Magdalena Andersson, landshövding

En riktig såpa

Av , , 1 kommentar 4

En av de allra största fördelarna med mitt uppdrag är att det gäller hela länet, inte bara Umeå där länsstyrelsen har sitt kontor. Därför försöker jag ofta resa runt i länet och träffa både kommunledningar och olika företag. Förra veckan besökte jag Vilhelmina. Det var en ljuvligt vacker resa dit, det är sannerligen gott för själen att se vårt län i försommarskrud.

Kommunstyrelsens ordförande Åke Nilsson och vice ordförande Annika Andersson hade gjort ett digert program med många bra diskussionsämnen, men tog också med mig på ett par företagsbesök.

I byn Siksjönäs utanför Vilhelmina besökte vi ett spännande företag, vars produkt – såpa – baseras på ett lokalt recept från åtminstone 1926 – men kanske är äldre än så.

Sara & Magnus Idenfors driver sedan ett år tillbaka företaget Västerbottenssåpa. Byn ligger vackert vid Siksjön på den stora Malgomajsjöns östra sida och här tillverkas såpa efter ett recept som kommer från Saras gammelfarmor Fredrika Helmersson.

På kort tid har Västerbottenssåpa – eller Såperiet som man också kallar det – byggt upp en kundkrets, där många har hittat till företaget och produkterna via marknadsföring i sociala medier. För att möta efterfrågan har man också utvecklat en webbshop som på kort tid blivit viktig för företaget.

Hur gick det till?

Sara Idenfors familj ägde tidigare ett hotell. I den rollen upptäckte hon vilket slöseri, både ekonomiskt och för miljön, det var att skicka använt frityrfett från hotellet i Vilhelmina till Murmansk i Ryssland för destruktion eller annan användning. Där och då föddes idén om att, med morfars hjälp, leta fram farmors recept på kokad såpa och på försök starta om den gamla traditionen och tillverkningen. Det gjordes också under några år, med hotellets frityrfett och morfars jobb i källaren gjordes såpa som användes som rengöringsmedel för hela hotellet.

Efter att hotellverksamheten avvecklades startade Sara såpatillverkningen på riktigt. Under försöksåret 2015 utvecklades verksamheten snabbare än väntat. Inte minst det faktum att produkten tillverkas av lokala råvaror har betytt mycket för efterfrågan. Fettet som omvandlas till såpa kommer idag från Vilhelmina, Strömsund, Vännäs, Storuman och från Umeå.

Det kostar pengar för företag att bli av med fett, men de som lämnar sitt fett till Såperiet kan göra det gratis. De får sedan – som extra tack för besväret – tillbaka tillräckligt mycket såpa för att kunna städa/rengöra sina egna kök. En riktig win-win-situation för båda parter.

Och visst var det roligt att få träffa en så driven entreprenörssjäl som Sara, en person som brinner starkt för sin sak. När det dessutom, som här, har ett gediget miljötänk med sig, är det bara extra bonus.

Västerbottenssåpa

Den ovälkomna torvtäkten

Av , , Bli först att kommentera 0

Den senaste tiden har planerna på en torvtäkt i Vitvattnet i Bjurholms kommun diskuteras. Det finns ett starkt motstånd mot täkten från såväl markägare och boende som från kommunen. ”Varför i hela friden”, har frågan då ställts, ”ska Länsstyrelsen gå emot den lokala opinionen och godkänna torvtäkten?”. Eller ”Har det gått prestige i frågan?”, som en av de personer som engagerar sig mot etableringen uttrycker det i tidningen. Helt berättigade frågor, om man inte är så insatt i lagarna som reglerar torvbrytning.

För självklart har vi från Länsstyrelsens sida stor förståelse för både kom­m­unens och de boendes oro.  Vi har därför lagt oss vinn om att ha en löpande dialog med både de närboende och kommunledningen. Men för att förstå vårt ager­ande, och vårt beslut, måste man också förstå vilket uppdrag Länsstyrelsen egentligen har i prövningsprocessen, och vilka de juridiska ramarna för detta är.

