I morse cyklade jag iväg till Skatteverket. Tja, i morse är lite felaktigt sagt, klockan var närmare lunch. Som pensionär har jag blivit särskilt trög om mornarna.

Vid Operaplan stod två tjejer och målade på asfalten. Det skulle bli blommor till MADE-festivalen, sa dom.

Hm. Asfaltsblommor…

På Skatteverket var det smockfullt. Allehanda ärenden avhandlades kunde jag höra där jag satt och väntade på min tur. Det var uppskov och det var detaljer om sålda fastigheter. Ett ungt par skulle fylla i ett formulär gemensamt. Undrar om det kunde röra sig om att skriva sig på orten, eller så. De kom nämligen från ett annat land. Han talade bruten svenska men fick ingående hjälp av damen bakom disken.

– Här ska du skriva ditt namn. MAKE, ja det är du och MAKA det är hon. ADRESSEN ska stå här. Också MAKANS namn innan hon var gift. VAD HETTE HON INNAN HON GIFTE SIG?

Hon bakom disken talade ganska högt. Jag undrar varför det är så vanligt att man höjer rösten när man ska förklara något till nån som man tror inte förstår?

– Ja, och HÄR… VARAKTIGHET. Det betyder hur länge… hela livet… I EVIGHET…

Här undslapp jag mig ett litet flabb och när jag tittade mig omkring på övriga väntande märkte jag att de log allihop.

Den unge maken la verkligen manken till men inte kan det vara så lätt. Mak-e-e, mak-a-a, v-a-r-a-k-t-i-g-h-e-t !!!

Senare i kväll har jag själv snubblat på orden i KLAGOKÖREN som haft Genrep. På onsdag blir det uruppförande i Operans Bar.

Det är verkligen inte lätt det heller. Ibland är orden tätt staplade, nästan på varandra, ibland ska de vara utdragna som ett gummiband och på en del ställen ska de krumbukta sig i olika tonhöjder.

Ni som händelsevis läser detta: Kom till Operan och lyssna. Klockan 17.00 och da capo klockan 20.00. Onsdag den 7:e MADE-festival. Gratis!

Kormästaren har gjort ett styvt jobb med oss. Kompositören har levt sig in i och förstått Ume-bornas våndor och Speleman är bara för suverän. Det blir Succé!
So long!