Äntligen helg igen!
Vi har haft en kall, solig vecka med underbart vackra dagar.
Och jag har gått på en ny arbetsperiod.
På jobbet är vi dystra över den äldrevård som tydligen ska erbjudas våra gamla, och så småningom också oss själva.
Man kan inte erbjuda ett tryggt boende åt de gamla. Det finns inget att erbjuda. Är man 85-90-95 år och bor i en liten by utanför samhället, man har inga barn omkring sig, och man håller faktiskt på att vara gammal och trött! Ja, vill man verkligen bo kvar hemma då?
Jag ifrågasätter det. Men de som bestämmer påstår att det är så, att man har frågat dom gamla. Jag tror att det är pigga 70 åringar som bor inne i samhället där hemtjänsten kanske finns att tillgå dygnet runt som man har frågat.
Det känns inte bra att jobba med äldrevården just nu. Man känner att vi sviker dem som byggt upp det välfärdsamhälle som vi nu lever i.
Men vi kan ingenting göra, för dessa direktiv kommer uppifrån. Är man äldre så måste man vara ett vårdpaket innan man har rätt till ett boende i trygghet, ska vi verkligen ha det så här??
Jag blir lessen när jag tänker på det.

Annars är det ledigt det är helg, och till veckan har ungarna sportlov.
Och jag jobbar förstås till veckan. Men jag vet ju att jag har dom runt omkring mig. Det känns bra.

Har varit ner på byn i dag, det var ganska mycke folk. Sportlovslediga ungdomar med föräldrar. Vi blir lite irriterade, men det är ju egentligen bara för att vi är så ovana att stå i kö och trängas. Det är ju nu alla affärer ska tjäna de verkliga pengarna. Det är bra att det är mycke folk i farten.
Vi har bara så ovanligt lite snö! Det är så lite så ?klingerrise? syns nästan.

Min syster och hennes familj är hemma här i helgen. Det är alltid lika trevligt.
De var inte hemma i julas då de firade den i Thailand. Min syster fyllde 40 år strax efter nyår, därav utlands semestern.
Så lilla fröken blev lite blyg för sin moster när de träffades i dag.
Det hade gått för lång tid.

Det är härligt med syskon, jag önskar jag haft fler. Kanske därför vi har åtta barn. Det är förstås inte alltid syskon relationerna fungerar bra som de ska. Och det är väldigt sorgligt när det inte gör det.
Men när det fungerar så är det en trygghet, ett stöd. Någon man alltid kan vända sig till när livet är tungt och jobbigt, men också när man vill dela sin glädje.
Min syster och jag är nog inte särskilt lika, men vi har varandra, och hon betyder väldigt mycket för mig.
Jag tycker mig se detta mellan mina egna barn, och det värmer verkligen mitt hjärta. Man behöver inte alltid vara sams, man behöver inte ha samma uppfattning om saker och ting. Men man finns där för varandra i alla väder.
Det är en oerhörd styrka att ha syskon. Ni som har syskon, var rädd om den styrkan!