Etikett: livets mening

Hjärtats järnväg

Av , , Bli först att kommentera 4

Uppe med tuppen och hostar in den nya dagen. Varit frisk i en dryg vecka, sen börjar skiten om igen. Hostat hela går kvällen och bitvis under natten för att nu på morgonen köra igång hela tröskverket nere i lungorna. Innan det genomled jag 7-8 veckors influensa+sekundär infektion (förkylning). Då hostade jag åtminstone i två veckor, och så jäkligt en period att jag bara kunde sova ett par timmar per natt och till slut satt jag på sängkanten och pratade med väggen. Jo, så kan det bli om man inte kan sova under en längre period. Som tur är ska jag idag träffa min kloke distriktsläkare ute på Tegs hälsocentral; då för en allmän hälsokontroll, en översyn av min diabetes, mina strokemediciner, en koll av blodtrycket och blodfetterna.

hjärtat

Det är när jag går till min distriktsläkare som jag tvingas erkänna för mig själv hur multisjuk jag i grund och botten är: stroke, diabetes, hypertoni, övervikt och till de kroniska hjärnsjukdomarna bipolär, ADHD och nykter alkoholist. Jag har ännu inte fyllt sextio, men min anamnes påminner om en 80-årings journal. Men så har jag också levt mitt liv i 180, gasen i botten, för att sedan bromsa och då bli sittande under långa perioder – sittande utan att kunna göra något, förutom att tröstäta. Men så levde jag stora delar av mitt liv med diagnoser som jag inte kände till (som läkarna inte lyckades ställa), vilket kom att resultera i enorma konsekvenser för mig som person och för min arma kropp.

Oroar min för min gode vän S. som fått domen: cancer. Cancern har slagit rot i ena lungan, sprits sig till lymfkörtlarna i armhålorna och i skelettet – förmodligen även på binjurarna. Han 55 år. Vill hjälpa honom, men det är sådana här gånger man tvingas inse sina begränsningar. Detta är utom min kontroll. Livet måste dagligen föra en ursinnig kraft mot döden. Vi måste ta tillvara på varje ögonblick av kärlek för att slåss för vår överlevnad.

ånglok

Jag har gjort många resor längs mitt hjärtas järnväg, där jag suttit ensam i en kupé och sett livet flimra förbi utanför ett illa putsat fönster. Jag har sett vackra ögon blixtra förbi, leende som närmat sig och försvunnit och när jag upptäckt kända ansikten som jag inte sett på mycket länge, har jag dragit i nödbromsen – men sådana tåg kan man inte kliva av. Först vid ändstationen bromsar tåget in och dörrarna öppnas. Då får man kliva av – rakt ut i tomma intet.

För övrigt avslutar jag med att citera den danske filosofen Kierkegaard: ”Detta är början, och jag är särskilt skicklig i konsten att börja.”

 

 

 

Livets stora gåtor

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit gott i natt och ända till kvart i sex. Det ser ut att vara grått. Regntunga skyar. Dagens bestyr blir att knata iväg till Coop på Grisbacka och handla mat som räcker över helgen, städa lite, sedan får jag besök mitt på dagen en bokköpare (och en god vän förstås) och på kvällssidan kommer Lena körande med sin lilla bil.

pillerask
På vilken sida ligger bipacksedeln med produktinformationen?

Härom veckan pratade jag och Peppe (även Karlsson var med på ett hörn) om ett av livets stora mysterier, nämligen hur det kommer sig att man nästan alltid lyckas öppna den sida på en ny läkemedelsask där bipacksedeln ligger och skräpar. Vi talar om askar utan pilar, utan texten ”Öppna här”; askarna som på ytan ser neutrala ut, utan något direkt synbart som ”tvingar” oss att öppna FEL sida först. Det måste vara något med layouten, med typsnitten, kanske något med färgsättning som får oss att öppna ”fel” sida gång efter annan. Nu är det väl läkemedelsbolagen ambition att vi ska läsa produktinformationen om just deras piller. Men hur bär de sig åt? Om man nu (som jag och Peppe) absolut inte vill läsa produktinformationen på fyra språk från en pappersbit som utvikt täcker hela köksbordet och istället direkt ta ett livsuppehållande piller, hur bär man sig då åt för att öppna den RÄTTA (ur konsumentvinkel) sidan först? Något att forska på!

Ko

Fast det finns andra livsmysterier att fördjupa sig i. Låt oss ta några exempel: Varför ligger det flytvästar under stolarna i flygplanen när det istället borde ligga fallskärmar där, kommer det mjölk ur näsborrarna på en ko som tokskrattar, hur de fått teflonet att fastna i själva pannan när det är sagt att ingenting kan fastna på teflon, varför är ordet förkortning så långt, varför hade kamikazepiloter hjälm, om man klonar en sjörövare får man då en piratkopia och hur vet man att en penna med osynligt bläck har tagit slut? För att inte tala de riktigt tunga frågorna: Var slutar rymden och varför finns jag? Usch, nu blev jag yr.

För övrigt lämnar jag nu grubblandet därhän. Vi får leva tillsammans med de stora gåtorna och inse att det finns något som är större än oss. Tids nog får vi svaren.

 

Våga ha långtråkigt

Av , , 1 kommentar 2

Att ha långtråkigt är en underskattad egenskap. Det är i långtråkigheten vi får en chans att hinna i fatt oss själv och tänka de tankar vi inte hunnit tänka. Istället fyller vi vartenda tidshål med sociala placebon som skapar våra skenbara liv. Det är som om vi tror att vi blir bättre människor ju mer vi gör och ju mindre vi tänker.

sovande groda

Men om man nu tar plats i soffan och ska ha långtråkigt, så finns ju risken att vi upptäcker att vårt inre liv ter sig en aning fattigt, att vi finner ett liv utan djup och i ren panik söker vi oss istället till vårt yttre. Vi ställer oss framför spegeln och blir förälskade i den bild vi ser. Istället för att landa i oss själv tar vi ett eller två sockerpiller och drömmer oss evigt unga. Sedan sätter vi fart, springer fram medan vi ständigt kastar ett öga på mobilen och klockan på armen. Ledan slår till och det är något helt annat än att våga ha långtråkigt. Tiden blir tom på mening. Men det märker vi inte, inte ens när det är försent för då finns vi inte längre. Och under tiden avundas vi de som kurrat ihop sig i soffhörnet, anklagar dem för lättja och klurar på ett lämpligt sätt att bestraffa dem. För hur ska vårt samhälle kunna fungera om inte alla är flitiga; när det finns människor som lovprisar långtråkigheten?

Det finns de som försöker att beröva oss på våra minnen, mörkermänniskor som har en plan att skriva om historien. Vad ska man annars tro om dem som förnekar Förintelsen? Att förneka det förflutna, vår gemensamma historia, är att våldföra sig på de som gick under i lägren, de anhöriga och en ren och skär stöld av mänsklighetens historia.

En bra dag i går. Glad att berättarprojektet blev av – och är mycket lycklig över att jag så snabbt återfått orken så att jag kan stå på scenen.

För övrigt måste man nog lära sig att stå ut med sig själv och sitt eget sällskap. Fixar man inte det i sin soffa, så lär man knappast göra det i andra sammanhang heller.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , ,