…som i går firade vår femåriga bröllopsdag.

Maken arbetande på annan ort och beställde en pizza som han ensam åt på sitt vandrarhemsrum. Själv ägnade jag min lediga dag åt att städade hela huset och till middag festade jag till det med en tallrik filmjölk.

Det kan bara bli bättre!

…skrev jag en bok. Jag gjorde en bok av mina blogginlägg och världen fick glutta lite på hur det var att vara Lotta.

Då.

Så skrev jag ännu en bok. En barnbok eller kanske en bok för de i 10-12-års åldern. Ja, en barnbok. Den blev klar men sedan skulle den omarbetas och då blev jag less.

Jag måste skärpa mig!

…mammas Stumpa som fyller 27 år i dag.
Förstår fortfarande inte hur det här gick till eftersom jag inbillar mig att jag själv inte är en dag äldre än 28.

I dag plockade jag bort alla tomtar, adventsljusstakar och julstjärnor. Jag bar ner julgranen i källaren och gömde den i ett mörkt rum. Fortfarande klädd i sina ljus, kulor och glitter. Röda dukar och gardiner med änglar stoppades i tvättmaskinen. Hyacinter som sedan länge passerat sitt bäst före datum åkte i soptunnan. Likaså oknäckta valnötter och mångfärgade knäckformar med svårtuggat innehåll.

Jag passade även på att flytta skottkärran från potatislandet till vintervila. Likaså tre krattor i olika storlek samt en rosa brassestol. Jag rullade ihop vattenslangen och fick med mig säcken med kubbspelet i en och samma vända. Saknade grillverktyg påträffades lite var stans på tomtens område, även några förbrukade marschaller samt en tom ölburk från en svunnen sommarfest.

Vinter – var är du?

På baksidan av vårt hus stod alldeles nyss ett gäng för mig obekanta besökare. En god stund njöt de av det smörgåsbord en gräsmatta i Norrland har att erbjuda den 3 januari innan kamerans klickande ljud fick dem att vandra vidare mot nya smörgåsbord.

Viloläge, Ivanhoe och pizza inleder det nya 2014.
Den bästa starten!

…och Gott Nytt År önskar jag er alla.

Jag är en sådan där tråkig person som inte tycker att champagne är särskilt gott. Visst är det mysigt och stämningsfullt men gott…nja!

När jag vid varje tolvslaget står och huttrar i nyårsnatten för att beskåda fyrverkerier som lyser upp den mörka himlen i regnbågens alla färger så får jag alltid ett glas med iskall champagne i min hand.

Glas så iskallt att jag inte kan hålla det utan lovikkavantar vilket resulterar i att glaset antingen glider ur handen eller så får jag hela munnen full av lovikkaludd. Sveper jag inte innehållet direkt får jag räkna med att svälja minusgrader.

Fick jag bestämma skulle varje nytt år välkomnas med en mugg varm lumumba. En dryck så rykande het att mina skallrande knäskålar och skramlande tänder inte längre överröstar de explosioner som fyller den mörka nyårsnatten med strålande kaskader av ljus. Samtidigt skulle drycken lönnligt passande smälta istapparna i min kvinnliga vintermustasch som alltid visar sig i den frostiga nyårsnatten.

I dag har jag har köpt en Pommac Magnum på Storkonsum – vilket jag tror kommer att bli näst bäst!

Julen är en härlig tillställning där allt är förutbestämt och likasammadant år efter år. Inga konstiga överraskningar som förstör, upprör eller förvirrar.

Man behöver liksom inte fundera utan allt faller i sin ordning precis som tidigare år och året innan.

Man vet att vid Kalle Anka är glöggimman tät och strax efter väntar ett härligt långbord fylld med juldoftande läckerheter och gomkrull.

Man vet att när pappa ska inhandla tidningen så passar alltid tomten på att parkera renarna en bit bort och drar en historia om varför tomtemor och nissarna är kvar hemma i vattentornet. Tomten delar ut klappar, får en whiskey och skyndar sedan vidare till nästa hus.

Efter barnens klappar kokas riktigt julkaffe och de vuxnas jullek ”gissa klappen” fortsätter aftonen med glada julskratt.

Alltid är det sedan minst en klapp under kvällen som innehåller ett sällskapsspel som sysselsätter resten av aftonen med skratt och glada rop tills det är dags för julottan.

I år var det ingen klapp som innehöll ett sällskapsspel men som tur var så hade pappa dammat av sitt gamla hockeyspel som han för 30 år sedan hittat i en soptunna. Sargen var av trä och gubbarna av plåt men gammalt är pålitligt och spelet höll hela turneringen igenom trots att hockeyspelspryttlar sprutade över nattliga laxmackor och mikrovärmd Jansson. Att spelare lossnade från fästen när galna gästers revanschrop ljöd genom julnatten gjorde ingenting för kämparandan inte heller att pucken alltid vallade kylskåpsdörren innan den av någon konstig anledning alltid landade under kökssoffan.

Jag älskar julafton.

Kusinerna

Hockey

I går körde vi en liten middag med mitt utflugna äldsta yngel och hennes sambo. Tonfiskpasta med västerbottensost stod högst på önskelistan över middagsval men desserten blev en överraskning för alla eftersom den var ett resultat av ett experiment.

Jag öppnade en påse Ahgrens Bilar och sorterade dem efter färg.

Så smälte jag sakta 30 rosa bilarna i 1 ½ dl. grädde på svag värme och hällde i en droppe röd karamellfärg. Därefter fördelade jag resultatet i fyra vackra glas och ställde in dem i kylen i en timme.

Så gjorde jag likadant med 30 vita bilar och 30 gröna bilar och fick därför fina nivåer i glasen. Givetvis hällde jag i en droppe grön karamellfärg tillsammans med de gröna bilarna.

Eftersom glasen inte är raka så borde jag förstått att jag skulle ha ökat på antalet bilar och antalet deciliter grädde ju högre upp jag kom men som sagt – detta var ju ett experiment och jag får göra om och göra rätt nästa gång.

Sist smälte jag lite blockchoklad och spritsade något påhittat krafs.