Etikett: nazism

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 3

Trollhättan på allas läppar och hos de allra flesta formas ord om förfäran, om den obegripliga ondskan och inte alltför sällan hörs ett stilla ”Varför?” Sen finns det en klick stollar i det här landet, som gömmer sig fegt bakom tangentborden och hejar på mördaren, tycker att det var en hygglig, rent av smart handling att på detta sätt få bort några av ”svartskallarna” från Moder Sveas jord. Det är så att man häpnar. Men dessa, förmodligen flertalet unga, ensamma män, är bara svansen till ”vargen” som gjort det legitimt med sin något sockrade, inlindade rasism och som dessutom skaffat sig rätten att säga det ”förbjudna” i landets riksdag. Sverigedemokraterna.Nu brinner flyktingförläggningar – samtidigt som SD:s planerar att smutskasta vårt kära fosterland utomlands.Allt hänger samman. Allt är planerat. Som ett grekiskt drama.

halloween

I dessa tider då vi ska frukta farliga ”monster”, utklädda ungar i gummimasker som smyger runt i jakten på godis, men dem ska vi inte vara rädda för. Sanningen är att vanliga människor är mångt farligare. Och särskilt farliga är rädda människor – så väl de som utför hemska dåd som de som står vid sidan och tittar på. När vi möter ondskan i bilderna från kriget i Syrien, när vi minns Breiviks massaker och naturligtvis knivdåden i Trollhättan, så är det som om världen faller i bitar och blir till en synnerligen obegriplig att leva på. Inte minst tänker vi: Hur i hela friden ska vi kunna försvara oss mot sådana illdåd?

I viss mån kan man kanske säga att våld är den maktlöses språk; att få sitt sagt genom att skada en medmänniska, slå nån på käften eller rent av göra något ”större” och utföra en terrorhandling. Dessutom vet vi hur vissa använt våldet för ett högre syfte, för att bli en del i ett större sammanhang – den som löser ett problem för den goda sakens skull.

Under andra världskriget var det många av vakterna vid koncentrationslägren som inte kände någon skuld och menade att de bara lydde order,att det var en del av yrket som soldat. Det blev helt normalt att döda och bränna upp miljoner judar. Men vilka, vem är befälhavare när vi ser sådana dåd som utförs i Trollhättan då gärningsmannen konsekvent gav sig barn med annan hudfärg. Eller är det hela resultat av ett massivt grupptryck som till slut får en att ta på sig rollen som den store hämnaren? Och alltid dessa unga män … Det är de som greppar vapnen. Ibland kan man få intrycket att manligheten är nån slags av kollektiv sinnessjukdom.

Någon tar ledningen, andra följer – precis om under vilket annat krig som helt. Så har vi män gjort i alla tider, ställt oss i led för att bli kanonmat i något av alla dessa krig. Och när allt är över så säger vi kör: Men vi lydde ju bara order.

Anders-Behring-Bre

 

Merparten av de 77 som Breivik dräpte blev skjutna i huvudet. Marxistyngel, som han kallade ungdomarna. Han blev överlycklig när han inte stämplades som galen och dagen till ära gjorde han en fascistisk hälsning i domsalen.

Vad som blir allt mer tydligt är uppdelningen av Vi och Dom, mellan rika och fattiga, friska och sjuka, mellan kristna och muslimer, vita och mörka – och i det skapas en känsla av att Vi är bättre än Dom. Det skapas myter om det ”annorlunda” (rent av att vissa grupper skiter på ett annorlunda sätt) och det är bara ett led av göra dem mindre mänskliga, vilket gör det ännu lättare att avsky dem. Nästa steg är att förnedra offret – slå det på käften eller rent av dräpa det (i en slags nödvändighet).

Det här som åskådarna spelar en viktig roll, alla de likgiltiga, passiva som tittar på, som inte ingriper. Åskådarna är en förutsättning för ondskan. ja, precis som i ett grekiskt drama. Någon måste se föreställningen. Jo,det torde rent av vara så att åskådarnas fruktan och det Ondskefulla är nån form av siamesiska tvillingar. Historiskt har det varit så – och då går det ju inte att låta bli att nämna 30-talets Tyskland och nazisternas maktövertagande och krossandet av demokratin.Det gjordes ju med hjälp av alla tysta åskådare.

