Etikett: Sol

Kravens årstid

Av , , Bli först att kommentera 6

Sommartider – ja i varje fall tisdag och onsdag. Idag blåser det. Regnet faller. Noalverä. En dag att kura ihop sig i. Sitta och skriva. På äldre dag har sommarvärmen blivit besvärlig för mig. Särskilt efter stroken 2015. Solen ger mig huvudvärk. Inte blev det bättre av att drabbas av Parkinson. Förra sommaren var jag inte utomhus många gånger. Satt inne i skuggan och skakade.

Förr i tin älskade jag sommaren. Minns än hur gruset killade under mina lena barnafötter. Efter någon veckas spring var de stenhårda och tålde till och med skogens vassa rötter och stenar. Under ungdomsåren reste jag mycket och kunde utan besvär ligga på en strand, någonstans i världen, i sju-åtta timmar och låta solen fernissa min bleka hy.

Men nu är det annorlunda. Tycker att sommaren ställer för många krav. Direkt solen lyser det minsta ska man störta ut och ockupera en bit av närmaste sandstrand eller ut och promenera eller besöka olika fina platser – och njuta av det förbannande Nuet.

Det fanns en sjö
jag sommartid
ofta dök i.
Även den sommaren.
Vattnet kupade sig
kring min kropp
som två lena händer.
Det var då jag sjönk,
ner i lera,
i grumligt vatten.
Jag hade glömt hur man simmar.
Med sparad luft i lungorna,
kröp jag på sjöns botten
fyromfot mot land.
Jag överlevde.
Reste mig ur vattnet
och blev åter
den människa jag är.
Vattnet är fiskarnas hem.
Jag bor på jorden
och minns inte längre
om hur man dyker
i en sommarvarm sjö.
/Kent Lundholm 2020-06-07
PS! Glöm ej chansen att vinna två av mina böcker. Besök min facebooksida: Länk till tävlingssidan

Fördomarnas sanna element

Av , , Bli först att kommentera 3

Hittills i sommar har jag fått uppleva en knapp vecka med värme och sol, men så många timmar av solande har det inte blivit. Igår satt jag på balkongen och läste Bob Dylans memoarer i ett par timmar och brände flinten och min något utstående mage. Tål inte längre värmen. Åldern? Stroken? Eller helt enkelt ett bristande tålamod? I ungdomens dagar kunde jag ligga en hel dag på en vit sandstrand och bränna skinnet. Jag var nog mer fåfäng på den tiden då jag kopplade samman min bruna kropp med skönhet. Det jag idag sammankopplar solandet med är malignt melanom. Ps! Hoppar över årets bad.

LindaKent spanar

Ser du vittra? Jag och Linda i Siksele.

Jag och Lena har varit förbi Siksele en sväng och besökt Linda Marklund i hennes sommarhus. Under en hel dag gick vi igenom våra berättelser, filade på inledning och avslutning. Vi har ställt frågan: Var tog alla original vägen? De som var annorlunda, de som var eljest, ni vet de som simmade motströms i jakten på källorna. Genom att blicka bakåt försöker vi belysa hur det är i dag. Det är klart att det finns många som är annorlunda idag – men har de blivit osynliggjorda, gömts undan? Jag har periodvis under mitt liv varit annorlunda, en udda fågel, och träffat på de som i dag är eljest. Det som är skrämmande är alla de fördomar som frodas och där självutnämnda ”sanningssägare” kan vräka ur sig precis vad som helst. Fördomar består av två element: okunskap och rädsla. Med vår föreställning ”Mitt ibland oss” hoppas vi kunna visa på det storslagna i att vara ett original och på så sätt sticka hål på en del myter. Den 6 september har vi premiär i Lycksele och dagen därpå uppträder vi Väven, Umeå.

Efter sol kommer regn. Verkar stämma. Himlen är igentäppt av högt flygande gråa slöjmoln. När de sänker sig kommer regnet. En dag på något museum? Varför inte? Second hand ute på Teg? En tur i min fina Skoda? Men först ett besök på apoteket, en procedur jag gör om i morgon – då läkarna skriver ut pillren med ett par dagars mellanrum. Har de även skrivit ut ett recept på motion, något som jag missat …

För övrigt innebär alla relationer ständiga utmaningar – inte prövningar. Man ska inte behöva bevisa sin kärlek eller förändra sina beteenden. Då är risken att båda förlorar sig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Viloläge i solen

Av , , Bli först att kommentera 2

Så blev det äntligen sommar. Jag och Lena tog en lång promenad i skogen ovanför Anderstorp. Grönska, värme, ett frasande ljud under skorna när vi gick längs en smal grusväg. Blomstrande ängar, fåglar som i flykten fångar insekter. Efter 45 minuter återvände vi och äntrade balkongen, där jag mest satt i skuggan och läste. Sommar. Det ska bli än varmare idag.

Kent blomma

Hemlig bakom blomma.

Lena tog cykeln och drog ner till centrum och den pågående Stadsfesten där E Type levde rövare. Jag gömde mig och stannade hemma. Jag får acceptera att jag inte längre klarar av stora folksamlingar, att min hjärna inte kan sortera alla intryck och som inte klarar av höga ljud. Detta är resultatet av kombinationen ADHD och stroke som gör att hjärnan lätt hamnar i ett stresstillstånd. Först gör det ont, sen kommer oron och efter det går hjärnan över i OFF-läge.

