Idag blev jag nedstämd igen.

Suck!

Läser artikeln i morgonblaskan om tjejen som säljer sig här i Umeå.

Sen fortsätter jag och läser alla kommentarer på nätet. Över tjugo!

De flesta tycker att det är tjejens ensak.

Jaha…

Många tycker att feministerna ligger bakom moraliserandet och förtrycket av de prostituerade.

Dystert må jag säga.

Jag övergår till att söka tröst i andras bloggar. Tänker att kanske har grabbarna tagit upp det här problemet. Men ACK NEJ! Inte ett ord.

Fast det kanske inte är ett politiskt problem? Jag blir osäker…

Försöker så härmed sammanfatta min ståndpunkt: VARFÖR STÄLLS ALDRIG FRÅGAN OM HUR DET KOMMER SIG ATT HÄLFTEN AV BEFOLKNINGEN TYCKER ATT DET ÄR ALLDELES I SIN ORDNING ATT KÖPA EN ANNANS MÄNNISKAS KROPP?

Nej grabbar, det här har nästan inget med Feminism att göra utan handlar mer om ’Maskulism’.

Nu sitter jag här i min förtvivlan och ensamhet vid min lilla dator och de enda ord som plågar
min hjärna är en sekvens ur Klagokören.

Hoppas jag får citera, men ingen läser ju det här så det ska väl gå bra.

’Jag är trött på världen, samhället och hela mänskligheten. Vi är verkligen hemska!’

Sen senast har jag faktiskt fått upp modet litegrann. Var till en sjukgymnast med min arma arm. Hon är ett riktigt Ess och en skolkamrat till mig från den tiden när hemmafruarna hade möjlighet att gå på komvux.

Vi hade en underbar pratstund om tider som gått och tider som ska komma. Om livet i största allmänhet alltså.

Det är så välgörande att få resonera med medsystrarna. Samtidigt ska hon fixa min onda arm. Nu är det hopp om livet igen! Solong