I dag regleras torvtäkter i olika prövningssystem, beroende på vad torven ska an­vändas till. Så kallad odlingstorv, som används till exempel som jordförbätt­rings­medel och stallströ, regleras i miljöbalken. Sådana täkter prövas av någon av landets tolv miljöprövningsdelegationer och överprövas i förekommande fall i mark- och mil­jödomstol. Energitorvtäkter, däremot, regleras i huvudsak genom Lagen om vissa torv­fyndigheter (torvlagen). Energitorvtäkter prövas av länsstyrel­serna och kan över­prövas hos regeringen.

Det Länsstyrelsen har att göra när en ansökan om koncession för en energitorvtäkt kommer in är alltså att göra en prövning utifrån Torvlagen och dess bestämmelser – något annat ligger inte inom ramen för vårt bemyndigande. Länsstyrelsen har inte – och får inte ha – några egna ”åsikter” om huruvida det är bra eller dåligt att bedriva torvverksamhet, utan vårt uppdrag är kort och gott att göra en prövning utifrån gällande lagstiftning.

Och i fallet med den planerade torvtäkten i Vitvattnet har vi kommit fram till att den ligger inom de ramar som lagen ställer upp. Torvlagen ger emellertid en möjlighet att ”för­ena koncessionen med ytterligare villkor”, vilket vi också gjort i det aktuella fallet; tämligen tuffa tilläggsvillkor dessutom, som rör kontroll av utsläpp till vatten.

I detta torvsammanhang är det värt att påpeka att Länsstyrelsen, rent principiellt, anser att systemet med koncessioner för torvtäkter är föråldrat med tanke på att synen på torv som energikälla har förändrats och brytningen minskat kraftigt. Vi har därför i olika sammanhang framhållit behovet av att modernisera lagstiftningen genom att upp­häva torvlagen och samordna på så sätt att alla mål pröv­as enligt miljöbalken av miljöprövningsdelegationerna och där­efter avgörs i mark- och miljödomstol.

Enligt ett regeringsförslag kommer också torv­lagen att upphöra den 1 januari 2017, samtidigt som det införs ändringar i miljö­balken. En välkommen förändring menar vi, men: i det aktuella fallet med torv­täkten i Vitvattnet är det alltså Torvlagen som varit det lagrum som legat till grund för vår prövning.

Att bygga vid vatten?

Av , , Bli först att kommentera 0

Avslår Länsstyrelsen allt byggande i strandnära lägen? Ibland kan man förledas tro att det är så. Då kan det vara bra att se efter hur det verkligen ligger till.

Först kan det förstås vara bra att veta något om själva regelverket, det som regering och riksdag beslutat om och som vi alla har att rätta oss efter, allt efter våra olika uppdrag. 

I den här länken från Strandskyddsdelegationen finns många bra uppgifter. Både om hur lagstiftningen ser ut idag, vad man de facto kan göra redan idag, och också vad delegationen anser man behöver göra för att lösa kvarvarande problem. Detta är något som regeringen nu har på sitt bord och funderar på eventuella ändringar i lagstiftningen.

Under tiden gäller förstås det nuvarande regelverket. Där finns vissa möjligheter att ge dispenser från det strandskydd som gäller. Och länsstyrelsen har gjort en sammanställning av de strandskyddsdispenser som beviljades under år 2015.  

Sammanställningen visar bl. a att:

  • Kommunerna har beviljat dispenser för 58 nyetablerade bostadhus (inkl. fritidshus)

    Motsvarande siffra för 2014 var 37 dispenser och för år 2013 var det 54 st.

  • Totalt beviljade länets kommuner 294 strandskyddsdispenser under 2015. Det är 37 % fler jämfört med 2014.
  • av dessa 294 upphävde länsstyrelsen 5 % på grund av att det inte fanns förutsättningar för dispens.

    Andelen upphävande har i Västerbotten legat mellan 3-5% sedan 2010 (jfr övriga riket 5-8%).