Det är måndag och jag har vakat av. Fast jag skrev just ett mail och märkte det med tisdag. Ja, ja, det är den där förvirringen igen.
Stackars mina barn, vad dom ska få springa och leta efter mig om några år då jag inte hittar hem själv längre.

Har skrivit en debatt artikel i dag som jag skickat in till Aftonbladet där man debatterar Statens jakt och fiske utredningen. Jag har skrivit ett svar på ett inlägg som bara måste bemötas.
Annars har jag inte gjort så mycket mer i dag än att försöka vakna till liv.

I kväll var min karl och jag ner till Slussfors för att möta advokaten som har hand om markägarnas stämning mot Staten för rätten till Jakt, fiske och bete.
Jag är ingen markägare, men tycker att det är intressant ändå.
Advokaten är väldigt lugn och saklig. Det är samma advokat som vann vårat betesmål åt oss i Hovrätten.
Jag känner mig faktiskt väldigt trygg med honom, fast mångas inställning är att man inte ska lita för mycket på advokater.
Men helt klart är att den här killen kan sin sak, och han tar inte ut några segrar i förskott.
De flesta av dessa markägare som stämt Staten är Lappar eller Samer som det numera heter. Det var ju främst lappar som insynade hemman här uppe. Det var alltså inga invandrare från andra delar av Sverige som vi matats att tro.
Och nu är det dessa Lappättlingar som får slåss för sitt anletes svett för att behålla de rättigheter som förfäderna försökte försäkra oss om.

Vi sa det, flera av deltagarna, att nog är det väl ändå otroligt att vi ska måsta hålla på och kriga för våra rättigheter och möjligheter att leva kvar här??
Vi trodde vi levde i en rättsstat där lag och förordning var ledstjärnan och människor behandlas med respekt utifrån ett lika värde.
Men sakta men säkert har vi tyvärr tvingats att inse att så inte är fallet.
Det smärtar i hjärtat att se att vi nybyggarättlingar sprugna från områdets urlappar, inte räknas, inte finns, och således inte behöver visas någon hänsyn.
Nej, jag vill inte ha medömkan, jag vill bara bli erkänd och respekterad som människa. Jag vill kunna ge mina barn möjligheten att leva kvar här om de vill.