, starkt kaffe och genast piggnar jag till. Tankarna får vingar och snart sitter jag här och funderar lite kring de hjältar vi har kring oss i vardagen. Alltså – inga hjältar i blå trikåer eller riddarrustning, utan våra vardagshjältar som uträttar stordåd i det tysta. Jag talar om de människor som vågar stå upp, stå ensam, som vågar säga ifrån, kliva fram, vara närvarande och som just därför få ta emot en hel del skit och fördömande från de människor som blir ”störda” i sitt värv att i någon form idka mobbing, prata skit och döma folk som de anser vara svaga och nalta eljest. I grund och botten är det modet som skapar vardagshjälten och för att vara modig krävs rädsla. Rädslan gör oss vaksamma och därför slår den ofta följe med hjälten. I och med att hjälten är sådan person som vågar säga ifrån, så får han/hon vara beredd på att periodvis bli övergiven. Vi blir starka genom att våga visa vår sårbarhet, att släppa fram våra svagheter, för genom denna ärlighet blir vi både respekterade och oantastliga. Men om vi därmed blir hjältar? Nja, till det krävs även mod. Personligen är jag ingen hjältetyp, även om jag försöker säga ifrån när käften börjar gå varm på stollarna och när de ska berätta vad sanningen är. Klart är att vi lever i en tid då vi har ett stort behov av hjältar. Vi lever i en tid då gamla, begravda lögner grävs upp och dammas av för att förminska och fördöma det som är annorlunda.

För övrigt är det veckans tvättardag. En hel del sommarkläder ska vaskas och tumlas, sedan nogsamt strykas, vikas ihop och in i garderoben i väntan på nästa sommar. Måste försöka tappa några kilon till sommaren 2017, eftersom flertalet skjortor och t-shirts till denna sommar verkar ha krympt en aning,

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Fest i Hjukensjön

Av , , 2 kommentarer 2

En grå morgon. Regnet har fallit under natten och gjort världen utanför mitt fönster genomblöt. Just nu verkar det vara uppehåll. I dag ska jag, Lena och dottern Hanna åka till Hjukensjön och den härliga festivalen till gäddans ära. Strax efter fem ska jag upp på scenen och dra min helt sanna berättelse om det stora kriget om veden i Baklandet anno 1974. Satt igår och berättade historien för mig själv, tyst inne i mitt huvud, och jag minns den ännu.

skurk

I går kände jag mig som en skurk. Inför dagens begivenheter var jag förbi ICA Kvantum för att hämta ut ett paket som förlaget skickat: Det var romanerna ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”All världens lycka”; två romaner som delvis utspelar sig trakterna av Åmsele. Tänkte lägga dem till försäljning på mitt bokbord i Hjukensjön – men jag fick inte hämta ut paketet. Den unga tjejen på ICA fick en tjurig uppsyn då hon sett en liten spricka på mitt körkort (som funnits där i ett par års tid). Snart dök ytterligare en kvinna upp, en stor och frodig sådan, och läxade upp mig. Det borde jag väl begripa att man inte kan hämta ut ett paket med en spricka i körkortet. Rena Stasikänslan. Jag gav upp ganska direkt då jag förstod att detta var en strid som jag skulle förlora. ”Du har inte passet med dig”, sa den unga. ”Nej, jag brukar inte ta med mig passet när jag färdas mellan Grisbacka och ICA”, mumlade jag med ett stänk av ironi i rösten och ett stelt leende på mina bleka läppar. Mitt pass har för den delen gått ut för två år sedan. Sålunda fick jag slokörat lämna platsen för mitt stora brott och på vägen ut kastade jag blick in i apoteket som jag dagen innan besökt och hämtat ut stora mängder farlig medicin – jo, med mitt körkort och dess rysligt illegala spricka.

godhet

Nu över till något helt annat. Jag har tidigare skrivit om att godhet innebär att man måste våga stå upp och ta striden mot ondskan. Att vara snäll betyder inte att man står där och ständigt vänder andra kinden till. Man får heller inte blunda när någon är i nöd, det är absolut inte godhet.Tänk på vilken besvärlig typ Jesus var, som ständigt bröt mot konventionerna och reglerna, käftade och protesterade mot det som var ondska i hans ögon.Tro vad man vill om Jesus som person och Guds son, så måste väl han ses som förlagan till vad godhet är. I varje fall för mig. Ibland stöter jag på människor som vid första anblicken verkar hyggliga, snälla och goda – men efter en tids bekantskap märker man att de är snälla precis hela tiden. De köper ditt godkännande genom att hålla med om allt och är rättrådiga i största allmänhet. Då har snällheten blivit ett harmlöst sätt att manipulera andra människor. I grunden försöker dessa ”snälla” människor dölja sina svagheter, som kan vara låg självkänsla och konflikträdsla, genom att vara medgörliga och snälla. Du kan säga precis hur korkade saker som helst, så kommer de att hålla med dig. Möjligen att de kokar en kopp kaffe till dig för att komma undan det känsliga ämnet.

