I går var det städ- och hemkomst fredagen.
Ja, städet består av att röja fram kåken från prylar, hundhår och ett och annat kvalster. Hemkomst är det för äldsta dottern kommer hem från Luspie, Storuman, där hon går sista året på gymnasiet. Det är lite feststämning varje fredag. Lilla fröken älskar fredagar då storasyster kommer hem och vi tjyvstartar med något gott.
Vi är vana med hemkomst fredagar, vi har haft dom sedan hösten 1997. Men i morgon är det hej då söndag å andra sidan. Och de är inte lika roliga, även om de går bra när den som reser i väg inte är deprimerad över det. Men lilla fröken har lite svårt att förstå vad som ska vara bra med att åka ner till Luspie??

Vi har haft en brudarnas shoppingdag i dag. Vi tog med oss mormor och for runt på Tärnas alla butiker, som är typ fyra stycken! Men vi fann det vi var ute efter. Det är konstigt, ibland springer jag Umeå runt efter någonting som jag är säker på att finna där. Men jag får ge mig, och åka hem till Tärnaby och gå på vårat enda varuhus, där finner jag det jag söker!
För övrigt var det första turen för både mormor och mig, med äldsta dottern sedan hon tagit körkortet för några månader sedan.

Det där är ett dilemma. Det där med ungarna och körkortet. Man vill ju att dom ska ta körkortet, för man vet ju att de behöver det. Det är en frihet att ha körkort. Första året jag bodde i Mosekälla hade jag inget körkort, och nu förstår jag inte hur det var möjligt att klara sig utan?!
Och det är jätteskoj när ungarna kommer där med sitt körkort, men uj vilka nya bekymmer som dyker upp! Helt plötsligt får man ligga vaken om nätterna och våndas, och lyssna efter ljudet från bilen när de ska komma hem. Och vart de än ska så nog sjutton ska de ta bilen, fast det är mycket säkrare att åka buss!
Sett ur den synvinkeln är det bra med dyr bensin, det begränsar då bilkörandet något. Fast de verkar ju gärna försaka andra saker än bensin i bilen.
Min svärfar brukade ofta säga små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Och visst ligger det något i det.

Vi gjorde en stor härlig paltgryta till middag. Lilla fröken bjöd hit sin mormor och morfar. När jag kallar dom för mamma och pappa tillrättavisar hon mig, "mormor och morfar heter dom" Och hon har länge haft lite svårt att acceptera, att jag och hennes pappa också är mamma och pappa till hennes stora bröder.
Jag är inte riktigt säker på att hon tror på det än.
Hon är verkligen privilegierad, sladd i en syskongrupp på åtta. Hon blir väldigt bortskämd på uppmärksamhet och kärlek, inte bara från hennes pappa och mej, utan från sina stora syskon. Men så syns det också långa vägar att hon trivs med livet.