Etikett: långtråkighet

Hypomana resor

Av , , Bli först att kommentera 4

September 1986. Svettig och med hög puls stod jag på en tvärgata några kilometer från Himmelska fridens torg i Peking. Jag hade tagit av mig den tunga ryggsäcken och vecklat ut kartan för att ta en ny riktning.

När jag tittade upp hade ett par hundra kineser ställt sig i en ring kring mig. De studerade mig nyfiket under bitande tystnad. Jag var en många västerlänningar när regimen i Kina öppnat gränserna för oss i Väst. Plötsligt kunde man åka kors och tvärs i detta väldiga, mystiska land. Men lika märkligt detta land var för mig, lika märklig var jag som västerlänning (”Banannäsa”) för de kineser som varit instängda bakom en mur i tusentals år.

Jag hade några månader innan gått runt i ett regnigt Umeå och känt mig vansinnigt uttråkad. Min värsta fiende då som nu var långtråkigheten. Då brukar jag byta spår.

I skyltfönstret i en centralt belägen resebyrå mitt i Umeå, hängde en stor affisch med kinesiska muren som ringlade sig fram över bergen. Dit ska jag åka, flög tanken genom mitt huvud. Jag hade genomlidit en hemsk vistelse i Oslo, ett kraschat förhållande, en refuserad roman och att jag dessutom var en aning hypoman i min ännu inte upptäckta bipolära sjukdom. Jag var rysligt impulsiv.

Jag köpte en enkel flygbiljett till Peking. Att som alla andra sitta på ett tåg i två-tre veckor längs transsibiriska järnvägen var inget som tilltalade mig. Skulle jag till Kina så skulle det gå undan. Nu stod jag där, ensam, övergiven, förlorad nånstans i Peking med flera hundra kineser omkring mig.

En märklig resa. Jag var ju i grunden så livrädd för förändringar, för överraskningar. Ändå reste jag dit ensam. Utan direkta förberedelser, förutom att jag läst en bok om resandet i Mittens rike. I månader kom jag att kuska runt i detta land. Det var en tungrodd resa. Knepigt att skaffa biljetter, en otrolig språkförbistring, enorma avstånd i trånga, illaluktande tåg. Jag glömmer aldrig detta äventyr. Än i dag är hela den resan drömlik. Det händer ibland att jag tvivlar på att jag verkligen varit där – men så tittar jag i albumet med alla fotografier där jag poserar på Muren, i den Förbjudna staden, Stenskogen, Terrakottaarmén.

Det finns fler liknande ”drömda” resor, händelser i mitt liv. Kanske har jag varit hypoman, rent av djupt deprimerad. Vad vet jag? Jag har trots ett inre motstånd, en djupt bevarad rädsla för förändringar – trots allt stångat mig fri från Långtråkigheten. Jag reste. Jag kom och jag såg. Sen kom diagnosen: Bipolär sjukdom typ 1. Året var 2004. Jag hade gått i väggen efter att ha jobbat dygnet runt med det filmmanus som skulle bli en TV-serie. Allt var klappat och klart när hela SVT Drama föll i bitar och vårt  filmprojekt sköts i sank. Jag hamnade på psyket och blev medicinerad. Kröp in i en bubbla. Var lugn och frånvarande.

Efter 15 års medicinering tvingades jag sluta ta dessa tabletter (Litium) då de förvärrade den Parkinson som upptäcktes 2018. Jag kröp ut ur bubblan. Mina närmaste sa att Kent har återvänt. Jag blev närvarande. Visserligen svänger jag snabbt i humöret, upp och sen ner, men jag blev levande. Några vidlyftiga kinaresor är det inte fråga om längre. Men jag är tacksam för de jobbiga åren då jag levde i min bipolära värld (i kombination med min ADHD). Det blev mycket gjort. Många resor blev det. Jag lade även grunden för mitt författarskap. Samtidigt som jag levde farligt. Det är rysligt höga, dödlig fall när man slår i marken från toppen av en mani ner i en bipolär depression.

Ser ut att bli en varm dag. Igen. Värmebölja kallas det. Dessa dagar kommer fler att dö av värmen än av coronaviruset och Covid-19. Pestens tidevarv. En jävla tur att jag hann besöka Kina (två gånger). Behöver inte dö i bitterhet. Visserligen har livet varit en slänggunga, men mycket har blivit gjort. Inte minst alla yrken jag prövat på: Sjuksköterska, akupunktör och laserterapeut, journalist (radio, TV, tidningar), landshövdingens pressekreterare, chefredaktör, informatör, webbmaster – och författare. Från Kina till Ersboda.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Våga ha långtråkigt

Av , , 1 kommentar 2

Att ha långtråkigt är en underskattad egenskap. Det är i långtråkigheten vi får en chans att hinna i fatt oss själv och tänka de tankar vi inte hunnit tänka. Istället fyller vi vartenda tidshål med sociala placebon som skapar våra skenbara liv. Det är som om vi tror att vi blir bättre människor ju mer vi gör och ju mindre vi tänker.

sovande groda

Men om man nu tar plats i soffan och ska ha långtråkigt, så finns ju risken att vi upptäcker att vårt inre liv ter sig en aning fattigt, att vi finner ett liv utan djup och i ren panik söker vi oss istället till vårt yttre. Vi ställer oss framför spegeln och blir förälskade i den bild vi ser. Istället för att landa i oss själv tar vi ett eller två sockerpiller och drömmer oss evigt unga. Sedan sätter vi fart, springer fram medan vi ständigt kastar ett öga på mobilen och klockan på armen. Ledan slår till och det är något helt annat än att våga ha långtråkigt. Tiden blir tom på mening. Men det märker vi inte, inte ens när det är försent för då finns vi inte längre. Och under tiden avundas vi de som kurrat ihop sig i soffhörnet, anklagar dem för lättja och klurar på ett lämpligt sätt att bestraffa dem. För hur ska vårt samhälle kunna fungera om inte alla är flitiga; när det finns människor som lovprisar långtråkigheten?

Det finns de som försöker att beröva oss på våra minnen, mörkermänniskor som har en plan att skriva om historien. Vad ska man annars tro om dem som förnekar Förintelsen? Att förneka det förflutna, vår gemensamma historia, är att våldföra sig på de som gick under i lägren, de anhöriga och en ren och skär stöld av mänsklighetens historia.

En bra dag i går. Glad att berättarprojektet blev av – och är mycket lycklig över att jag så snabbt återfått orken så att jag kan stå på scenen.

För övrigt måste man nog lära sig att stå ut med sig själv och sitt eget sällskap. Fixar man inte det i sin soffa, så lär man knappast göra det i andra sammanhang heller.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , ,