Allt ska gå så fort!
Vi ska äta snabbt, skynda oss att sova, , vara först i trafiken?????
Vi stressar till dagis, skolan och jobbet, och vi stressar när vi väl är där.
Ja, det är inte klokt vad allt ska gå fort, vem tävlar vi med?
Ungarna lär sig att stressa från när de är små, så att de kan gå i väggen sedan som mamma och pappa.
Snart ser det ut som i USA, vi behöver alla en personlig terapeut för att klara av att leva vidare i karusellen.
För den verkar då inte gå att stoppa, snart kommer ungarna till dagis med mobiltelefon.

Jag hade en jätte jobbig natt på jobbet i natt. Inte så att det var mina vårdtagare som ställde till det, nej, jag hade det jobbigt med mig själv. Jag var så rackarns trött att jag såg dubbelt. Visst är man jätte trött ibland, särskilt mellan 03:00 och 05:00 på morgonen, men nu var det OS och killen som pratade på sport radions fel!
Jag brukar sova med radion på, jag sover bättre så, radion absorberar en del andra ljud i huset som annars skulle väcka mig.
Och i går morse kröp jag nöjsamt i säng med radion på, utan att ge det pågående OS:et någon större tanke.
Sedan vaknade jag av radioreporterns hysteriska skrik när Lina Andersson gick i mål!
Ja, jag tänkte att va?? O? va roligt! Jag somnar om. Men insåg ganska snart att det var bara att kliva upp när Björn Lind var på väg i mål, flera timmar för tidigt för mig, men inte en sekund för tidigt för Sverige.
Jag är så glad åt tjejernas och killarnas framgångar. Det var väl unnat dem, och visst hoppas man på mer, även fast man är realist.
Anja tog brons i dag, jätte bra gjort! Grattis!
Jag kan höra hur det ylades på Granhöjden, jag har kollegor som är väldigt med i sportens värld.

I kväll ska vi på föräldramöte på skolan.
Det ska bli trevligt. Jag kom just på att det varit väldigt tyst från det hållet på sistone. Här i Tärnaby är vi föräldrar väldigt aktiva i skolan.
Vi lägger oss i och vi tycker till. Vi har fått en ny rektor, eller just för tillfället flera nya rektorer, eftersom han som fick tjänsten som ordinarie har ett uppdrag till som löper även denna termin ut. Så vi har en vikarie också på halv tid tills skolans slut i vår. Lät det krångligt? Nja, på sådana här små ställen som Tärnaby måste man vara beredd att kompromissa och finna lite andra lösningar kanske, för att det ska bli ett bra resultat i slutänden. Och det tror vi att det ska bli. Vi föräldrar har varit med vid de två senaste rektorers tillsättningar. Även om skolledningen verkade ha tänkt köra över oss nu senast.
När våran rektor, som varit här i några år slutade för en fyra år sedan cirka, så tyckte vår dåvarande skolchef att elever och föräldrar och lärarna skulle vara med och granska de som sökte tjänsten. Det fungerade jätte bra, och vi var ganska överens alla grupperna om vilka vi var intresserade av. Vi hade egna samtal med de sökande, och det var både intressant och lärorikt.
Nu i våras hade vi en tillförordnad skolchef, då vår förra hade flyttat, och han var inte lika intresserad av elev och föräldra- inflytande, men nu propsade vi föräldrar på om att få vara med. Så vi var med till slut.
Och nu har vi fått en kille på tjänsten som vi tror på. Därför måste vi finna lösningar innan han kan ta sig an med uppgiften för fullt.
På Skytteanska skolan har vi som på alla andra skolor elevråd, men vi har också ett föräldraråd där två föräldrar representerar varje klass från förskoleklass och upp till nian. Här diskuterar vi livligt allt som rör våra barn både på skola och fritid. Sedan tar vi med oss synpunkter som rör skolan upp till skolrådet. Här finns rektorn, skolpersonal, elevrådsrepresentanter och några föräldrar från föräldrarådet. Och i mångt och mycket är det faktiskt här vi bestämmer hur vår skola ska se ut. Jag känner att vi är med och påverkar i väldigt mycket högre grad än förut. Finns det särskilda problem så tillsätter vi grupper som jobbar med det. Det har varit turbulens, och skolan är långt ifrån perfekt, men jag känner i alla fall att vi jobbar med det.

Jag har själv gått mina nio år på Skytteanska skolan i Tärnaby. Och det har inte alltid varit så lätt att ha sina barn på samma skola som man gått själv, och med en del lärare som man haft själv fortfarande verksamma.
Man kan se fel och brister som man känner igen, både hos lärarna och organisationen. Och det är inte allelens lätt att inte ge ungarna sina egna åsikter.