Idag hade Rutan besök av Matilda, 6 år och mycket spring i benen. Vi hade konsertbiljetter till Operan. Klart jäntan skulle få följa med. Lite vuxenliv mår ungarna bara bra av.

Farmodern rustade med en godispåse.

Så gick vi då Grannen bredvid, Rutan och jag, tre bastanta damer och så lilla skuttande Matilda med godispåsen i högsta hugg.

Men vet ni vilken akustik det är i konsertsalen? Minsta prassel hörs ända fram till den violinspelande Kerti W och de andra musikerna i Avatartrion.

Jag kände mig föranledd att luta mig mot Matilda och säga några förmaningens ord om att man måste vara alldeles tyst när dom spelade så dom inte skulle bli störda för allt hörs så väl.

Jo, jo det visste hon. Hon nickade.

Men redan i första satsen av Pederecki hörde jag några tanter bakom mig tissla och tassla…Hm!

Konserten var underbar, särskilt de mera moderna styckena av Pederecki och Weir tycker jag. Mina ögon tårades, det var så vackert och så spännande.

Matilda klarade provet att sitta stilla så länge alldeles galant.

Sen blev det farmors pannkakor.

Själv tänker jag på min violinspelande mamma som träget tränade i hemmet medan vi fyra skitungar höll för öronen och gjorde grimaser. Stackars mamma!

En härlig eftermiddag kan läggas till livets tråd och nu har det redan blivit mörkt igen.