Etikett: värme

Ett navelskådande folk

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är verkligen en kamp mot hettan. Har sedan en dryg vecka tillbaka skippat balkongen där temperaturen varit drygt 40 grader. Hukar därför inomhus vid någon av mina fläktar, för att på eftermiddagen uppsöka någon av badstränderna. Två dagar i rad har vi besökt Nydalabadet. Vattnet har varit 24 grader, ljummet. Idag åker vi mot Skellefteå, där det är minst lika varmt.

desert-279862_960_720

 

Brunnarna sinar, gräset gulnar, grödorna torkar bort, skogsbränderna härjar. Ska detta vara det slutgiltiga tecknet på att klimatet är rubbat?

Det har blivit fult att sysselsätta sig med tillbakablickar, att fästa för stor vikt vid det förflutna. Då blir man betraktad som en bakåtsträvare. Man kan rent av bli kallad för en stillastående figur, medan andra som är i Nuet  ständigt rör sig framåt. Vi lever i en tid då allt ska gå snabbt: speed-dating, snabbmat, powernaps, korttidsterapi, snabbläsning. Men om vi inte blickar bakåt, så kan vi ju aldrig lära oss av de misstag vi gjort; inte heller kan vi förstå oss själva på djupet. Denna fixering med att andas med magen och sjunka in i nuet, gör oss till ett navelskådande folk som glömmer bort att träna på empati. Dessutom: Utan minnen finns vi inte.

Sanningen finns därute, inte därinne.

För övrigt går inte allt här i världen att fixa med positivt tänkande. Människan är en mycket sårbar varelse.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Ett perfekt dyk

Av , , Bli först att kommentera 1

Det har varit rätt så varmt de senaste dagarna. I går, ute på balkongen, höll jag på att förgås. Jag stekte ett ägg uppe på flinten, fyllde naveln med vatten och kokade en kopp kaffe, samtidigt som jag tinade upp en vetelängd i armhålan. Och så såg jag bilder. Kröp fram genom ett ökenlandskap; långt därborta en karavan av kameler.

Insåg att jag illa kvickt var tvungen att doppa mig. Skynda, skynda …

Så jag slöt ögonen.

Står på bryggan. Under mig det svarta, svalkande vattnet. Några friska benböj, ett par djupa andetag. Koncentration, händerna ihop ovanför huvudet. En fokuserad kraftansamling.Med en ryslig spänst i benen skjuter jag iväg i en elegant båge, snett uppåt, sedan i en ursnygg vinkel ner mot vattnet. Klyver ytan med ett perfekt snitt, med kirurgisk precision. Det svala vattnet sluter sina mjuka händer kring min kropp, några simtag upp mot ljuset. Jag är uppe igen. Triumfen, den stora segern.

”Såg ni?”

Möts av arga ansikten, ser ett par hyttande nävar.
”Men var det nödvändigt att göra bomben när vi dukat upp maten på bryggan. Fan, du har ju skvätta ner precis allt?”
Längre bort hör jag: ”Jävla tjocksmock!”
Fast inne i huvudet var det ett snyggt, nästan perfekt dyk.

Vi ska vara rädda om våra inre bilder. Det är kanske på det viset att det är just dem som håller oss vid liv, som driver oss framåt. Som ursnygga simhopp från drömda badbryggor. Däremot ska vi göra oss av bilder där vi hoppar från skyskrapor och ensliga torrtallar. Dyk istället ner i en svalkande inlandssjö. De är näst intill ofarliga.

Idag ska jag hoppa höjdhopp, stöta kula och springa hundrameter på 11,5 sekunder.

Och dyka från en brygga.

