Etikett: Tro

Krig i Guds namn

Av , , Bli först att kommentera 3

Att krig förs i Guds heliga namn är sannerligen inget nytt. Genom århundradena har religionen blivit ett effektivt slagträ i retoriken. Men med vilken rätt kan man påstå sig företräda den rätta tron och göra anspråk på den ende och sanne Guden – och när tippar det hela över så att religionen ond? Är grundorsaken till detta hat brist på kunskap om varandras religioner? Det är i okunskapens mylla som fördomarna växer.

Religionen i sig bär på starka krafter. Hur ofta hör vi inte olika företrädare tala (skrika) om vilken som är den ”rätta tron.” Är det inte kristendomen så är det islam eller judendomen. Glöm inte hinduismen eller buddismen. Fast buddistmunkarna brukar väl inte vara några gaphalsar? Sen har vi en massa religiösa grupperingar som emellanåt kan stoppas in i kategorin sekter: Jehovas vittnen, scientologerna, rastafari och mängderna av naturreligioner. Sedan har vi ju ett flertal grupper som säger sig vara ateister: De som tror att de inte tror. I de många konflikter som präglat Mellanöstern har båda sidor ansett sig vara välsignade av den rätte guden. Runt om i världen och genom århundraden har arméer marscherat för att föra krig mot ondskan, ofta har det handlat om det heliga kriget. Så var det redan på korstågens tid. Liksom under Irakkriget och nu i Syrien. Världen tenderar att bli farlig när vi talar i termer av ”vi” och ”de”.

Religionen blir ond när dess företrädare börjar göra anspråk på den absoluta sanningen och kräva blind lydnad av sina undersåtar. Det är då som folk blir närsynta i tidens landskap, för att sedan drabbas av en ruskig trångsynthet. Då når inga motargument fram. Nu talar vi om fanatism. Nu har de rättrogna förlorat känslan för det symboliska djupet i beskrivningen av Gud och tolkar allt bokstavligt. De ser inte när det goda drunknar i det onda.

Den selektiva läsningen av de heliga skrifterna är ett märkligt beteende. Bibeln är ju en tjock bok som erbjuder tolkningar om det mest kring våra liv och det som sker efter döden. Men genom att bara läsa vissa utvalda delar (som passar in på de argument man vill saluföra) kan de auktoritära ledarna ställa krav på religiös underkastelse. ”Se och hör! Detta står ju i Bibeln!” Det är nu som missionerande blir till en ren och skär maktpolitik. Det kan dessutom vara så att livet blir enklare när ”sanningen” serveras på silverfat – när man själv slipper söka efter den.

Kunskap, kunskap – ack så viktig den är! Okunskapen är i mångt och mycket orsaken till att folk i dag (även förr i  tiden förstås) väljer förenklade svar och lösningar på svåra frågor. Då blir världen svart/vit, antingen eller. Just nu tänker jag på alla de konspirationsteorier som stora skaror sväljer med hull och hår.

Just nu tycks det råda brist på visa människor. En fördjupad kunskap, som man skaffat genom egen läsning och livets erfarenheter leder bort från de ondskefulla tolkningarna. Visdom är den inre kompass som peka mot trons inre kärna. Kunskap är ett bra vaccin mot ondskan och alla de som vill lura i oss en massa stolligheter. Det som är en uppenbar lögn blir till en sanning för många som har bristande kunskaper. Tyvärr.

Vad gäller de tre stora religioner är det sällan som det lyfts fram att kristna, judar och muslimer är alla barn av Abraham och som i grund och botten tillber samme Gud. Ska vi slippa de förödande krigen som förs i religionens namn, måste de goda företrädarna i samtliga religioner, se till att de sparka ut de bokstavstroende auktoriteterna och fundamentalisterna. De enögda som bara läser varannan rad i skrifterna och som inte har viljan att tolka den goda symboliken i de ord som skrevs för tusentals år sedan.

”Jag läser Bibeln – varenda förbannade dag!” George Patton, amerikansk pansargeneral under andra världskriget.

 

Kaos och andlighet

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar till en grå dag. Det snöar på sina håll i landet, men längst kusten i Västerbotten ska det på sin höjd falla lite regn och vara cirka fyra plus. Låter bra då Lena ska köra sin lilla bil till Skellefteå – med sommardäck. Underkylt väglag är farligt. Minns en gång för länge sedan, på den tiden jag körde Volvo Amazon, vilket var en rolig bil att sladda med under kontrollerade former. Det stora problemet var att denna framtunga, bakhjulsdrivna bil sladdade mest hela tiden. Jag och en kompis skulle till Vilhelmina. Vi åkte från Lycksele för si så där 30 år sedan.

ishalka

Det var i november, snöfritt, men det regnade – och så frös det till. Bilen gled i sidled även när jag bromsat in och stannade precis innan diket tog vid. Hjulen snurrade, vi kom oss inte ur fläcken och jag föll ett par gånger på isgatan som nu bredde ut sig de tio milen fram till Vilhelmina. Det var då jag fick den smarta idén. Jag tog mig ner i diket och ut i skogen och började kånka fram den ena stora stenen efter den andra, som sedan lades i bagaget. När bakdelen av bilen tyngdes ner och gav en jämvikt till motorn i fronten, fick bakdäcken bättre kontakt mot underlaget och jag kunde köra, typ 30-40 km/h. Det tog en evighet att köra till Vilhelmina, men vi höll oss på vägen. Efter denna händelse körde jag året runt omkring med tegelstenar och gråstenar i bagaget i de två Amazoner jag kom att äga i mina unga år.