En riktigt bra grogrund för våld och ondska är orättvisa, det visar mängder med studier på. När ojämlikheten och orättvisorna i ett samhälle ökar, ja då ökar även våldet. I orättvisorna bor frustrationen och i den skammen. Skammen över att sakna jobb, inte ha pengar till hyran, skammen över att inte var behövd, att vara utanför sammanhangen. Samtidigt som en klick skor sig och blir rikare och rikare. Och mer arroganta, drabbade av sitt högmod. Ilska, knutna nävar i byxfickan. Hos en del växer ett allt starkare behov av revansch. Och då! Jäklar i min lilla låda, dyker det inte upp några välklädda och välkammade män med tvivelaktig bakgrund (typ järnrör i nävarna) som säger sig ha lösningen på eländet – inte minst vet de vilka syndarna är, vilka som tar jobben, som går före i köerna och hotar firandet av jul och midsommar, som stjäl och våldtar våra vita kvinnor. Sanningen! Ta rygg på vinnarna!

Det är en farlig tid. Det nu vi behöver är allt det mod vi kan uppbåda. Precis allt.

För övrigt är det vår moraliska plikt att  hjälpa de som far illa, att räcka ut en hand till en drunknande, att dra ut någon från ett brinnande hus. På samma sätt som det är vår plikt att kasta ut trollen från garderoben. För i ljuset förbleknar de och blir upplösta.

 

Aldrig mer!

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit gott, vilket jag är tacksam över. God sömn är viktigt, något jag genom livet tyvärr sällan varit förunnad med. Det kan nog bero på ”motorn” jag har i mitt huvud, den som ständigt brummar och går, som driver mig framåt på gott och ont. Det tar ett tag att få den att gå på tomgång och medan jag ligger där i sängen och väntar på att det ska ske, så hinner jag ju börja tänka på det jag borde ha gjort och det som jag måste göra, för att sedan börja grunna på någon av mina romanfigurer eller börja gräva i gamla minnen. Så istället för att få motorn att gå på tomgång, har jag istället lagt in tvåa och trean och tryckt på gasen. Redan som barn sov jag uselt. Fem-sex timmar när jag skulle ha behövt sova 8-9 timmar. Som vuxen brukar det i snitt bli fyra-fem timmar. Jag tycks inte vara byggd för mer sömn. Det torde väl inte vara bra att sova så lite som jag gör, då vi i sömnen bearbetar mycket, sorterar och lägger på rätt plats och även lugnar ner de inre organen. Men det är inte mycket jag kan göra åt detta. Jag har säkert fått vara vaken nåt år mer än en normalt sovande 57-åring. Om nu det skulle vara något att hurra över?

Har anmält mig till manifestationen här i Umeå mot nazism och rasism. Det sker den 9 november, ett datum som vi förknippar med ”Kristallnatten”; den natt år 1938 då nazisterna i Tyskland påbörjade utrensningen av judar.

läger

”Natten mellan den 9 och 10 november 1938 brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Även judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, mördades och många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen. Där utsattes de för en brutal behandling av SS. De judar som lovade att lämna Tyskland för att aldrig återvända blev senare frisläppta.”

Nu rör dessa mörkermänniskor på sig igen – trots att det goda en gång svor: Aldrig mer! Återigen blommar föraktet mot svaghet, hatet mot det annorlunda och vi hör allt oftare hur det talas om det ”rena” fosterlandet där bara ursvenskar och röda små stugor är tillåtna. Det är obehagligt. Fast vi får inte glömma att i nuläget så är antalet goda mångt större än antalet mörkermänniskor – bara vi inte glömmer bort att säga emot och ställa oss i vägen ifall de ger sig på någon av dessa svaga, de som är annorlunda. Det är en tid då vi ska räcka fram handen och hjälpa. Nästa gång kan det vara vi som behöver hjälp.