Stannade hemma för att skriva på romanen, medan jag med ena ögat såg på fotboll och friidrott. Såg Daniel Ståhl kasta iväg diskusen över 71 meter och därmed slå ”Ricky” Bruch dryga 30 år gamla svenska rekord. Såg Bruch kasta upp mot 70 meter på Vindelns idrottsplats. Det var i slutet av 70-talet då han åkte runt på mindre tävlingar för att slå världsrekord. På dessa småtävlingar var han kung och kastade långt – men när det drog ihop sig till VM och OS slog nerverna till och han blev som bäst bromsmedaljör.

solbad.

För övrigt gäller det hitta balansen mellan allt för intensivt och farligt solande och att blotta tillräckligt mycket av kroppen för det ska bildas nyttigt D-vitamin.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Med kokande hjärna

Av , , 1 kommentar 1

Frukost ute på balkongen. Får minnesbilder från de resor jag gjort under årens lopp. Klockan några minuter över sex och det är redan klibbigt varmt. Anar en tryckande värme senare under dagen. Klart är att jag med stigande ålder (vikt?) fått allt svårare att hantera (stå ut med?) temperaturer som dessa.Helt klart så tänker man sämre när det är riktigt hett; hjärnan blir överhettad. Den kan rent av koka. Förr i tiden kunde man få ett lindrigare straff om man begått ett brott under inflytande av ohälsosamt väder. Typ: ”Jag rånade banken på grund av solsting.” ”OK, då drar vi av tre år av ditt straff.” I går, vid 16-tiden, var det nära att jag rånat en bank. Solen hade förvridit min hjärna.

Medan bakterier och virus trivs och förökar­ sig i värmen, så är det onekligen så att vi människor mår rätt så bra av värmen. Ja, med undantag för gamlingarna och de med olika hjärtsjukdomar. Och de som gör högvakten vid slottet, planterar plantor på kalhyggen, flintskalliga utan hattar, höggravida, rödhåriga utan pigment, asfaltläggare för att ta några exempel. Positivt är att solen hjälper till att skapa d-vitaminer i huden, vilket kroppen behöver för att kunna ta upp kalcium och fosfor. Utan sol skulle skelettet bli mjukt och på sikt skulle vi helt sonika falla samman och bli till ryggradslösa amöbor. Ljuset i sig är också en förutsättning för att vi ska må psykiskt bra. Det bildas endorfiner, får fart på dopaminet och oxytocin (det som gör oss förälskade). Fast å andra sidan kan allt för flitigt solande väcka liv i ett malignt melanom. Vårt förhållande till solen ska med andra ord vara balanserat – som med livet i stort.

Medan vi i dessa dagar pratar skit om sommaren, som allt för het (vädret är ju sällan bra), så kommer vi långt ut på hösten och en bit in på vintern att minnas sommaren 2014 som något alldeles speciellt. Vi kommer att skryta om hur mycket vi pressade oss i solen, medan vi klagar på kylan, regnet och snön.

Tänker på arvet jag fått. På brevet från en känd, uppsatt advokat i Förenade Arabemiraten, som meddelade att jag hade en okänd farbror som efterlämnat 43 miljoner dollar. Omar Lundholm hette han. En man som gjort sig rik på ökenvandringar och att finna vatten. Förmodar med sin slagruta. Om gamle, fine farbror Omar levat hade han kunnat lära mig en del om att klara av värmen.

Fast till syvende och sist, handlar det om att ständigt befinna sig där livet självt utspelar sig. Där och ingen annanstans.Som i dag, den 23 juli, en dag då det kommer kommer att bli hett som i helvetet. Men jag var där.

Kanske ska jag läsa om romanen ”En vandring i solen”? Jo, den torde passa.

Dessutom – det börjar bli dags med ett bad.

1 kommentar
Etiketter: ,

Soldyrkande krönikör

Av , , Bli först att kommentera 0

En vacker dag. Sol, fågelkvitter. En dag att finnas till, att vara. Mer begär jag inte. I övrigt skriver jag på krönikan till Folkbladet. Något jag gör en gång i månaden och som jag gjort i räcka med år. Minns inte när jag började, men det torde vara efter jag slutat som Folkbladets kulturredaktör 1998-99. Visserligen har det gått i vågor, då jag vissa perioder helt enkelt inte haft tid. Är dock glad över att på detta sätt få göra min stämma hörd.

Kattgubbarna sitter i fönstret och glor. Tror inte att de har vett att längta ut, då de fostrats till innekatter. Fast vem vet? Om jag öppnar balkongdörren hoppar de kanske ut och försvinner. Det är märkligt ur djupt instinkterna sitter hos dessa varelser. Förresten det gäller väl även vi människor. Ja, när det gäller de djupt sittande drifterna.

Om ett par veckor drar min författarturné igång – igen. Då är det Skellefteå, Vilhelmina, Lycksele, Vindeln, Robertsfors, Umeå och Nordmaling som väntar. Det är vansinnigt skönt att ha klarat av boksläppen i Lycksele och Umeå. Det var onekligen pirrigt. Men det gick vägen.

Nu väntar jag på jäntan min. Hämtar henne vid tresnåret. Skönt att få rå om henne under några dagar.

Valborg. Ingen högtid jag sätter så stor vikt vid. Det var kul när man var tolv och förfogade över en bunt med Kinapuff, häxpipor och ettöressmällare. Gud vad jag kunde ladda.

Däremot är 1 maj viktig. Arbetarnas högtidsdag. Då jäklar ska här marscheras.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,