Den senaste tiden har planerna på en torvtäkt i Vitvattnet i Bjurholms kommun diskuteras. Det finns ett starkt motstånd mot täkten från såväl markägare och boende som från kommunen. ”Varför i hela friden”, har frågan då ställts, ”ska Länsstyrelsen gå emot den lokala opinionen och godkänna torvtäkten?”. Eller ”Har det gått prestige i frågan?”, som en av de personer som engagerar sig mot etableringen uttrycker det i tidningen. Helt berättigade frågor, om man inte är så insatt i lagarna som reglerar torvbrytning.

För självklart har vi från Länsstyrelsens sida stor förståelse för både kom­m­unens och de boendes oro.  Vi har därför lagt oss vinn om att ha en löpande dialog med både de närboende och kommunledningen. Men för att förstå vårt ager­ande, och vårt beslut, måste man också förstå vilket uppdrag Länsstyrelsen egentligen har i prövningsprocessen, och vilka de juridiska ramarna för detta är.

I dag regleras torvtäkter i olika prövningssystem, beroende på vad torven ska an­vändas till. Så kallad odlingstorv, som används till exempel som jordförbätt­rings­medel och stallströ, regleras i miljöbalken. Sådana täkter prövas av någon av landets tolv miljöprövningsdelegationer och överprövas i förekommande fall i mark- och mil­jödomstol. Energitorvtäkter, däremot, regleras i huvudsak genom Lagen om vissa torv­fyndigheter (torvlagen). Energitorvtäkter prövas av länsstyrel­serna och kan över­prövas hos regeringen.

Det Länsstyrelsen har att göra när en ansökan om koncession för en energitorvtäkt kommer in är alltså att göra en prövning utifrån Torvlagen och dess bestämmelser – något annat ligger inte inom ramen för vårt bemyndigande. Länsstyrelsen har inte – och får inte ha – några egna ”åsikter” om huruvida det är bra eller dåligt att bedriva torvverksamhet, utan vårt uppdrag är kort och gott att göra en prövning utifrån gällande lagstiftning.

Och i fallet med den planerade torvtäkten i Vitvattnet har vi kommit fram till att den ligger inom de ramar som lagen ställer upp. Torvlagen ger emellertid en möjlighet att ”för­ena koncessionen med ytterligare villkor”, vilket vi också gjort i det aktuella fallet; tämligen tuffa tilläggsvillkor dessutom, som rör kontroll av utsläpp till vatten.

I detta torvsammanhang är det värt att påpeka att Länsstyrelsen, rent principiellt, anser att systemet med koncessioner för torvtäkter är föråldrat med tanke på att synen på torv som energikälla har förändrats och brytningen minskat kraftigt. Vi har därför i olika sammanhang framhållit behovet av att modernisera lagstiftningen genom att upp­häva torvlagen och samordna på så sätt att alla mål pröv­as enligt miljöbalken av miljöprövningsdelegationerna och där­efter avgörs i mark- och miljödomstol.

Enligt ett regeringsförslag kommer också torv­lagen att upphöra den 1 januari 2017, samtidigt som det införs ändringar i miljö­balken. En välkommen förändring menar vi, men: i det aktuella fallet med torv­täkten i Vitvattnet är det alltså Torvlagen som varit det lagrum som legat till grund för vår prövning.