Det troende livet blir lätt till en dårskap för de som inte tror. Men så är det också svårt att med ord förklara tron för en annan, att beskriva något som inte går att se, att ta på. Möjligt kan man skapa en nyfikenhet hos tvivlaren, peka ut riktningen och berätta om den väg man måste följa. En människas inre liv är ibland bara en vag känsla av att det finns något mer, att det finns ”något” som är större än jag, men som inte går att nås genom intellektet eller att beskriva på ett ”vetenskapligt” sätt. Eller som hjärnkirurgen sa: ”Jag har opererat hjärnor i över trettio år, men har ännu inte sett en enda tanke.”

andligheten

Men det är väl därför som det kallas för tro – och den tron är min. Jag är en stillsamt bekännande kristen som sällan går i kyrkan, som aldrig ber och sällan predikar. Min tro hjälper mig att förstå det som sker inom och utanför mig själv, och tanken av att det finns ”något som är större än jag” tar bort stora delar av mitt kontrollbehov. Jag får sinnesro av att acceptera det jag INTE kan förändra. Det ger utrymme till att skaffa mod för att förändra det jag verkligen kan påverka och förändra.

Min f.d svärmor har dött. Det var en mycket snäll och glad kvinna som jag kom bra överens med. Det fanns solsken i hennes leende. Vila i frid!

Pojkeikrig

Såg som vanligt på morgonnyheterna i SVT (I TV 4 äter de ju mest paj och dricker dyra viner), och får allt mer känslan av att världen håller på att falla samma, att den inom kort kommer att slitas ut och itu. I Mellanöstern pågår ett vansinnigt krig där alla tycks slåss mot alla, med enda mål att hinna dräpa så många som möjligt. Kaos råder och i det får ondskan fritt spelrum.

För övrigt säger jag bara: Livet är kort, kyss mig långsamt.

 

Misshandel av säljare

Av , , 2 kommentarer 2

Tog bussen ner på stan och Bakfickan för att hämta några exemplar av det rykande färska numret av tidningen Vasaplan. Som vanligt i en vacker, tilltalande layout, vilket är Erik Olofssons förtjänst som redigerar våra tidningar. Innehållet har en stor spännvidd och det finns en rad intressanta reportage att ta del av. Nu har vi i redaktionen gjort vårt. Vi har producerat en bra tidning som vi nu skänker till de organisationer som samarbetar med oss och från dessa kommer sedan de säljare ni möter ute på stadens gator och torg. Redaktionen börjar sedan om på noll – eftersom vi inte går med vinst.

20150925_105144

Men det har kommit smolk i bägaren. I måndags överfölls och misshandlades en av skådespelarna i teatergruppen ”Tro, hopp och mod”. Det skedde på Vasaplan där han lugnt satt och väntade på bussen hem. Den misshandlade är även av våra säljare. Först kom en främmande man fram till honom och skrek okvädinsord om att han inte hade samma värde som andra människor. ”Du har inte här att göra. Ge dig av ditt äckliga svin!” På hans bombarjacka satt fyra märken med hakkors. Sedan påbörjades den fysiska misshandeln. Detta inför ett antal åskådare som inte ingrep. Knytnävsslag, sparkar samtidigt som det skreks: ”Djävla svin!”. Återigen – ingen som ingrep. Ingen som larmade polisen. Efter misshandeln blev det besök på akuten. Glasögonen var krossade. En polisanmälan gjordes.

2602580-jpg
Några ur teatergruppen ”Tro, hopp och mod.”

Vi är alla skärrade av det som skett. Tidigare har vi från en avhoppad sverigedemokrat blivit offentligt anklagade för att stödja kriminell verksamhet och så nu detta. Vi vet att i fascismens och nazismens ideologi finns ett djupt förakt för de svaga, för det annorlunda och att de som förespråkar dessa ideologier allt som ofta sparkar neråt. Detta med människors lika värde måste vi vårda ömt och försvara  – inte minst mot de mörkerkrafter som dansar runt i den bruna sörjan. Vad får vi annars för samhälle? Ska stollarna få styra och diktera hur vårt framtida samhälle ska se ut? Vill vi det? Med då krävs det ta mej tusan mer civilkurage – som vi borde fått se vid händelsen när skådespelaren och säljaren misshandlades inför en ”publik”.

Gänget i ”Tro, hopp och mod” låter sig inte skrämmas utan uppträder i morgon på Ersboda Folkets hus, då i samband med att Leif Stenbergs film ”I väntan på ett liv” visas (kl. 14.00 – 16.00). Visa er solidaritet med skådespelarna genom att gå dit – och applådera deras mod!

För övrigt plågas jag av en plågsam huvudvärk.