Ålängtan

Av , , 1 kommentar 1

Blev så sugen på att få se nåt annat än datorn och samhället i går så jag åkte ner en sväng till Rickleån i går. Har inte fiskat där på hela hösten då fisket dels varit dåligt, del så är fisket efter lax och havsöring ett slit där man sällan får fisk. Så det har blivit regnbågsfiske istället de tillfällen som bjudits.

Men jag ville se ån bara för att få komma ut i naturen en liten stund.
Bara att få andas i skogen är fantastiskt. Och när jag kommer ut på träbron som går över ån slår fiskesuget till med full kraft.
På nacken längre upp fick jag mitt livs största lax och har fått flera havsöringar. Jäklar att bara få gå här med spöet. Skit samma om man får nåt.
Det är något alldeles speciellt ändå med en å som man gått längs i snart 40 år. Där man fiskat sen tonåren.
Jag har inget spö med mig men känner ändå hur otroligt tacksam jag är som får ha det här vattendraget så nära.
Och snart är jag här med spöet också.
 
 
1 kommentar

Ur barnamun…

Av , , Bli först att kommentera 2

kommer sanningen men också många saker som förgyller tillvaron.

Satt vid matbordet i går och pratade om att de ska fotograferas på Linas skola.
        Det är då det kommer en autograf, säger Lina.
Det är så charmigt med alla de saker som barn säger. Samma dotter kallade tidigare biskvier för skafferi. Nu heter det bara biskvi. Lite trist. Men samtidigt kul att ha fått vara med om ett tag.
 
Bli först att kommentera

Skräckrum

Av , , 2 kommentarer 2

Målade om det som ska bli Alvins rum i helgen. Resultatet blev bra. Grabben fick välja färgen på en vägg själv och ville ha den röd.

Såg ut som värsta skräckfilmscenariot när jag provdrog ett penseldrag. Blodrött var ordet.

Hände ju ett lite missöde också. Ställde pallen jag stod på lite för nära burken med grönfärg så plasten jag lagt på för att skydda pallen hamnade i burken. Sa väl nåt mindre lämpligt och lirkade försiktigt bort plasten.
 
Tyvärr så var det inte bara plasten som hamnat i burken.
 
Pallen hade hamnat så nära att ett av benen stod ­– i burken.
 
Grönt och fint vart det. Benet. Doppmålat.
 
Fast det gick torka bort sen.
 
 
Pallskrället och "blodväggen"
2 kommentarer

Käftsmäll

Av , , 2 kommentarer 4

Ibland kommer de smärtsamma påminnelserna från oväntat håll. Dottern ropade och bad om hjälp framför datorn.

Det visade sig att kontorsstolen trasslat in sig en av (alla dom) sladdarna som låg på golvet.

Sjuåringens svar var obehagligt träffande:
 
– Nu lärde du dig en läxa. Jag förstår inte varför du ska ha så mycket sladdar på golvet.
 
2 kommentarer

Exalterad

Av , , 2 kommentarer 3

– Får man doppa? 

-Ja.

-Yes!!!

Alvins söndag började bra.

 

2 kommentarer

Blindgångare

Av , , Bli först att kommentera 4

Vaknade klockan sex i morse. Ungefär som vanligt. Gick och la mig i Alvins säng och läste en stund. Blev skittrött och somnade om. Som vanligt. Kvart över sju kom Alvin och la sig bredvid mig. Som vanligt. 

Tittar jag ut genom fönstret ser jag samma gula Ford Mondeo på uppfarten, samma svarta damcykel på gräsmattan, samma innebandyklubba som ligger bredvid cykeln, samma gata med en något blötare asfalt än i går.

För att ha varit dagen för jordens undergång i går så har det inte hänt mycket.

Harold Campings miniräknare går nog varm idag. 

 

Bli först att kommentera

Boooom

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Att leva som om var dag vore den sista har aldrig varit mer aktuellt. Idag är det nämligen dags (igen) för jordens undergång enligt predikanten Harold Camping.
Redan 1994 var Camping inne på att slutet var inte bara nära utan i allra högsta grad här. Inte mycket hände annat än att Sverige tog brons i fotbolls-VM vilket sannolikt inte var vad Camping menade med slutet för vår planet.
Den 21 maj i år var nästa datum för upphörandet av jordens existens enligt gamlingen. Men även den gången verkade predikanten ha sluntit på tangenterna till miniräknaren när han kalkylerade utifrån sina förutsägelser från bibeln. Den enda undergång som var nära då var Campbells egen då han drabbades av en stroke bara dagarna efter.
Och just idag är det alltså dags igen.
För att vara slutet så måste jag säga att det verkar vara en alldeles osedvanligt vanlig senhöstdag med is på vattenpölarna, solen som glimtar fram ibland och en måttlig bris från väst.
För övrigt tror jag inte ett dugg på att jorden är på väg att gå under. Däremot är mänskligheten på väg att gräva sin egen grav då vi förbrukar jordens resurser i en allt snabbare takt. Men jorden kommer inte att gå under. Den klarar sig helt säkert och repar sig sannolikt också så småningom. Vår egen existens är däremot mer osäker. När datumet för när det eventuella slutet för mänskligheten skulle inträffa har jag däremot inte minsta lilla aning om.
Och vill inte veta det heller.  
 
 

Bli först att kommentera

Gränslös kärlek

Av , , 8 kommentarer 4

Diskuterade det här med att ha barn med en vän häromdagen. Hur livet förändras och aldrig blir som förut och hur den egna friheten obönhörligen krymper i mer eller mindre stor utsträckning. Hur det blir konflikter, problem och oro som inte funnits där tidigare.

Vad är det då som gör det så värt det?

Jag kan ju bara svara för mig själv men jag kan tänka mig att de flesta föräldrar upplever samma sak.

Att få älska någon så in i bombens mycket att det känns som hela kroppen ska gå i bitar.
Att få så otroligt mycket kärlek och bekräftelse tillbaka varenda dag.
Att få följa en människas utveckling till en egen personlighet med egna drömmar och funderingar.
Att få känna en så stor tacksamhet över mina tre barn att tårarna börjar rinna bara vid tanken.
 
Det är det som gör det mer värt än allt annat i livet.  
 
 

8 kommentarer

Born to run

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag fascineras över människor som kan springa toklånga sträckor, typ en mara. Hujedamej, fyra mil. Själv har jag väl nåt slags rekord på drygt åtta kilometer. I och för sig på en halvhyfsad tid på under fem minuter kilometern. Men det var för mååånga år sen).

Men själv har jag liksom aldrig kommit över tröskeln där det inte längre blir så jäkla jobbigt att springa. Men jag fortsätter enträget efter att i sommar än en gång tagit upp vanan.
 
Jag inspireras också mycket av författaren och maratonlöparen Haruki Murakami som skrivit boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. En fascinerande filosofisk historia som kopplar löpningen till författandet och livet i övrigt.
Haruki fick mig ut på vägen igen i går efter att ha haft en tung period med en enveten förkylning.
 
Men boken är ett tips, definitivt, oavsett om man gillar att springa eller inte.
 
 

Bli först att kommentera

Yes!

Av , , Bli först att kommentera 1

Nickelback är tillbaka med nytt album! Kommer 21 november. Första singeln lovar jäkligt gott. 

 

Bli först att kommentera