Hittade den här plåtgubben utanför ett hus i Upplands Väsby. Rätt cool!
Skräckupplevelse
Blev rena skräckfilmscenen hos svärföräldrarna i går. Plötsligt stod lätt fobidrabbade svägerskan i soffan och övriga släkten från barn till vuxna var i lätt upprorstillstånd.
– Det är sen stor spindel här! ropade ett av barnen.
Jag som brukar plocka spindlar på golvet hemma tog det hela med ro. Svärfar kom också med en bit hushållspapper och jag tänkte att allt är lugnt.
Då springer en STOR spindel BLIXTSNABBT över golvet som i värsta skräckfilmscenen där den dödliga insekten bara ska gömma sig för att göra sig redo att dela ut ett dödligt stick.
Det var jävligt creepy helt enkelt.
Som tur var gömde sig kangeroveln inte speciellt väl och blev snart offer för ett dödligt hushållspapper.
Men det tog en stund att hitta lugnet efter det.
Finingar
Lina läste bok för Alvin i morse. Vad stora de håller på bli!
Så lev då för fan !
Funderar på vad jag ska skriva om och tänker att jag vill skriva om boken men känner mig så jävla pretentiös och egotrippad för att jag jämt pratar om boken som jag håller på att skriva.
Men så kommer jag på Steve Jobs ord om att leva och agera varje dag som det vore den sista. Om inte handlingarna han planerat under dagen var värda att göra om den här dagen vore den sista i hans liv så gjorde han förändringar.
Men ändå går vi där, rädda för vad andra ska tycka och begränsar oss och skjuter upp och tänker att det där kan jag göra sen.
Så sen ska jag börja… leva .. Eller?
Så jag skiter i vad andra tycker om min eventuella egotripp och skriver om boken jag håller på att skriva.
Det var som att dra ut en propp. Så mycket som behövde berättas. När det första mer själbiografiska manuset var klar fick fantasin äntligen fritt spelrum.
Och jag har så jävla kul!
Vågar du också? Leva åtminstone lite mer. Kanske skruva upp volymen och rocka loss lite med farfar?
🙂
NEJ!!!
– När jag började se på trots som en självständighetsprocess i stället så gick allt mycket lättare, sa familjecoachen Maria Klein under en föreläsning i Robertsfors härom veckan.
I morse var det just en sån – självständighetsprocess – på gång. Lina protesterade mot att ta med sig överdragsbyxorna till fritids med ett NEJ helt klart i klass med Marlena Ernmans allra mest kraftfulla framträdanden. Skillnaden var bara att det här var i oktavnivåer som Ernman möjligen vågar fantisera om i sina allra våtaste drömmar.
Självständighetsprocess tänkte den inte så lätt stressade fadern. Och faktiskt gick allt lättare då. Jag vill ju ha en dotter med jävlar anamma som vågar säga ifrån och stå för det hon tycker.
Kostar det då lite tinnitus så må det vara hänt.
.jpg)
Långärmibyxen
Idag åker de på. Långkalsongerna. Löven ramlar som halvfulla fotgängare på blöt is, temperaturen orkar sig knappt över nollan och snart är den här. Snön.
Fan också. Varje år lever jag i nåt slags förnekelse att det inte ska bli så jävla kallt. Men lik förbannat fryser vattenpölarna till is och framrutan på bilen är genomskinlig som en vaxduk. Varenda år.
Jag har svårt att se charmen med det här. Även om jag försöker. Och antingen så lyckas jag ändra inställning, eller så flyttar jag – eller så är jag en gnällgubbe på hösten så länge jag lever.
Jävla Newton
Tog ut två ägg ur kylen i går och tänkte till min fasa en blixtsnabb tanke i huvudet att jag skulle skriva på FB att jag tappade ett ägg i golvet.
Naturligtvis tappade jag ett ägg i golvet.
Okokt, ska tilläggas.
Turligt nog är foten reflexsnabb och lindrade värsta smällen så trots att ägget åkte i golvet med en smäll sprack bara ytterhöljet. (Eller skalet då om det ska vara så noga) Men nån slags hinna därinnanför höll!
Reflexer är ju som det låter just reflexer och har inget med tankeverksamhet att göra. I det här fallet var den ”otänkta” rörelsen jäkligt bra. Den har däremot varit mindre bra i andra sammanhang då mer blytunga föremål tappats i golvet. Naturligtvis har ”reflexfotn” hunnit emellan även då.
Och barnen har fått lära sig (ännu) en ny svordom.
Kollaps
Den Halvdanssonska ekonomin befinner sig hotande nära ett sammanbrott. Greklands problem verkar i sammanhanget som en mindre bagatell. Orsaken till den hotande katastrofen är att hushållet nu utökats med ytterligare en shoppande medlem. Sjuåriga dottern har fått smak för att ”följa med mamma och shoppa.” Lina har sett fram emot begivenheten länge och i helgen begicks premiären.
Uttalandet som får mig att befara ett totalt raserande av hushållskassan var dottern som efter avslutat värv i butikerna uttryckte följande:
– Mamma det här var riktigt trevligt!
Meningen med livet
– Att komma ihåg att jag ska dö snart är det viktigaste verktyg jag någonsin fått för att hjälpa mig fatta viktiga val i livet.
– Eftersom nästan allting – alla stora förväntningar, all stolthet, all rädsla för skam eller misslyckande – faller när man blickar döden i ansiktet. Det enda som blir kvar är det som är riktigt viktigt.
Steve Jobs, Apples grundare som avlidit i cancer
Vad är viktigt i ditt liv?
Senaste kommentarerna