Herrejestanes! Här är grannen och jag ute och går vid Strandpromenaden som vanligt. Vi snackar och vilar på våra stavar och går en bit i sänder och sen sätter vi oss på en soffa och filosoferar.

Vi har inte en aning om vad som egentligen sker. Varken vad som händer utanför Polistationen eller Östra eller i Umestan. Inte märker vi helikoptern i skyn.

Men däremot ser vi mycket folk i rörelse. Umeås fantastiska pianist går med god fart, Arvid med matte kommer glatt gående, Karl-Gustavs syrra träffar vi också.

Sen när vi sitter på en av sofforna kommer gubbarna från Tvärå-hållet vilt snackande. Idag var dom tre. Jag har hört att dom brukar vara sju, men några av dom är utomlands just nu.Vi syns nån gång då och då därnere vid älven. Dom är som vi flitiga motionärer.

Nu skryter jag om min blogg för dem. Jag säger att jag bloggar och att jag skrivit om de ’sju små negerpojkarna’minsann. Ja, jag kallar dom skämtsamt så eftersom de blev färre och färre vid våra möten, men förklaringen var ju, som sagt, att några rest bort. Dom kommer väl igen.

Nåja, en av dem berättade en rolig historia om någon som gick i Sahara och längtade efter öl. Grannen och jag skrattade livligt.

Nu är det bara så att jag har farit med osanning. Jag har inte alls skrivit om de där gubbarna här i denna blogg. Jag kom på senare att de figurerar i stället i min hemliga blogg där jag brukar skriva mer tramsiga saker.

Hur ska jag rätta till denna fadäs. Problem, problem…