För övrigt hade jag och Lena under gårdagen en underbar stund i Baggböle arboretum. Häftigt att se och lukta på träda och buskar från hela världen. Där växte balsam- och purpurgran, Japansk gråal, Rysk kornell, Sibirisk hagtorn och så vidare. Åk dit vet ja! Sen får ni inte missa Buddha som sitter upplyst på en spegel av mörkt vatten.

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Bilder från Hjukensjön

Av , , 1 kommentar 0

Hemma efter ett besök av Esox the festival 2015, en kulturhändelse i Hjukensjön – ett stenkast från Åmsele. En otroligt vacker plats där några röda timrade hus och logar, inkilade mellan två sjösystem, utgör den plats där människor kommit för att njuta av bra musik, konst, god mat och trevligt sällskap. Detta är platsen där bröderna Brändström är födda. På gräset utanför logarna restes tält av folk från Göteborg, Stockholm och Skåne. Detta är en festival att ta på allvar; en festival för alla generationer – och för alla slags hundar. Boka in den nästa sommar (för då är undertecknad inbjuden för att ljuga …).

20150808_164911 20150808_164926
Hjukensjön.

20150808_183735
Uffe Brändström, en av arrangörerna.

20150808_201903 20150808_185950

20150808_173937
Jag och Hanna var där.

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Festival i Hjukensjön

Av , , Bli först att kommentera 0

Cyklade i motlutet till Ersboda och hämtade hyrbilen i eftermiddags; en finfin Toyota. Men det fattades en pedal, men så ska det visst vara på nya bilar som är helautomatiska. Men inte var den särskild automatisk, för jag tvingades likafullt att gasa, bromsa och ratta. Drog genast ut till skogs, nu när jag är med bil, och jagade runt i skogarna för att finna de kantareller som så många påstår sig ha funnit kilovis av. Men inte en gul svamp så långt ögat nådde, trots att jag knatade runt 8000 steg över stubbar och stenar. Men jag är lika gla för det …

En gammal vän från tiden i Lycksele dök upp ikväll – Anders Karlsson. Oj vilka minnen vi delade, och precis alla var sanna. Tror vi. Vi kunde konstatera att tiden gått onödigt fort att livet förmodligen är ändligt.

I morgon bär det av till Hjukensjön och ”ESOX the Festival 2015”. Tut i luren! Arrangörer är KulturKlubbKangerovel, bakom vilka vi återfinner bröderna Brändström – de lustigkurrarna. Konst, musik, go mat, bastubad och tävling i bågskytte (det sista låter lite för farligt för mig …)

Festivalen i Hjukensjön

För övrigt känner jag mig stark.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Om att finnas

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag kör vi igång arbetet med septembernumret av tidningen Vasaplan. Om ett par timmar träffar jag bildredaktören Lars Öberg nere vid kajen, intill Väven, under bar himmel för att kontrollera var i processen vi befinner oss. Det känns ganska lugnt. Alla jobben är utdelade och eftersom det proffs vi har att göra med så sköter det sig självt. I slutet av augusti kommer jobben att trilla ner i mejlboxen.

Under sommaren har jag stött ihop med några av våra säljare som ute på gator och torg, i regn och solsken, stått och sålt Vasaplan. De har sett stolta ut. Vi har till och från ett tjugotal säljare som fördelat sig på olika platser i Umeå. För många av dem är det den första handling på många, många år som påminner om ett ”jobb”, inte minst är det för många ett stort steg att på detta sätt möta andra människor. Det är ju så viktigt för oss människor att få finnas i ett sammanhang, att få synas och bli sedd. Det är först då som vi finns till. I dagens samhälle är det många som fallit mellan stolarna – och försvunnit. För en del är säljandet av Vasaplan en av vägarna tillbaka.

Klart med hyrbilen till helgen och färden till Hjukensjön. Det är dags för årets händelse: ”ESOX the Festival 2015”. Musik, konst, go mat, allt på en vacker plats – och så alla trevliga människor förstås. Ska bli trevligt att träffa männen bakom arrangemanget bröderna Brändström, gamla goda vänner.

För övrigt undrar jag varför vi grämer oss mer över en förlust, än vi förmår oss känna glädje över en vinst? Varför lägger vi så mycket energi på att undvika motgångar, än att ta chansen till en vinst och kanske få det bättre? Bara en undran så här på morgonkvisten.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Viktigt vägval

Av , , Bli först att kommentera 1

Juli går mot sitt slut. En månad med regn, och lite, lite solsken. En månad som ledde till en stor förändring i mitt liv, till ett nytt vägval. Om man hamnar i en vägkorsning, så gör man klokt i att fatta ett beslut. I och för sig kan man ju välja att inte välja – det är ju också ett val. Men stående i en korsning riskerar man att bli överkörd. Det är dumt och onödigt.

I dag har har jag valt att åka ut till havet med en kompis. Det ser ut att bli ett hyggligt väder.