Verkar bli en fin dag igen. I går när jag promenerade längs älven, på en bädd av fallna löv, så var jag tvungen att ta av mig luvan och öppna upp jackan. Det var för årstiden märkligt varmt. Drack sedan en dyr kopp Cappuccino, 47 spänn, men ta mig tusan det var den värd. Dessutom var jag värd den kaffekoppen.

cappuccino-830962_640

För oss som individer är det viktigt att sätta gränser. Hit men inte längre. Då sätter vi också ett värde på oss själv, att vi inte tillåter andra att köra över oss, utnyttja och behandla oss illa. Inte minst viktigt är detta i en relation. Är man tydlig med sina egna gränser, så ökar även förståelsen för andra människors gränsdragningar. I grund och botten handlar det om respekt för varandra. Jag tror att gränslösa människor verkligen kan ställa till det för andra. De kan verkligen göra andra illa – utan att de lägger märke till det. Jo, jag vill hävda att just mot de gränslösa är det viktigt att sätta upp egna gränser.

För övrigt ska jag koka mig mer kaffe. Inte så dyrt och fint som jag drack i går. Men jag har köpt ett prima pulverkaffe och det duger åt mig.

Misshandel av säljare

Av , , 2 kommentarer 2

Tog bussen ner på stan och Bakfickan för att hämta några exemplar av det rykande färska numret av tidningen Vasaplan. Som vanligt i en vacker, tilltalande layout, vilket är Erik Olofssons förtjänst som redigerar våra tidningar. Innehållet har en stor spännvidd och det finns en rad intressanta reportage att ta del av. Nu har vi i redaktionen gjort vårt. Vi har producerat en bra tidning som vi nu skänker till de organisationer som samarbetar med oss och från dessa kommer sedan de säljare ni möter ute på stadens gator och torg. Redaktionen börjar sedan om på noll – eftersom vi inte går med vinst.

20150925_105144

Men det har kommit smolk i bägaren. I måndags överfölls och misshandlades en av skådespelarna i teatergruppen ”Tro, hopp och mod”. Det skedde på Vasaplan där han lugnt satt och väntade på bussen hem. Den misshandlade är även av våra säljare. Först kom en främmande man fram till honom och skrek okvädinsord om att han inte hade samma värde som andra människor. ”Du har inte här att göra. Ge dig av ditt äckliga svin!” På hans bombarjacka satt fyra märken med hakkors. Sedan påbörjades den fysiska misshandeln. Detta inför ett antal åskådare som inte ingrep. Knytnävsslag, sparkar samtidigt som det skreks: ”Djävla svin!”. Återigen – ingen som ingrep. Ingen som larmade polisen. Efter misshandeln blev det besök på akuten. Glasögonen var krossade. En polisanmälan gjordes.

2602580-jpg
Några ur teatergruppen ”Tro, hopp och mod.”

Vi är alla skärrade av det som skett. Tidigare har vi från en avhoppad sverigedemokrat blivit offentligt anklagade för att stödja kriminell verksamhet och så nu detta. Vi vet att i fascismens och nazismens ideologi finns ett djupt förakt för de svaga, för det annorlunda och att de som förespråkar dessa ideologier allt som ofta sparkar neråt. Detta med människors lika värde måste vi vårda ömt och försvara  – inte minst mot de mörkerkrafter som dansar runt i den bruna sörjan. Vad får vi annars för samhälle? Ska stollarna få styra och diktera hur vårt framtida samhälle ska se ut? Vill vi det? Med då krävs det ta mej tusan mer civilkurage – som vi borde fått se vid händelsen när skådespelaren och säljaren misshandlades inför en ”publik”.

Gänget i ”Tro, hopp och mod” låter sig inte skrämmas utan uppträder i morgon på Ersboda Folkets hus, då i samband med att Leif Stenbergs film ”I väntan på ett liv” visas (kl. 14.00 – 16.00). Visa er solidaritet med skådespelarna genom att gå dit – och applådera deras mod!

För övrigt plågas jag av en plågsam huvudvärk.