Marianne Johansson, Mosekälla

Värderingar och kommunsammanslagningar!

Vi var på ett mycket intressant och trevigt föräldra möte i årskurs sju i går kväll. Vi såg på teater. Det var en forumteatern "Unghästen" från Skellefteå som var på besök. De lät oss komma hem till familjen Burström och se vad som händer där under tre dagar. Vi fick se några ganska vanliga situationer som kan uppstå i en familj. Efteråt fick vi diskutera kring frågor om förbud bra eller dåligt? Hur våra värderingar påverkar våra barn, pratar vi ex mer med våra döttrar om hur de klär sig än vi talar om värderingar, om att man ska respekteras hur man än är klädd, med våra söner? Skulle vi kunna tänka oss att langa sprit till våra barn som ännu inte fyllt 18 år? Hur kommunicerar vi vuxna med varandra?
Ja, det var flera intressanta frågeställningar, och troligtvis skulle vi ha kunnat sitta kvar och diskutera mycket längre.
Det är minsann inte så enkelt att vara tonårsförälder.
Jag brukar säga att det är inte lätt när bäbisen börjar få skägg!
Fast vi hittills varit väldigt förskonade egentligen, så händer det ju ändå saker och ting som man väl inte alltid är så säker på att man hanterar det rätt.
Jag har funderat en hel del på detta, om mina värderingar fortplantar sig i mina barn. Och jag är ganska säker på att det är så.
Jag kan själv höra hur jag låter som min mamma när jag pratar med mina barn.
Alla var vi i går kväll i alla fall överens om att vi inte skulle bjuda våra omyndiga barn på sprit, vin eller cider! Och det hade våra barn också tyckt skulle vara fel av oss att göra. De hade sett pjäsen och diskuterat runt den på dagen.

Det har varit jätte fint väder i dag igen, kallt men soligt. Solen har inte riktigt hunnit börja göra av sig ännu.

I dag är det fullmäktige i Storuman. Där har man beslutat om en förflyttning av demensboendet Stefansgården. Granhöjden där jag jobbar ska byggas om för minst 3 miljoner kronor för att demensboendet ska inrymmas där. Ett antal personer hade åkt ner dit härifrån för att demonstrera mot detta vansinne, men vi visste ju alla att det inte skulle hjälpa. Kommunpolitikerna i Storuman delen är i majoritet, och de bryr sig föga om Tärnaby delen lever kvar eller inte. För dem handlar de uteslutande om att spara pengar, åtminstone på papperet. Jag ifrågasätter om Storuman kommuns politiker verkligen någonsin sparat pengar i realiteten? Jag tror att det mesta man åstadkommit faktiskt kostat mer än det smakat i slutändan. Jag har pratat med folk som var där nere och lyssnade i dag. Det man vittnar om är Storumanpolitikernas cynism, arrogans och faktiskt rena oförskämdheter mot Tärnaby och dess befolkning.
Vi är många här uppe som faktiskt förbannar den här sammanslagningen som skedde 1970! Vi har kunnat samarbeta kommunerna emellan utan sammanslagning. Vi kanske på så vis har haft ett mera avslappnat förhållande mellan Storuman och Tärnaby! I nuläget så äts vi upp av Storuman! Det enda man går med på att investera i här uppe är idiotiska turistprojekt, som i slutändan bara inkammar mer pengar till turistföretaget, som ofta inte ens skattar i kommunen, i nuläget handlar det om kommunens hjärtebarn Strömma. Nu pratar man också om att spara mer pengar till kommunen genom att skära ner på ledamöter i fullmäktige, någonting som faktiskt riskerar att ge Tärnaby ett ännu större underläge, eftersom vi är den mindre orten.
Det är sådant här som man bör tänka på i Vilhelmina, Åsele och Dorotea när man pratar om kommunsammanslagning. Den största kommundelen äter upp de övriga!
Att regeringen pratar om kommunsammanslagningar är ännu ett led i att avbefolka glesbygden!

Detta handlar också om värderingar, nämligen om hur olika vi värderar människors rätt att ha möjligheten att själva välja var man vill leva sitt liv!

2 kommentarer

  1. Per Wiklund, Umeå

    Marianne, vad tycker du man ska satsa på för verksamheter i Tärnaområdet om inte turistnäring. Vad annat kan i större skala var lönsamt och försvarbart?

  2. Mattias Lundberg

    Dina sista rader sammanfattar bra vad det ofta är fråga om i glesbygspolitik – ska tätorten subventionera landsorten?

    Det är inte en rättighet att få bo där man växte upp. Det är inte en rättighet att få infrastruktur och försörjning på just den gudsförgätna ort man valt att leva. Det är inte en rättighet att ha en levande landsbygd. Allt ovan vore trevligt, men överlåt inte åt oss tätortsbor att betala för kalaset!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.