Måste ge tummen upp för hyrbilsbolaget Avis, som kompenserat mig för strulet som uppstod när jag för några veckor sedan gjorde min inlandsturné med en av deras bilar. Bilen som jag hyrde hade undermåliga däck, vilket ledde till pyspunka och driftstopp i Lycksele. I går meddelade de att jag får låna en bil GRATIS under en hel helg. Passar ju perfekt då jag den 8 augusti ska besöka Hjukensjön och besöka ”Esox the festival 2015” – bröderna Brändströms festliga festival med kultur, musik, god mat och bastubad.

För övrigt känns det bra att ha varit med på gårdagens manifestation mot mäns våld mot kvinnor. Tänk att det ska vara så, att kvinnorna ska behöva vara rädda för att ta en promenad om kvällen i vår annars så vackra stad. Och tänk att som våldtäktsoffer riskera att behöva stöta ihop med förövaren – en gång till.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Om att bli vuxen

Av , , Bli först att kommentera 0

Fick fint besök igår då min dotter kom förbi och åt en bit mat. Hon har varit på resande fot då hon följt med sin mor på en semestertripp genom sommarsverige. Hon hann knappt landa förrän hon igår kväll klev på södergående tåg, för att tillsammans med en kompis göra Göteborg osäkert. Det är hennes första resa på ”egen hand” – lilljäntan min, blott sexton vårar tror jag att hon är. Det är nu hon växer och blir stor, både utanpå och inuti. Det är nu hon ska göra sig fri från oss föräldrar och bli en självständig individ. Det är så det funkar – men jag ser ju henne ännu som lilljäntan min och kommer kanske att göra det resten av mitt liv. Och det är väl så det funkar.

Jag flyttade själv hemifrån när jag fyllde 16 år, när jag började på gymnasiet. Mamma och pappa hyrde ett rum hos min faster i Lycksele, då de tyckte att det var ohållbart att jag skulle åka med bussen in till stan ytterligare två år – totalt två timmars daglig restid längs krokiga och guppiga grusvägar mellan Baklandet och Lycksele. Det var jag tacksam för. Det var så min resa ut i världen började, i ett rum på övre våningen på Granvägen. Den började i det lilla, och fortsatte i det stora. Det är så det funkar.

På söndag blir det generalrepetition av min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Detta sker inför ett tiotal personer någonstans här i Umeå, så i dag blir det till  att gå mellan rummen och prata högt, rakt ut i tomma luften, för att det riktigt ska sitta till på söndag. Fast både jag och Linda är ganska trygga i våra berättelser – vi fyller utan problem ut den timme som föreställningen ska vara. Det känns verkligen roligt att detta blir av, inte minst efter allt trassel som varit under resans gång. Men allt har ordnat upp sig till det bästa.

För övrigt är det snart dags för Stora Nolia här i Umeå. Ska gå dit ett par svängar för att ta reda på om det finns något att skriva om till tidningen Vasaplan. Har några små idéer. Efter det så bär det av till Hjukensjön och Esoxfestivalen (8 augusti) som bröderna Brändström arrangerar. Det som för några år sedan började som en kamratfest i en av logarna, har blivit en festival med musik, konst, god mat och bastubad. Dessutom ligger ju Hjukensjön så vackert till, en pärla i inlandet, ett stenkast eller två från Åmsele.

 

Läsning och festivaler

Av , , Bli först att kommentera 2

Tål inte värmen så bra. Går mest omkring och flämtar, gömmer mig i skuggan medan jag tänker långsamt. Kvällsdoppen i havet har räddat mitt liv. Nä, solhetta är inte min grej. Ser därför fram emot det lågtryck som under dagen utlovas ska sänka temperaturen.

Har läst en del på sistone. Läser mer när jag tar paus i mitt eget skrivande, vilket brukar vara vid sommartid.

Har läst ut P O Enquists underbara roman ”Liknelseboken”. En roman om kärlek. En av kvinnorna i boken är så varm att hon kokar, och hon böjer sig därför fram och frågar mannen om han vill ”kännefter”. Så vackert sagt. Här finns också beskrivet en kärleksakt på ett kvistfritt furugolv som slår allt. Fantastiskt P O! Läs romanen!

För att underhålla min allmänbildning läste jag tegelstenen ”En kortfattad historik över nästan allting” av Bill Bryson. Universum är verkligen magiskt. Mikro- och makrokosmos – och där mitt emellan finns vi.

”Gustafs resa” av Karin Edvall. Hon har skrivit en dokumentär berättelse om sin farfars far, och hans resa från Småland och upp till Västerbotten och Holmsund. Spännande, intressant! Nästan som en detektivberättelse, när Karin lägger pusslet.

Några dagar kvar innan det bär av till Hjukensjön, en bit utanför Åmsele, för att besöka Esox Festivalen. Musik, kultur, god mat – för att inte tala om allt känt folk man får träffa. Särskilt ser jag fram emot att få möta bröderna Brändström som arrangerar festligheterna. Sedan bär det av till Bjurholm där jag ska framträda på en byafest. Jag ska stå på scen och ljuga – och det ska väl gå bra.

Nu ska jag gå ut på balkongen och spana efter lågtrycket.