Om inte – så får jag väl råna en bank så att jag åtminstone blir skuggad av polisen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Med kokande hjärna

Av , , 1 kommentar 1

Frukost ute på balkongen. Får minnesbilder från de resor jag gjort under årens lopp. Klockan några minuter över sex och det är redan klibbigt varmt. Anar en tryckande värme senare under dagen. Klart är att jag med stigande ålder (vikt?) fått allt svårare att hantera (stå ut med?) temperaturer som dessa.Helt klart så tänker man sämre när det är riktigt hett; hjärnan blir överhettad. Den kan rent av koka. Förr i tiden kunde man få ett lindrigare straff om man begått ett brott under inflytande av ohälsosamt väder. Typ: ”Jag rånade banken på grund av solsting.” ”OK, då drar vi av tre år av ditt straff.” I går, vid 16-tiden, var det nära att jag rånat en bank. Solen hade förvridit min hjärna.

Medan bakterier och virus trivs och förökar­ sig i värmen, så är det onekligen så att vi människor mår rätt så bra av värmen. Ja, med undantag för gamlingarna och de med olika hjärtsjukdomar. Och de som gör högvakten vid slottet, planterar plantor på kalhyggen, flintskalliga utan hattar, höggravida, rödhåriga utan pigment, asfaltläggare för att ta några exempel. Positivt är att solen hjälper till att skapa d-vitaminer i huden, vilket kroppen behöver för att kunna ta upp kalcium och fosfor. Utan sol skulle skelettet bli mjukt och på sikt skulle vi helt sonika falla samman och bli till ryggradslösa amöbor. Ljuset i sig är också en förutsättning för att vi ska må psykiskt bra. Det bildas endorfiner, får fart på dopaminet och oxytocin (det som gör oss förälskade). Fast å andra sidan kan allt för flitigt solande väcka liv i ett malignt melanom. Vårt förhållande till solen ska med andra ord vara balanserat – som med livet i stort.

Medan vi i dessa dagar pratar skit om sommaren, som allt för het (vädret är ju sällan bra), så kommer vi långt ut på hösten och en bit in på vintern att minnas sommaren 2014 som något alldeles speciellt. Vi kommer att skryta om hur mycket vi pressade oss i solen, medan vi klagar på kylan, regnet och snön.

Tänker på arvet jag fått. På brevet från en känd, uppsatt advokat i Förenade Arabemiraten, som meddelade att jag hade en okänd farbror som efterlämnat 43 miljoner dollar. Omar Lundholm hette han. En man som gjort sig rik på ökenvandringar och att finna vatten. Förmodar med sin slagruta. Om gamle, fine farbror Omar levat hade han kunnat lära mig en del om att klara av värmen.

Fast till syvende och sist, handlar det om att ständigt befinna sig där livet självt utspelar sig. Där och ingen annanstans.Som i dag, den 23 juli, en dag då det kommer kommer att bli hett som i helvetet. Men jag var där.

Kanske ska jag läsa om romanen ”En vandring i solen”? Jo, den torde passa.

Dessutom – det börjar bli dags med ett bad.

1 kommentar
Etiketter: ,

Långsamhetens lov

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag sjunger jag långsamhetens lov. En dag att vila sig i, en dag att bara vara. Efter en tid av intensivt skrivande och på det ett flitigt framträdande för mina läsare, inser jag att jag måste ta det lugnt. Allt har sin tid. De senaste dagarna har jag mosat ner mig i soffan och sett en hel del filmer, däremellan har jag läst de böcker jag inte hunnit med under min skrivperiod. Känner hur jag laddat batterierna, hur jag sakta återfått orken.

Bara värmen kommer ska jag börja fotvandra – och gå mig stark. Men när jag kikar ut genom fönstret ser jag de grå skyarna som skvallar om snöblandad nederbörd. Jo, det här året har vintern sannerligen varit segdragen. Häromdagen lät jag skifta däck. För tidigt?

I dag kör hockey-VM igång, med en inledning mot Norge. Det borde väl gå vägen. Tänker dock på fjolåret då det blev torsk, just mot Norge. Kan bara hoppas på ett bättre resultat denna gång. Vi säller upp med osedvanligt starkt lag, i varje fall på papperet. Kör så det ryker!